Blomkåls boost

Jag köpte mig såna fantastiskt bra shorts häromdan. Marinblåa, lite business look på dem. Visserligen ovanför knäna men tja, de här passar väl bra på jobbet. De har passat så bra så att jag hade dem två dar i streck. Så skönt istället för mina jeansleggings! Detta tills idag när vi tredje gång gillt var på FRRO och då folk fullständigt stirrade ut mig. Inte var det för att jag för lättklädd eller så, det var för att jag hade just shorts på mig fick jag reda på senare. Varje dag lär man sig nåt nytt.

För att återgå till de där shortsen jag pratade om, ska jag berätta hur det går till när man går in i klädaffär. Inte de där vanliga inne på mallsen, de ser identiska ut som hemma, utan de där klädaffärerna som bl.a. finns på min lokala marknad. (en affär som jag hela tiden trott varit en kemtvätt men efter snart tre veckor här  har jag förstått att de faktiskt pågår klädförsäljning där inne ) Man kliver in, ser sig runt, bläddrar bland några one-of -a-kind plagg på en ställning och låtsas se intresserad ut. Personalen, bestående av mamma, pappa, dotter, stirrar ihärdigt tills man kläcker ur sig vad man söker.  Man får hypersvettningar  med tanke på värmen och inser att man är i akut behov av något mer svalt plagg såsom ett par shorts eller en kjol. Man tackar gudarna för att man är i Indien och att man kan göra sig förstådd någorlunda, Personalen, vanligtvis mamman, börjar leta i svarta sopsäckar efter plagg som passar ens önskemål och storlek. Man ser allmänt skeptisk ut till det hela. För att vara på sen säkra sidan mäter expiditen shortsen i fråga, mot en mätsticka som hon har satt upp på väggen. För att återgå till de svarta plastpåsarna så ser de inte mycket ut för världen, men efter en närmare skymt insåg jag att det gömde sig mycket spännande däri. Plagg av Zara, Massimo Dutti, mango, H&M, Abercombie and Fitch bl.a. ligger om vartannat. Nu står inte bara expediten och letar i säckarna. Nu har även jag slängt matkassarna åt sidan och börjat leta i en annan säck. Helt uppi det :-)

Idag blev det ett stopp vid ett grönsaksstånd efter jobbet. Jag kände en viss antydan till vitaminbrist och trötthet och bestämde mig att köpa grönsaker och frukt för att råda bot på det där. Ut kom jag med två stora matkassar fyllda med detsamma, hem till lägenheten, och rätt som det var så hade jag slängt ihop en egen tomatsås med grönsaker i och pasta till det. Lätt den bästa lagade mat jag har fått till här i köket hittills. Till det kokade jag upp en hel blomkål. Oj, oj, oj! - så gott var det längesen en simpel pastarätt smakade. Och vilken energi jag fick av blomkålen. Märkbar skillnad! Så mitt tips till er alla, skippa energidricken, ät en blomkål istället...en hel, och tro mig, du får v-i-i-i-ngar.

En city walk - i Delhis bakgårdar

Myser hemma i lägenheten, tillsammans med ödlan som efter 14 nätter ihop gjort det klart för mig att han bor här på samma premisser som jag. Det är ingen idé att jag börjar slå med en tidning eller kvast eller så, jag har inte en chans att få bort den. Den är så mycket snabbare än mitt handslag. Dessutom känner han på sig när jag stirrar på den, då gömmer han sig genast bakom A/C:n där vet han mycket väl att jag inte kommer åt.

Igår hade jag verkligen en givande dag. kl. 8.45 hämtade Gabbi upp mig med sin bil och vi begav oss in mot Delhi. Mot Connaught Place och New Delhi Railway St, där vår guidade tur skulle utgå. Vi hade det tufft att finna vår lilla "turistgrupp" på detta enorma område, och påstridiga lurendrejare var på oss och ville givet ha med oss på en privat guidtur istället. Skulle inte tro det. Till slut hittade vi rätt och turen kunde börja. Turen som senare skulle ta oss med på Delhi's bakgator, gränder och rännor. Den verklighet som hundratals barn hamnar i varje dag. De barn som inte har någon annan utväg än att rymma hemifrån, om de ens har ett hem. Kanske blir det slagna hemma, kanske få det jobba hårt för inga pengar alls. Ofta är de inte mer än 7 år...och det gör ont.

Drömmen om att lyckas i Delhi driver dessa barn ut på en livsfarlig resa längs med tågrälsen. Slutdestination blir New Delhi Station och här finns den fantastiska organisation Salaam Baalak som plockar upp de här vilsna barnen, vilka också står som anordnarna till den här city walken. Det var rörande att möta dessa barn - de nyanlända för dagen, vissa som rest ända från Kashmir, vissa från Delhis förorter. I vilket fall alldeles för långt bort för en 7 åring att vistas själv. På mottagningscentret fick de stanna 4 h, sen gjordes det plats för nya. Väl på centret fick de mat, vilorum och vård vid behov. Barnen övertygas sedan att stanna på det närliggande barnhemmet men detta var inte alltid helt enkelt, oftast fanns en stark vilja hos barnen själva att utmana livet på gatorna och tjäna egna snabba pengar....att uppfylla sin dröm.

Guiden för touren var själv ett f.d gatubarnen och pratade om platserna av egen erfarenhet. En mycket minnesvärd tour som jag kommer ha med mig länge.

Old Delhi

Grönsakerna var fräschare i de här gränderna än vad de är i mataffärerna i Gurgaon

En gränd som fungerat som toalett i alla år - till de boendes förfäran. Lösningen på problemet är att kakla in gudabilder. 

...och nu har kisseriet upphört med översyn av mini Krishna

Jag fällde en kommentar till Gabbi, att jag hade föreställt mig att det skulle lukta värre i Indien. Det var precis innan vi rundade hörnet och såg det här.

Budget lodging för intresserade.

Observera de här var inga gatubarn, de hade familj och levde lyckliga i sitt lilla krypin. Deras hem fick vi besöka som en del av touren. Är det inte för mycket begärt -  att låta oss bara trampa på sådär.

Jag hade det kämpigt med värmen, vattenintaget och hungern. Men neeej, ska nog inte klaga.

Helt övertygad om att jag fått en fågelskit i huvudet. Ett foto fick avgöra det och tack från ovan, det hade jag inte.

Efter den påfrestande turen unnade vi oss god indisk mat på en restaurang på 24:e våningen, med ett golv som snurrar! Det är enkelt att välja kök här nere. Oftast är man överens om att äta indisk - det slår det mesta om jag får säga mitt.

Den här utsikten över Connaught Place visade sig från restaurangen. En disig dag kan tyckes. Eller också en vanlig dag. Bil smog även så kallat.

En del av koldioxidutsläppen skulle jag väl tro kommer från de här varelserna. De första tjurarna jag sett hittills. Tacksam om jag slipper behöver möta en tjurig sån en mörk kväll på gatan.

Ta er tid...Massage väntade i Gurgaon som en bra avslutning på dagen. Fast i bil kö och vi missar massagen med 40 min. Tack och lov är vi i Indien och en förklaring som "we were stuck in traffic" finns det alltid förståelse för.

Dagens iakttagelser

Fredagskväll- och här följer en liten rapport. Veckan har varit otroligt hektisk med jobb, jobb och åter jobb. Tid har inte funnits, men tid finns det nu, för ikväll är det jobbemejl förbud. Jag sitter och funderar på hur den perfekta fredagskvällen i Indien kan se ut framöver. Jag har inte greppat riktigt än vad det finns för utbud när det kommer till nöjen och restauranger och så. På väg hem från jobbet upptäckte jag att det finns en bio (tydligen med engelskt tal också) inte alls långt ifrån där jag bor. Det kommer absolut provas på snarast. Det känns otroligt mycket bättre för nu har jag äntligen lokaliserat mig i den (än så länge) lilla värld jag har rört mig i. Då jag inte har mer än fem minuters körväg till jobbet rör det sig inte om stora avstånd, ändå känns det som att det är så mycket större, troligen på grund av alla dessa männsikor som är i rörelse, och all aktivitet som försiggår. Två män sitter och steker majskolv i ett gatuhörn, en fruktkärra välter och ut väller frukten, en fritt språngande ko tar tillfälle i akt att undersöka den där grödan ute i rondellen....helt oberörd av att min ritcha guy ligger på tutan en halvmeter bakom. Trafikanterna uppmanas på åtskilliga skyltar att "Horn please" och det gör de gärna. Jag har inte riktigt fattat varför än. 

Helgdag - igen

Raksha Bandhan är en hindisk festival som firar broderskap och kärlek. Raksha står för skydd, medan Bandhan är verbet för att knyta. Traditionellt sett, knöt systern en rakhi (en typ av armband), runt broderns vrist. Detta för att fira deras relation. Det gör man antagligen fortfarande för idag är det nationell helgdag och kontor och flera affärer håller stängt.

Då passade jag på att ta mig en sovmorgon. Därefter en frukost bestående av två skivor rostat bröd med ost. En yoghurt med mjuka KellogsK. (Nämnde jag att det är fuktigt här?) Till detta varm Ekströms blåbärssoppa. En intressant blandning men definitivt en bra start på dagen.

Moisterize me

Fuktigt värre idag. Varmt och fuktigt. A/C på jobbet fungerade inte riktigt som den skulle idag så det var allt lite schvettigt med långa denimleggings och allt. För det mesta så går jag märkligt nog runt med jeans eller tights av olika slag. Dels för att jag inte har så mycket bra kjolar och så, (måste införskaffas) men främst för att hålla myggorna borta. Det är helt sjukt men idag, trots tighta tjocka jeansleggings letar dem sig upp och sticker mig på smalbenet. I’m irresistable for these suckers…

Jainhouse

Då kan man väl äntligen säga att man kommit tillrätta i "Jainhouse" som huskomplexet jag bor i kallas. Äntligen har jag fått undan väskor och kartonger och fått lite organisation på livet här. Nu har jag åtminstone ordning och reda i lägenheten min. Det enda som inte är fixat ännu är min internetuppkoppling som tär lite på tålamodet, men det är bra träning... Skype i 3 min åt gången får man väl nöja sig med första veckan. I lördagskväll hade jag två datornissar inne i lägenheten, det såg väldigt ljust ut ett tag tills nåt hände sådär i slutet. Imorgon gör vi ett nytt försök. Jag envisas med att få en sändare installerad in i min lägenhet men de försöker allt för att slippa göra det.

Bit by bit

Tänk så var en arbetsvecka i Indien avklarad. Straight into the hot curry kan man lätt sammanfatta det hela. Mina arbetskamrater tog efter jobbet med mig till en indisk barbecue restaurang. Det var bra för annars hade jag aldrig kommit från kontoret. Det är ju faktiskt dessutom fredagskväll och är det något vi svenskar gillar så är det fredagar. Jag åt så jag storkna. Servitriser kom in med olika slags grillspett som de la på bordsgrillen där vi satt. Inte visste jag att vi då just påbörjat förrätten. Sen var det alltså dags att hugga i på buffén. Efter det ett dessertbord. Puh, börjar få lite jobbiga tankar i huvudet, varför åt jag det och varför skulle jag på den där tårtan?

Forreigner på olika premisser

Bästa Caran, min chafför, rättare sagt jobbets, har idag tagit med mig på en utflykt jag sent kommer glömma. Registration office s.k FRRO. In till Delhi på morgonen, ställer mig i kö 1, passerar, anländer till kö 2, står där i 1,5 timme, kommer fram till disken. No no no, you have to go to Gurgaon FRRO to register. Okej, köper det efter 4 h väntan. Tålamodet going strong. Åker till Gurgaon 3 mil, kommer fram till en byggnad, blir avdroppad av chaffören som insisterar att hänga med in. Förstår inte riktigt varför, går därför före och kliver in i entrén som ensam vit tjej med handväska och datorbag runt axeln. Och varför i hela friden släpar jag med mig den här datorväskan var det första som slog mig??? Ryggade tillbaka lite lätt sådär när typ 200 bruna ögon stirrade sådär intensivt som indier kan. Tiggare dök upp från ingenstans och jag kände mig o-b-e-k-v-ä-m. Caran, var är du? Byggnaden i fråga var en slags statlig institution som inrymde polis och andra del-institutioner. Helt ofattbart vilket standard det var på stället. Givetvis hamnade jag i avdelningen "nyankomna flyktingar" och andra inflyttade från andra delstater och det förstod ju inte jag med inte en endaste skylt på engelska. Mycket troligt var jag den första vita människa som dessa människor hade sett. De allra flesta var av Afghansk nationalitet, det var till och med upprättat speciella köer för just Afghanistans only. Indien och Afghanistan har nämligen goda relationer, och Indien ger stora bistånd till det drabbade krigslandet. Därigenom ett stort mottagarland av flyktingar. Situationen i det där rummet berörde mig djupt. Jag kan säga att jag kände mig lättad när Caran dök upp och kunde visa mig till rätt avdelning. Att passera den här byggnaden var min värsta upplevelse här hittills. Fattigdomen var så slående och byggnaden i sig var ett sånt riktigt spökhus, helt förfallet, med vild hundar och mörka korridorer. Strömmen gick av och på stup i kvarten. Tyvärr var det inte sista gången jag var där. Min ansökan gick inte igenom, så på tisdag blir det ett nytt försök. Underbara Caran frågade sen om jag ville köpa med mig lunch till kontoret. Jag är fotfarande totalt lost i den här stan så jag frågade vad som låg i närheten. Eftersom jag ätit indiskt sen jag kom hit, kändes det som en bra idé att åka till Mc Donalds. Jag förstod vinken att det var något som Caran själv var sugen på. Det kändes lite chockerande att plötsligt byta värld tvärt och ränna in på ett köpcentrum som andades lyx och flärd. Jag köpte med en burgare till Caran och han kunde inte hejda sig utan högg in direkt när jag kom tillbaka till bilen i källarparkeringen. Det vara bara att själv plocka upp sin mat på en servett i knät och där satt jag och Caran, i en vattenfylld källarparkering och pratade och hade riktigt trevligt. Det är de små stunderna som gör det.

Can't wait to get waiting

Idag förbi fotografen. Rättare sagt ett spartanskt litet rum med ett lakan bakom. I Indien behöver man visst foton till allt och lite till. Imorgon ska jag skriva in mig på Foreign Regional Registration Office. Till det behöver man typ 4 foton! + lika många passkopior. Denna procedur har jag hört ska ta upptill en hel arbetsdag inkl en deeeeel väntande. Can't wait to get waiting!

Torsdagskväll - dag 4

Kl. visar 21.21 här i Gurgaon. Jag sitter här i lägenheten, närmare bestämt i mina lilla men mycket sköna soffa. Fötterna på en matta som känns precis som den vi har hemma när man rullar tårna i den. Det är lite hemkänsla i det här vardagsrummet ändå. Det bådar gott! Häromkvällen fick jag höra från en kille, att han hade myror i soffan, men det känns mycket otroligt att det skulle inträffa här faktiskt. Har knappt sett en insekt här inne än, men kollar man på mina fötter så talar det sitt tydliga språk att jag visst får lite besök på nätterna. Det är andra gången i sommar mina fötter svullnar upp till nästintill det dubbla pga av insektsbett, troligen myggor. Indiska myggor gör väl inte saken bättre... Det gör riktigt ont att stödja sig på foten så det får bli några doser av Betapred och lite bedövande salva så ska det nog ha lagt sig inom några dagar. Och här var fritidsdoktorn igång här igen...

Nu till nåt skoj, igår träffade jag några andra svenskar inne på en restaurang i södra Delhi. Lazeez Affaire som serverade grym indisk mat. Det var mycket indiska familjer där som firade högtider av olika slag, en trevlig atmosfär helt enkelt. Med godaste Naan bröd jag ätit, med koriander och vitlök som bara smälte i munnen.

Om ni undrar hur jag tar mig fram i den här "terrängen" så är det antingen med jobbets chaufför, en kollega på jobbet som bor väldigt nära mig, alt med cykel richa = en stackars kille som i 35 gradig värme cyklar runt med en på en liten kärra. Det sista är inte mitt förstahandsval val, men ibland kan det vara ett alt om man åker på småvägar, till marknaden eller likn. Det är nämligen lite svårt att få tag i taxi bara sådär på gatan. Isf får man beställa på telefon eller internet. Åker jag längre sträckor på min fritid blir det med taxi. Meru cab är mina nya favoriter. De kör med taxameter, på så sätt slipper man diskutera om pris hela tiden, vilket kan vara rätt påfrestande, speciellt så här i början när man är ny. De har rätt roliga regler för sina chafförer. "I will not drink and drive" I will keep the speedlimits" "I will charge you according to the taxameter" och en rad andra krav. Det mest anmärkningsvärda är ju ändå, "I will be well groomed when driving". Det tackar vi för. Min kille skulle alltså inte få jobb genom Meru cabs, det skulle falla på 5 dagars skägget. Jag saknar dock en viktigt punkt i de bilar jag åkte med - bilbälte. Det kunde ju vara trevligt kan man tycka, men för den delen inte ett krav :-/ Hem från Delhi fick jag en trevlig chaufför som dessutom kunde bra engelska. Han hade bilbälte och jag såg snabbt till att få hans nummer. Nästa gång jag ska nånstans ringer jag honom, Mr Kumar. Ett namn som för tankarna till en 60- åring. I själva verket var han nog närmare 20.

Sen är det ju inte så att jag åker runt och åker taxi hela dagarna, största tiden av dagen spenderas ju faktiskt på jobbet. Kontoret lämnar jag inte på minst 9 timmar. Såhär i början är det galet mycket nytt att ta in, det är stressande faktiskt, och mer stressigt kommer det bli när vår högsäsong nu sätter igång. Det var längesen jag var så trött i huvudet som jag är nu.

Med det säger vi God Natt, Sverige! För det är där mina läsare sitter skulle jag tro. Och i Bangladesh kanske...:)

Living the kaos - dag 2

Idag var det vardag här i Indien igen. Gårdagen bjöd på intressanta iakttagelser och upplevelser som man inte upplever annars på månader hemma. De flesta längs med vägen. Att åka bil i Indien är ett skådespel i sig som verkligen säger så mycket om Indien och de kontraster som finns. Tror det är svårt att finna en plats på jorden som kan visa på såna tydliga skillnader mellan rik och fattigdom. Under en bilresa har du sett hela registret. Ena stunden så förfärligt att du bara vill vända huvudet bort, ibland så komiskt att du sitter där bak och skrattar för dig själv, andra stunder infinner sig en sån lycka av att möta andras leende blickar genom bilfönstret. Trots att vissa bara äger en moppe, trots att regnet störtar från skyn, vilket gör personen i fråga helt genomdränkt. Att i det läget bjuda på ett leende är beundransvärt. Och ja, jag beundrar indierna. Jag säger det igen, de indier jag hittills har träffat på har mött mig med en sån vänlighet.

Housekeeping killarna som jobbar i mitt hus kan inte ett ord engelska, förutom madam'. På morgonen när jag lämnar huset kollar de på mig med stora chokladbruna ögon och ser bara så otroligt snälla ut. Många indier är så vackra! Min chef berättade hur hon från hotellfönstret hade utsikt över ett stort slumområde. För ja, här nere ligger slummen bredvid de femstjärniga hotellen. Hon såg hur folk gjorde sina morgonrutiner, tände sitt lilla kokkök, åt frukost. Soten steg mot skyn. Sen efter en halvtimme eller så såg hon hur männen kom ut i skinande rena vita skjortor, inte en fläck på, välkammade. Kvinnorna likaså i fint uppsatt hår med färgsprakade kläder, vi övriga bara skulle bära på fest. De skulle till jobbet.

Det säger mycket om indierna. Det är en fullständig misstolkning att indier skulle vara lortigare än någon annan, och att man blir magsjuk pga misskött hygien osv. Visst kan man bli sjuk Indien men jag tror det är lite överreklamerat. Det visade sig så tydligt när jag igår e.m var nere på Big Bazaar, en mataffär, beläget på källarvåningen i ett av Gurgaon många malls. Det var folk högt och lågt, jag fick ta de varor jag kunde räcka, och ändå har jag förhållandevis långa armar. Det var lätt dubbelt så mycket folk som när Gekås är som värst på sommaren. Jag kan säga som så att på Gekås hade det luktat svett, men på Big Bazaar var det förhållandevis luktfritt. Var det någon som hypersvettades så var det jag. Värmen kommer ta ett tag innan man kommer in i. Som tur är går det mot rätt säsong, vintern. Indisk vinter låter bättre en svensk sådan. Jag är glad att få slippa den evighetslånga vargavintern i år faktiskt. Vill ni få en känsla av hur indisk matshopping går till in the supermarket way, så får ni gärna kolla in mitt klipp här nedan som jag tog när kassören räknade ihop mina varor. Det roliga är att i den här "röran", väl utanför kassorna, så väljer folk att ta sig en glass eller nån annan sötsak, sätter sig ner på golvet, och har en trevlig familjestund. Helt oberörda av kaoset som pågår. Själv skyndade jag ut i första rulltrappa för att få lite andrum. En glass eller så var inte att tänka på i situationen där nere i källaren. Inte ens om de så sålde chokladkakor där nere hade jag stannat.




Ni som trodde att jag skulle vara utan choklad och ost under ett år trodde fel. Idag tog Shalini (en ny indisk kollega) med mig på guidad tur i mitt område. Vi besökte två marknader, varpå jag fann bägge läckerheter. Osten var import från Stora brittannia så mejeripappan min behöver inte vara orolig att jag ska bli matförgiftad på något vis. Hos det lokala bageriet fann jag även typiska franska småkakor som jag sitter och knaprar i mig just nu. Bagargubben som hade en turban på huvudet hade även ett bröd som liknade danskt rågbröd. Jag blev överlycklig och frågade om det var bröd eller om det var en kaka. Han svarade bananacake. Den såg lite mörk ut för att vara banankaka tänkte jag och tänkte på mammas goda sådan. Synd med rågbrödet, men tummen upp för banankakan som jag definitiv ska testa på någon gång snart. Banankaka på sikhiskt vis. Indien fortsätter att överraska.

Finally

Antligen var jag da i Indien. Sa mycket man har gatt och tankt pa den har dagen och sa plotsligt star man utanfor flygplatsterminalen med glasogonen som dimmar igen pa en sekund! Delhi, Delhi. Har ska jag da bo for ett ar!? Under bilresan fran flygplatsen passerade vi Gurgaon vars hoghus blinkade i flashig belysning, lite senare, efter att ha passera nan enstaka ko, kommer vi fram till ett idylliskt litet bostadsomrade med betydligt lagre hus och tom lite gronska. Det var helt blacksvart och det var lite frustrerande att g[ och lagga sig utan att veta hur saker och ting sag ut i dagsljus. Jag var beredd pa att det skulle vara mycket ovasen utanfor men det var sa tyst sa. Lagenheten var sa fin att jag dor! Dar kommer jag trivas. TV med hundratals kanaler, aven BBC och CCN (yippie) och frasht kok, ett underbart sovrum med tillhorande toalett. 2 st A/C och flera takflaktar och tjocka gardiner som haller ute varmen! Inget o klaga pa har inte. Jag har varit med om sa mycket intryck sa jag vet vart jag ska borja riktigt. Tog mig en liten promenad i bostadsomradet tidigare idag och fick en kansla av hur det ar att se annorlunda ut. Det som slar en tydligt ar att det ar man overallt! Betydligt mer man an kvinnor. Kvinnorna klar sig i sa fina klader, vissa cyklar och vissa gar. Vid 12 tiden hamtade var chaffor upp mig och korde in mig till Delhi, en bilresa som inte tog mer an 15 - 20 min, detta pga av Independence day som firas idag. Jag har darmed inte fatt en rattvis bild hur trafiklaget ser ut har nere, vilket har varit ganska lugnt bade idag och igar. Sitter nu pa ett riktigt fin fint hotell och ska snart hugga i i en brunch.

Aterkommer ikvall om min landlord mojligvis har fatt gang mitt internet tills dess. "Internet is broken, I'll fix, I'll fix ma'm..."

Indien ar charmigt och de manniskor jag har mott ar vanligare an nagot folk jag mott tidigare.

H;rs och ses!

Midsommar(mat) 2010

Midsommar 2010, inte en dag för sent att lägga upp. Fin dag och fint folk som förtjänar lite publicering. Mest bilder på mat dock :/

Taste of SWE

Njuter till fullo av svensk frisk sommar. Husmanskost. Prästost och all annan ost för den delen. Choklad. Världens godaste kranvatten. Få sittplats på en luftkonditionerad buss. Jag uppskattar som aldrig förr. Njut så länge det varar. Typ i en och en halv dag till. Sen blir det andra bullar. Säkert bra bullar fast inte svenska bullar.

Ta hand om Er, nästa gång jag skriver är jag antagligen nere i Indien en miljon intryck rikare. Känner att skrivlusten är lite tam så här innan avresa. Säkert heller inte vidare kul att läsa om skillnaderna hur man packar en resväska resp en flyttlåda. Jag håller det för mig själv tror jag.

P&K

Hoppas

vädergudarna är på vår sida.

Cavendish is; upprörd över meteorologerna som ALDRIG tycks kunna ge en stycke pålitlig prognos. De kommer så lätt undan med att säga "Prognosen för hur kvällen utvecklar sig är ännu osäker" Hallå, det rör sig om knappt 8 h! Det är förbryllande med tanke på den långa utbildning som krävs för att bli just meteorolog. 5 år, och inte ens kan man förutse 8 h!

Balkong utsmyckning is on hold.

Save the water

Samlar kraft....till att sätta igång med att göra diverse exotiska smårätter. Här tar man semester halva dagen för och orka men väl hemma efter storhandling är man helt slut. Vill bara gå och lägga mig.

Det är mycket släpande på olika saker och ting. Igår slog mig tanken, vi behöver ju is till festen imorgon! Det hela slutade med att jag släpade hem is från Burger King! Bad om att få köpa en påse is av tjejen i kassan. Såg ju givetvis en mindre påse framför mig. Tjejen försvann och efter några minuter kom hon tillbaka med en halvfull sopsäck med is!!! Jaha, hur ska det här gå tänkte jag. Utan bil och ett par minuter till närmsta busshållsplats. Jag bad henne ta bort hälften vilket hon gjorde men väl med säcken i hand så insåg jag att vatten väger bly. Plus att jag har otränade armar. Tveka är inte min grej, det var bara eld i baken, upp på första buss, låtsas som att det regnar... in från taket eller nåt. Det kommer absolut inte från min suspekta sopsäck, tro inte det. Några svettiga minuter senare, var frysen fullproppad med fin is. Hela händelseförloppet, som måste sett mycket roligt ut, gick nog på mindre än 15 minuter. Ibland kör man järnet!

Dags och göra nu!

Medicin kvinnan jag inte visste jag var

Veckan som gått har resulterat i att jag ränt runt kring halva stan, av olika anledningar. Allt som jag är beroende av i min vardag måste jag fråga mig, finns det här i Indien? Jag har kommit fram till att det mesta borde finnas i landet som vi är jäkligt bra på att underskatta. Linsvätska? Nej, ett års förbrukning av det släpas det inte på. Skor för ett helt år? En ynka procent av kvinnorna där nere måste väl åtminstone ha 41 i skostorlek som jag? En enkel uträkning och jag kan konstatera att det rör sig om minst 5 miljoner. Nej, det tar jag inte med mig. Lite sandaler och ett par sneakers, enough!

Sista minuten är då mitt namn, och först nu så har jag börjat planera packningen på riktigt. Sakta börja det byggas upp ett litet förråd med olika förnödenheter på

vårt köksbord. Bestående av Mediciner! Det är uppenbart är att jag har blivit väldans intresserad av preparat av olika slag som erbjuds på Apoteket. Har strukit runt på stadens olika apotek i timmar den senaste veckan, läst på förpackning, klämt och luktat, vart som en igel på personalen. När jag väl införstått mig i sortimentet och inhandlat godbitarna av det, gled jag hastigt och lustigt in på hälsokost-spåret. Damn it. En expedit var väldigt säljig och prackade på mig små men dyra Balans-i-

magen tabletter, salt tabletter, C-vitamin och s.k Carmolis droppar som enligt beskrivning sägs vara - En av våra äldsta huskurer. Gick det inte lite långt nu frågade jag mig. Det kommer ju uppta halva min resväska. I den andra halvan kommer det få plats ett myggnät. Tror jag ska packa en DHL låda på måndag!!! En stor.

Lättnad

Avresan närmar sig. På lördag blir det avskedsfest får våra vänner. Curry är ledordet. Hisingen kommer få sitt egna Taj Mahal, ser fram emot sjukt mycket.

Varje dag faller en pusselbit på plats. Idag en lättnadens suck, J fick äntligen ett invitation letter från hans praktikplats, så nu äntligen kan vi sätta igång med det sista, få lägenheten uthyrd bl.a. Som vi gått på nålar den senaste veckan, och just undrat varför tar det en sån jäkla tid att få det här pappret.

Nu med pappret väl i hand känns allt mycket bra. Vågar jag påstå att jag är redo att åka? Ja, jag tror det. Det här ska bli gryyymt.