En city walk - i Delhis bakgårdar

Myser hemma i lägenheten, tillsammans med ödlan som efter 14 nätter ihop gjort det klart för mig att han bor här på samma premisser som jag. Det är ingen idé att jag börjar slå med en tidning eller kvast eller så, jag har inte en chans att få bort den. Den är så mycket snabbare än mitt handslag. Dessutom känner han på sig när jag stirrar på den, då gömmer han sig genast bakom A/C:n där vet han mycket väl att jag inte kommer åt.

Igår hade jag verkligen en givande dag. kl. 8.45 hämtade Gabbi upp mig med sin bil och vi begav oss in mot Delhi. Mot Connaught Place och New Delhi Railway St, där vår guidade tur skulle utgå. Vi hade det tufft att finna vår lilla "turistgrupp" på detta enorma område, och påstridiga lurendrejare var på oss och ville givet ha med oss på en privat guidtur istället. Skulle inte tro det. Till slut hittade vi rätt och turen kunde börja. Turen som senare skulle ta oss med på Delhi's bakgator, gränder och rännor. Den verklighet som hundratals barn hamnar i varje dag. De barn som inte har någon annan utväg än att rymma hemifrån, om de ens har ett hem. Kanske blir det slagna hemma, kanske få det jobba hårt för inga pengar alls. Ofta är de inte mer än 7 år...och det gör ont.

Drömmen om att lyckas i Delhi driver dessa barn ut på en livsfarlig resa längs med tågrälsen. Slutdestination blir New Delhi Station och här finns den fantastiska organisation Salaam Baalak som plockar upp de här vilsna barnen, vilka också står som anordnarna till den här city walken. Det var rörande att möta dessa barn - de nyanlända för dagen, vissa som rest ända från Kashmir, vissa från Delhis förorter. I vilket fall alldeles för långt bort för en 7 åring att vistas själv. På mottagningscentret fick de stanna 4 h, sen gjordes det plats för nya. Väl på centret fick de mat, vilorum och vård vid behov. Barnen övertygas sedan att stanna på det närliggande barnhemmet men detta var inte alltid helt enkelt, oftast fanns en stark vilja hos barnen själva att utmana livet på gatorna och tjäna egna snabba pengar....att uppfylla sin dröm.

Guiden för touren var själv ett f.d gatubarnen och pratade om platserna av egen erfarenhet. En mycket minnesvärd tour som jag kommer ha med mig länge.

Old Delhi

Grönsakerna var fräschare i de här gränderna än vad de är i mataffärerna i Gurgaon

En gränd som fungerat som toalett i alla år - till de boendes förfäran. Lösningen på problemet är att kakla in gudabilder. 

...och nu har kisseriet upphört med översyn av mini Krishna

Jag fällde en kommentar till Gabbi, att jag hade föreställt mig att det skulle lukta värre i Indien. Det var precis innan vi rundade hörnet och såg det här.

Budget lodging för intresserade.

Observera de här var inga gatubarn, de hade familj och levde lyckliga i sitt lilla krypin. Deras hem fick vi besöka som en del av touren. Är det inte för mycket begärt -  att låta oss bara trampa på sådär.

Jag hade det kämpigt med värmen, vattenintaget och hungern. Men neeej, ska nog inte klaga.

Helt övertygad om att jag fått en fågelskit i huvudet. Ett foto fick avgöra det och tack från ovan, det hade jag inte.

Efter den påfrestande turen unnade vi oss god indisk mat på en restaurang på 24:e våningen, med ett golv som snurrar! Det är enkelt att välja kök här nere. Oftast är man överens om att äta indisk - det slår det mesta om jag får säga mitt.

Den här utsikten över Connaught Place visade sig från restaurangen. En disig dag kan tyckes. Eller också en vanlig dag. Bil smog även så kallat.

En del av koldioxidutsläppen skulle jag väl tro kommer från de här varelserna. De första tjurarna jag sett hittills. Tacksam om jag slipper behöver möta en tjurig sån en mörk kväll på gatan.

Ta er tid...Massage väntade i Gurgaon som en bra avslutning på dagen. Fast i bil kö och vi missar massagen med 40 min. Tack och lov är vi i Indien och en förklaring som "we were stuck in traffic" finns det alltid förståelse för.