Packar väskan och traskar bort hit -> -> ->

Ge mig en pool, en skön solstol och något att läsa. En hotell frukost hade inte varit helt fel det heller. Så ja, varför inte unna oss en dag på ett hotell här i trakten. Plötsligt var det bokat och klart. Låt oss lyxa till det för en natt för nu checkar vi in på det här 5 stjärniga hotellet.

Trevlig påska!

Powerwalkar

Tisdagkväll och precis tagit mig en powerwalk. Började några rundor i parken där full aktivitet pågick. Indier joggade runt för fullt och tonårskillarna var som vanligt samlade för lite cricket kast. Bollarna yrde runt och jag tänkte det var väl lika bra att jag avlägsnade mig platsen, för jag har en tendens att alltid bli träffad av sånt där. Tog några rundor på gatorna istället.

För övrigt en bra riktigt dag på jobbet måste jag säga. I juli, är det tänkt att jag ska lämna det här gänget då? Det känns ju inte bra i hjärtat. Får ju inte glömma av att det finns ju ett minst lika bra gäng hemma i Mölndal ute på åkern, som väntar. Saknar våra luncher och kaffebreak vid automaten, det kan man ju inte komma ifrån! Kan man få klona sig.

En kort arbetsvecka innebär jobb till och med torsdag, sen är det påsk har jag förstått. Långfredagen eller Happy Friday skulle vara himla trevligt att spendera med lite sol och någon god frukost någonstans, kanske på nåt hotell där man kan passa på att få nyttja en och annan pool. Börjar bli lite varmt uppe på land. På lördag har vi lite planer men det tar vi då. Ev planerar Jesper att åka till Richikesh med några polare, en hillstation norrut, ca 6 h med tåg/buss. Jag känner mig inte så pepp att hänga med med tanke på att jag ska iväg om två veckor med jobbet på en liknande trek. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för.

Trevlig kväll så länge

A song I like

Hemmalördagkväll framför datorn med fotbollsoväsende i bakrunden. Dämpar ljudet med hörlurar och hamnar på youtube- körandes ett gjort-genom-tiderna-race med black eyed peas. Tror jag börjat gilla deras nya Tokyolåt. Videon är fin fin och jag blir sugen på att resa till någon civiliserad stad med skyskrapor och övergångsställen

Prästosten åker ut

En tanke till alla de vänner, f.d arbetskollegor, inte minst pappa som igår fick ett mindre roligt besked. Det är alltid jätte tråkigt när folk förlorar jobbet och ännu tråkigare när det drabbar en liten stad som Falkenberg. Må befinna mig långt borta men hemstaden förevigt i mitt hjärta. Vi ny-indianer visar vårt medlidande genom att slänga prästosten i soptunnan här och nu! Släpad över halva jordklotet spelar ingen roll. Den ger mig faktiskt dålig hy den där Arla osten när jag tänker efter. Och nu när den upprört så många är den inte värd att ens bo i min kyl.

Besök på Sundar Nagar

Något jag kommer sakna med Indien är kaffet som är så billigt och då menar jag riktig kaffe - cappucino. I vårt område finns både Barista Lavazza och Coffe Day som har riktigt skapligt kaffe. Iskaffe och andra kaffedrinkar är också ett svalkande alternativ nu när värmen kommit. Att det kostar 12 kr för en kopp gör ju inte saken värre. Det farliga med att gå och ta sig en kaffe när man kommer hem, eller på vägen hem när man varit och handlat lite mat, är att man gärna slinker in på nåt av bagerien som ligger bredvid. Vår lilla marknad växer explosionsartat, i takt med att allt fler folk flyttar in i området. Det bidrar till många nya ställen öppnar upp och det gillar vi. I veckan öppnade ett ny bageri upp dörrarna. Riktigt fräscht ställe med de mest fantastiska bakverk och bröd! Det skulle ju givetvis provsmakas så lite godsaker köptes hem tidigare i veckan. Liksom en pastasallad som var helt underbart god. Längtar tills jag ska smaska i mig ännu en. Må det bli till helgen, eller på  måndag som matlåda i utbyte av min dal och chapatti?

Idag efter jobbet åkte jag och några kollegor in till Delhi för ett besök på en marknad. En antikvitetsmarknad kan man säga, där butikerna ligger i rad och erbjuder de mest intressanta prylar. Några riktiga antikviteter, det mesta dock nyproduktion, men för mig kvittar det! Köpte ursöta små dörrknoppar för 25 rupees styck, några ljuslyktor och ett smycke. Dessutom beställde jag 4 st taklyktor i svagt rosafärgat glas. Det fanns bara en i butiken men då jag fick ett så bra pris, tänkte ja men äsch jag slår till med fyra på en gång. Can you get me three more? Yes, ofcourse he could, in my land everything possible, och jag lovade komma tillbaka om två veckor. I dagsläget har jag inte den blekaste vart de här taklyktor ska hänga. Ser en lång hall framför mig där de här skulle göra sig utmärkt i taket hängande på rad. Den här hallen existerar dock inte i det där verkliga livet. I studentlyan vår kliver man direkt in i vardagsrummet från ytterdörren så där sprack den planen. Ja ja...FYRA! små lampor kommer väl komma till användning förr eller senare.

För er som läser min blogg för tips om Delhi, så heter marknaden Sundar Nagar. Ett annat område som säljer möbler och inredning är området kring Ghitorni på M.G Road. (du når det lätt med metron) Har kört förbi så många ggr men aldrig tagit mig tid att stanna till. Kanske ska ta mig en sväng till helgen om jag hinner.

"This is my land"

This is my land...är något jag har hört sägas många ggr. Speciellt av chafförer och andra pratsamma indier som inte behärskar engelskan till fullo och försöker göra sig förstådda med de få ord dem kan. I samband när dem säger det brukar de peka på nåt... kan vara en ko, ett hus, en rondell, ett fält, en person på gatan, en affär. Ja, en gång pekade en man mot en soptipp samtidigt som han sa: -"This is my land"

Varpå vi svarar, ahaaa, nice... your land...samtidigt som vi blir superförvirrade vad det egentligen är vad han vill ha sagt. Är det hans land han vill visa upp-- är det med stolthet eller ironi han säger det. Är det något han vill visa att han äger? Hursomhelt tycker jag det är så gulligt när jag hör någon säga det. This is my land...

This is my land, but not my bike.

This is my husband and my door (the indian way of expressing things)

This is my guard (one of them) Once he said the same - This is my land *I'm superconfused what are these guys really meaning*

This is my roof

This is my neighbor's house. 

In the street of B9

Dusty land it is

Gurgaon (my land) is kind of wellknown for having the most terrible roads in India. This is pretty good one, pretty perfect one. I love this road.

"This is my land"

Gurgaon is a city under development. Brand new houses can be seen everywhere. Construction of this one just had started.  

Typical house gate but where is the guard?

In Delhi most of cows have moved out. 
(i've heard it was after the Commonwealth games took place last year)
In Gurgaon we are happy to still have them. It's so cosy hear them make noises outside your window in the morning. This one likes to stand outside "my land".

Cow's wearing a candy necklace, isn't he cute.

You never know when and where they will show up. Most of them are friendly and you can walk along with them on the sidewalk. As well as you can put necklaces around their heads. I hate though when they come running against you when dark.

I also hate when these small pets press the horn just behind ones back which happens often.

I don't use to meet the horns with a smile like this.

I see this girl often during my walks. I wonder where she's living.

A pink cap I bought once which now more or less belongs to Jesper. 

Walking in "my land" looking out for ants.

Someone very concentrated. Maybe because he had open shoes that day.

When where Converse you don't need to worry bout nothing.

Work goes on.....

A green house. Even the brickwalls are painted with greens. This family must be totally in love with green.

A young guy looking not too busy watching the small park.

I lördags var jag tvungen att åka in till Delhi för ett bankärende. Min förhoppning var att jag skulle klara mig under året utan att behöva sätta min fot på en bank. Har nämligen en känsla som säger mig att såna där besök kan gå allt annat än snabbt och lätt. Av ett annat ärende behövde jag hursomhelst dit och det var här historien börjar den här gången.

På en advokatbyrå träffar jag och Jesper advokat N som hjälper mig fylla i alla nödvändiga bankpapper. Vi säger hej då och en kort bilresa därifrån och vi är framme vid det lilla bankkontoret. Väl inne på kontoret är lördagsrushen igång. Att upprätta ett konto ska göras av bank mangern så inslussade till hans "kontor" blir vi. Där sitter redan en upprörd man och diskutterar hans rådande ekonomi och försäkringar och allt var det va. Privata angelägenheter finns det inget som heter här. Det gjorde ingenting att vi lyssnade på det. Han har ju faktiskt helt rätt, vem bryr sig..egentligen? Sen var det vår tur. Bankchefen inledde med lite kallprat och sedan börjades det fyllas i saker på en skärm (moderniteter!) i en inte alltför snabb takt. Kontroll frågor följde för sakens och nyfikets skull. Det beklagades att det är så mycket att göra på kontoret. Hur mycket han och hans anställda får jobba nuförtiden. Ordinarie arbetstid varade mellan 10 till 5, men det vanligaste va att de jobbade över till 21.30. På lördagar och likaså söndagar kom hans anställda in till kontoret för att jobba ikapp, liksom han själv. Under 11 års tid har han aldrig kunna ta ut någon semester. Han kan tyckas låtit lite bitter men han var allt annat än bitter. Efterhand mjuknade han till och blev el facto den skönaste banksnubbe jag träffat på i hela mitt liv. Han visade sig ha läkarsläktingar i Stockholm och en stor passion till landet Österrike och staden Salzburg, som ni mycket väl vet, vi också delar. Chai drickande och matvanor var också nåt som kom till tals. Han förklarade att Gud bodde i Indien, i hans fall Allah, och frågade oss om vi möjligtvis inte kände till detta. - "All Gods live here in India!". Olika valnötter skulle det smakas på som han var en stor förespråkare för. Den upprörda gubben kom tillbaka igen efter att ha lugnat ner sig och satte sig också och knaprade nötter. Jesper uttryckte sin förtjusning över getbyriani och det var inte långt ifrån att det också skulle beställas in till bankkontoret - något vi hejdade då vi visste att det här kunde bli en långdragen historia och även om snubben var skön så finns det andra sätt att spendera sin lediga lördag på. Vi välkomnades hem till hans familj på lördagsmiddag och det dröjde inte länge tills advokaten oberoende av honom ringde upp och kollade av läget och erbjöd middag detsamma. Tack sa vi men avböjde. Gästfriheten är ju inget som det går att ta miste på här. Helt otroligt! Det här händer oss väldigt väldigt ofta.

Besöket på banken var mer än bara ett grått bankbesök. Det var som att få vara med i ett avsnitt av brittiska the Office vilket är en av mina favoritserier. Personligheterna var slående lika. Hade jag varit regissör så hade programidén varit glasklar. En indisk version av the Office släpps i höst. Rollerna satta. Det var bara att sätta igång att filma om jag så hade haft kameran med mig. Skådespelet och handlingen skulle sköta sig självt.

Förutom dessa humoristiska inslag fick besöket på banken också oss att inse en del andra saker om indier och Indien. Chefens klagan över den stora arbetsbördan kunde enkelt förklaras med att allt helt enkelt är så in i bängen ineffektivt!!! Varför sitter bankchefen och upprättar bankkonton för det första? Överallt sitter folk och sysslar med saker, men vettefasen vad dem egentligen gör. I väntan på att bankkontot var mitt gjordes det intressanta iakttagelser. I ett hörn räknades det 10 rupees sedlar som buntades ihop i högar. I ett annat hörn stämplades det dokument likt ett oavbrutet mantra. En banktjänsteman vars uppgift var att betjäna kunder uppehöll sig med att dra ut ett papper som jammrat sig fast i skrivaren (papperstypen med hålremsor på sidan - den bökiga typen ni vet). Kön var ett faktum! Gömd bakom ett skrivbord satt en äldre kvinna med en skvallertidning och tittade upp ibland ifall någon skulle se henne. Bankvalvet stod på öppen tröskel med en liten fin gardin framför. Men bankkontoret hade ju å andra sidan två vakter, inte att glömma det tvåpipiga hagelgeväret som fritt for runt i det lilla bankkontoret som inte kan ha varit mer än 60 kvadrat. Tryggt ...eller inte.

Ut kom vi en erfarenhet rikare. För att klara av att bo, leva och tjäna pengar i det här landet (vilket innebär att en del jobbiga måsten tillkommer) måste du hålla dig luuuuuuugn men bestämd. Ett leende är ofta genvägen. Är man utlännings som vi så har det väl också sin inverkan till det positiva ibland. Men att saker och ting tar T-I-D, det kommer man aldrig ifrån. Det är lätt att gå upp i atomer ibland när saker för dig så självklara och enkla ska göras så otroligt komplicerade och omständiga, och så jädrans många personer ska vara inblandade i detsamma. Suck. Jag jämför med mitt bankbesök på Swedbank jag gjorde i Göteborg innan jag åkte. Hade en massa ärenden men var likväl klar på 10 min. Mötet med bankpersonen satte inte så mycket avtryck i en å andra sidan.

Frågan är om Indien någonsin kommer komma ifrån sin ineffektivitet. Ibland får jag känslan att indierna själva nästan gillar det. Det ska va lite svårt, jobbigt och tidsödande.

Dagen fortsatte via ett stopp på Defence Colony in till Janpath/Connaught place där vi mötte upp några vänner till oss. C.P tillhör inte favoritkvarteren, så jäkla mycket glo så att ögonen trillar ut (skyll dig själv som tar på dig shorts) och försäljare och allmänt mycket droger och skumt. Det är ännu värre att vara där nuförtiden när man faktiskt inte känner sig som en turist längre men ändå ska tas för en vart ENDA steg man tar. Luuuuuugn.

Höjdpunkten var ju ändå männen som gång på gång kom fram till Jesper och erbjöd sig göra en öronrensning med ett långt topsliknande föremål. 10 rupees only. Vi har stött på mycket udda men det här var något nytt. Samtidigt visas det upp en referensbok med hur nöjda tidigare kunder varit med hans behandling. Micke from Denmark 2006 - "Behandlingen var kempe skön. Vaeldans dejlig. Kan varmt rekommenderas". Det är så sjukt och sorgligt på samma gång. Folk hittar en försörjning för precis allt. En timme i parken på Connaugh place och du har fått alla möjliga förfrågningar. Nej tack och åter nej tack! Jesper, vi åker hem. Nu.

Söndag ska bara spenderas hemma - i min gröna oas 

Onsdagstjöt pa Barista

Onsdag...office and work i vanlig ordning!

Efter jobbet for jag förbi Jespers jobb, sedan vidare in till ett kvarter inne i södra Delhi. Chaffören reagerar alltid lite konstigt när jag säger vart jag vill åka. Inte till de expatstätaste områdena alla gånger. I väntan på våra två vänner, strosade vi omkring i ett typiskt så att säga indiskt medelklassområde, där de bor packat packat packat, i mina ögon mätt, halvförfallna fyrvåningshus med små kartongliknande balkonger med ett klädsträck fullknökat med kläder. Lägenheterna på bottenplan har ofta dörren öppen där man skymtar svärmor halvliggande på någon madrass. Dörren fungerar också som fri passage för kvarterets ungar. Det luktar masalas fran var och varannas kök. Utanför finns grönområden med parkbänkar, inte så betong som man kanske tror, grönt och välskött med vackra planteringar. Omgivningarna och grannskapet i ett sånt här område påminner en del om sydeuropa, inte helt olikt en förort till exempelvis Barcelona. Ute på gatan spelar tonårskillarna cricket som för övrigt är en sport som fullständigt exploderat sen Indien vann i förra veckan. Vi kollade på barnen i lekparken som åkte rullskridskor (den där gamla kult 4-hjulings typen som man själv är uppväxt med, i knalliga färger!) Andra barn stod vid sidan om rinken och avundades de lyckligt lottade som ägde ett par sådana. Vi klagade över den supersmutsiga luften och jag trodde jag fatt mig en akut ogoninfektion. Vi insag att vi faktiskt bor i en liten oas där ute i stället s.k Gurgaon. Vi gick runt ytterligare ett tag tills vi tillslut hittade Barista cafét vi skulle mötas upp på. Kvällen fortsatte med fika och tjöt i goa vänners lag och se där, de göteborska fraserna sitter fortfarande där de ska.

Nu är jag dödstrött.
Loggar ut och laddar om...

Me, Mark & Spencers

Vaknade upp som en ny människa i morse. En diet bestående av ris, curd och banan samt en rejäl dos sömn på det och du är back on track! Ingen pencilinas den här gången och tack för det.

Jobb i vanlig ordning alltså. Är i sluttampen att leverera vårens orders, och riktar in oss helhjärtat på hösten som kommer. I veckan hemma i Sverige släpper vi ännu en kollektion av V intage Stories. Den 8:e April närmare bestämt. Kolla in i butik, vackra saker utlovas....De personliga favoriterna listade nedan! Om jag varit i Sverige hade jag ju genast gått och köpt mig det vackra och otroligt användbara linnet i beige. Det perfekta underlinnet skulle jag vilja säga! Någon snäll lite själ eller kollega som skulle vilja spana efter ett sånt till mig? *-)

Men nu är man ju inte i Sverige och man får därför nöja sig med det ringa utbud som finns här i trakten. För intresserade var jag idag inne på Marks & Spencers och den ihärdiga expediten lyckades tydligen få in mig i provhytten och sen till kassan för ut kom jag iallfall med ett par byxor och shorts. På Marks & Spencer har jag tidigare bara handlat smörgåsar, chips och flaskvatten, detta under min tid i London. Har alltså på senare tid även gett klädsidan en chans. Det kunde expediten också intyga då hon påstod ha sett mig tidigare vid två tillfällen. Det stämmer helt korrekt att jag varit där och yrat runt två gånger tidigare. (Att man aldrig kan få vara anonym..att det ska hållas räkningen också) Måste ha varit de gånger jag sprungit in i all hast efter jobbet för att lika snabbt leta mig ut mot utgången igen :-/ Den här gången fångade hon mig.

Said and done, nu är jag redo för en het sommar i Delhi med mina nya Spencers bralls.

Moder jord verkar upprörd

Moder jord fortsätter att uppröra. Ännu en jordbävning har ägt rum. Denna gång i gränsen Indien-Nepal med en magnitud på 5.7. Skalvet kändes av i Delhi och på nyhetssidorna vittnas det om skakande möbler inne i byggnader och med folk som rusat ut i panik...i Gurgaon tydligen. Som vanligt har jag missat allting och inte känt det minsta. Andra gången det händer mig här. Man börjar ju seriöst ifrågasätta sin förmåga att uppfatta när onaturliga saker händer. Vad fasen hade jag för mig kl 17.02? Hur kan jag ha missat en jordbävning. Hur lost får man va!

Appropå Delhi Belly

Kan det då vara så att ännu en omgång av Delhi Belly är påväg? Japp så är fallet. Idag är det måndag och jag beslutade for 2 timmar sen att jag blir hemma från jobbet.

Vad är då en Delhi Belly egentligen.

Efter 8 månader konstant varande i Delhi Bellyns moderstad känner jag att det behöver klargöras i och kring detta uttryck. Hur uppstod egentligen namnet och är det så att staden Delhi fortfarande förtjänar sitt dåliga rykte som staden du faller in i magsjuka i. Som svar på det sista, kan jag ju inget annat än säga att, ja, staden lever fortfarande upp till sitt namn ;-) Folk tenderar att bli sjuka här i Indien, det har man fått se. Andra har mått förvånande bra, syftar på våra familjer som varit nere och klarat sig galant. Det finns folk som klarat sig väldigt bra under långa tider, men då lever dem ett väldigt restriktivt liv. Jag och Jesper har klarat oss hyfsat bra måste jag ändå säga med tanke på hur mycket vi äter ute. Under vintern som varit har vi verkligen "levt" och ätit precis vart som fallit oss in. Kalla ceasarsallader, glass, isiga smoothies, laxbaguetter, skaldjurs samosas från gatuköket här borta, and so it continous.  Under den långa vintern som gått har jag blivit dålig en gång, då av en indisk buffe på ett fyrstjärnigt hotell i Rajasthan. Det går alltså inte att förutse vad du blir dålig av, om jag så visste. Lite skit rensar magen är också nåt jag tror på om man ska bo i ett land under lång tid. Handspriten slopades för ett halvår sen och vi har byggt upp ett riktigt lager här hemma efter alla besökare som kommit ner och fått slattar över. Spriten är bra om man kommer på besök men för den som bor här ett så störande moment som bara torkar ut händerna. Att tvätta händer innan du äter är fullt tillräckligt! Gör jag inte det, blir jag lätt nojig. Fräschören i pengarna som du dagligen fumlar med är inte den bästa heller för den delen.

Uttrycket Delhi Belly myntades under kolonialtiden av britterna. På den tiden måste den indiska maten varit något alldeles speciellt som de västerländska magarna inte hade det lättaste att vänja sig vid. Med tanke på mängden starka kryddor som användes i maten så måste det varit gastronomiska skillnader och inte helt lätt med den rådande hygienen på den tiden. Idag är den indiska maten väl utbredd i Storbritannien så en viss saknad till maten när britterna återvände måste tydligen ha funnits. Att sen den indiska maten i UK, och i Sverige också för den delen, blivit rätt så västerniserad är en annan femma. Så tenderar det väl att bli med de flesta kök.

Min tid här i Delhi med indisk mat nästan dagligen, har gjort mig 1) måttligt trött på den när den äts för ofta 2) Min kärlek till koriander som var min favoritkrydda i Sverige har jag numera blivit så van vid att jag inte ens reagerar när det är koriander i maten. För det är det alltid 3)mer känslig för starka kryddor. Ibland kan man tro att Delhi Bellyn är påväg när det i själva verket är en liten överdos av den gröna chillin.

Delhi Bellyns olika uttryck behöver vi inte gå in på, mer än att säga, att den kan ta väldigt olika sådana. Jesper får den mer attackliknande, no way to stop it-varianten, en dag så är det bra. Du mår skit i stunden och du upptäcker bålkrafter inom dig du inte anade du hade. Själv tenderar jag få den långdragna varianten som gör att man i dagar ligger och svettas och kramper som kommer var 10 minut. Ett spökande illamående varvas med lätt feber och kräkreflexen hålls tillbaka av sig själv när jag med allvarligt kräkfobi till och med VILL göra det. Vet inte vilken typ som är bäst helt ärligt..

Nu ska jag kurera mig och dricka Resorb. Det är varmt och myggtätt. Och om någon undrar om vi sover gott om nätterna så nej, det gör vi inte. 25 plusgrader + i sovrummet varvas med AC kallt, mörkt varvas med tänt med anledning av myggjakt.

Bleeding blue

De senaste veckorna har andats cricket. Cricket World Cup har pagatt i några månader och nu igår avgjordes allt. I onsdags spelades semifinal mellan Indien och Pakistan. Ett viktigt möte som betyder mer än bara spelet i sig. Indien mötte Pakistan, alltså det är så stort så vi förstår inte. Indien vann och folk gick bananas ute på gatorna. Igår var det dags för finalen mot Sri Lanka. Vi åkte självklart in till Delhi och kände på stämningen. Jag är inte cricket entusiasten själv men gillar se folk entusiastiska över något. Å det fick jag se! Big time!!! som är nya uttrycket här hemma.

Indien blev alltså World Champions i den sport som betyder allra mest för dem, efter 28 års lång väntan. JAI HO!!!

Glömde jag säga att Jesper dansade på borden. Igår stod vi också och skrek. Proud to be Indian! Man rycks bara med i de, kan inte hjälpas :)