Fredagskväll- och här följer en liten rapport. Veckan har varit otroligt hektisk med jobb, jobb och åter jobb. Tid har inte funnits, men tid finns det nu, för ikväll är det jobbemejl förbud. Jag sitter och funderar på hur den perfekta fredagskvällen i Indien kan se ut framöver. Jag har inte greppat riktigt än vad det finns för utbud när det kommer till nöjen och restauranger och så. På väg hem från jobbet upptäckte jag att det finns en bio (tydligen med engelskt tal också) inte alls långt ifrån där jag bor. Det kommer absolut provas på snarast. Det känns otroligt mycket bättre för nu har jag äntligen lokaliserat mig i den (än så länge) lilla värld jag har rört mig i. Då jag inte har mer än fem minuters körväg till jobbet rör det sig inte om stora avstånd, ändå känns det som att det är så mycket större, troligen på grund av alla dessa männsikor som är i rörelse, och all aktivitet som försiggår. Två män sitter och steker majskolv i ett gatuhörn, en fruktkärra välter och ut väller frukten, en fritt språngande ko tar tillfälle i akt att undersöka den där grödan ute i rondellen....helt oberörd av att min ritcha guy ligger på tutan en halvmeter bakom. Trafikanterna uppmanas på åtskilliga skyltar att "Horn please" och det gör de gärna. Jag har inte riktigt fattat varför än.
Förmiddagen spenderades än en gång på det underbara stället FRRO - registreringstället. Idag hade jag med mig min kollega som skötte snacket. De här besöken går till historien som en svettig sådan. Det är riktiga dirty guys som huserar det där sekretariatet. Kommer man med en bunt pengar i ett diskret kuvert så ska man se att saker och ting genast går mer på gräddfil. Gör man inte det, så får man vara glad i att infinna sig en tredje gång för att komplettera med några nonsens papper. Det kallas staten. FRRO, på återseende!
Nu byter vi tvärt, mycket tankar kretsar nämligen kring mat just nu. Jag äter ganska dåligt och näringsfattigt. För lite frukt och grönsaker. För mycket snabbmat och rostbröd. Jag känner ett utanförskap till det här underbara matens land. Jag vill frossa i mat men försöker samtidigt vara väldigt försiktig i val av matställen. Jag vet inte hur man ska handla, jag vet inte vad alla grönsaker är för nåt, jag vet heller inte varför de ser halvt ruttna ut och varför det ligger ett tunt lager jord över alltihop. Dumma svensk som har fått fel uppfattning om världen är nog svaret på den frågan. Jag vet hur jag brukar klaga hemma på mynta plantorna som man köper i såna där små krukor, varför de ser så torftiga och ynkiga ut. Jag tar tillbaka det jag sagt. Här ska jag vara glad om jag kan se skillnad på om det är en dillkvist eller koriander jag köper. Allt tycks se lite visset och , ledsen för att nämna det igen, smutsigt ut. Känner inte igen våra kära KRAV gurkor här nere. Tomaterna kan också vara svår att hitta, då de går mer åt det gul-vita hållet. Ställ dig nu istället frågan : Vad ska man kunna förvänta sig när dagstempen i månader legat på 30-45 grader med oberäkneliga störtregn på det. Inte solmogna röda tomater direkt...eller jordgubbar.
Mjölk är också lite annorlunda att handla här nere. Det finns såna där mjölkställen som drivs av Mother Dairy där folk kommer och fyller på sin rostfria termos och betalar. Det ser väldigt gulligt ut, lite brittisk touch på det hela, för visst är det engelskt inspirerat här nere på många sätt...Hittills bara vågat mig på den där 120 dagars mjölken som ska vara extremt behandlad enligt vad som går att läsa på förpackningen. Har anmärkt på att mjölken ifråga varit lite väl tjock, jäkligt krämig men god. Detta tills jag upptäckte fetthalt 4%!! Det känns som att det är antingen eller, super fet (upptill 6% finns att köpa) eller super toned milk a la 99,5% fat free. Den hederliga mellanmjölken får det bli jakt på i helgen när jag ska handla med Gabbi.
Imorgon bitti väntar en spännande aktivitet som jag är lite nervös inför faktiskt för jag vet inte riktigt vad jag har att vänta. Vägen leder mig in mot centrala Delhi, så mycket är säkert. En belöning väntar sen kl 17. Nyfikna föreslås återkomma imorgon.
