Nobelmingel med eller utan Maud

Vill att min blogg ska vara levande och ständigt uppdaterad men det har visat sig mest bli söndagsbloggin tycker jag. Det är en sak och vilja, en annan sak att ha tid för det också. Veckorna två som gått har varit mycket hektiska och jag är glad att dem är avverkade. Vi står inför årets peak på jobbet och den har satt igång kan man säga!

No more job talk, nu till nåt roligare. Vi var på världens fest igår. Hemma hos Leffe. Just kidding. 

Nej du, det här slår högre...nämligen Nobelfest inne på Ambassaden. Närmare 1000 personer inbjudna, alla från olika bakgrund men med någon koppling till Sverige. I går hörde jag siffran att det är drygt 100 svenskar som är bosatta i Delhi (och cirka 400 totalt i Indien). Förvånansvärt få om jag får säga. Alla var garanterat här för ett sånt här baluns vill man inte missa. Tydligen ville Maud Olofsson missa detta, hon är nämligen i Delhi men dök oväntat nog aldrig upp. Ätit nån dålig kyckling må tro eller var det shopping som lockade mer?

Pia, en kollega från svenska kontoret hängde också med och det var väldans skoj. Vi anlände precis lagom till fyrverkeri pjäsen, och vi svepte vin vilket inte var igår...och flera glas kom det att bli. Vi åt svensk buffe mat, givetvis med sill och ägghalvor. Kallrökt lax och Janssons frestelse för att nämna höjdpunkterna. Det blev en runda runt den indiska buffén också följt av desserter. Idol Sibel var inflygen från Sverige för en playback show. Folk började tokdansa på dansgolvet, det fick vänta till senare för vi hade fullt upp att mingla runt i den här intressanta skaran av folk.....allt under bar himmel som i en film. Kul att få vara med om. 

Vi pratade med folk som visade sig var lite större och mäktigare än vad vi ens kunde förstå när vi väl stod där. Vi fick en gång frågan, känner du inte igen mig? Den är lite jobbig den där, men då är det bara att skylla på att man är svensk och ny i Delhi. Ett visitkort och en google sökning dagen efter visar det sig att vi har pratat med en av Indiens största ekonomer och författare till 40 böcker i ämnet. Wikipedia listad - yes. Känd - yes. Om vi har gjort bort oss - yes. Okej...och vi som trodde att han gick på något. Jag tar tillbaka vad jag sa ;) Jesper träffade därtill en indisk herre som uppgav sig känna Jan Eliasson och det blev väldigt snackigt där ett tag. (Jespers stora inspiration) Han uppmuntrade oss att höra av oss till honom så vi kunde komma hem till hans hem. Så han kunde visa upp fotona på han och Jan.

På svenska sidan kan jag inte namedroppa fullt så många. Det ryktades om att Vd:n för Ericsson var där men han såg jag inte röken av. Och jag hade nog inte haft så mkt att säga till honom heller för den delen. He-he. Några vi stötte ihop med var inga mindre än några killar från Warner Music och EMA, som höll i Sibels framträdande. En Mattias Wachtmeister kanske ni har hört talas om. En producent som står bakom många svenskar artister och har säkert gjort sig en hacka av Boten Anna succén. Vi försökte djävulsk komma på några namn på band från hemstaden för att sälja in dem till den här mannen ifråga men minnet svek. Den indiska managern för EMA, tror han hette Seval, sms bombade min telefon hela natten och frågade varför vi stack. Det hela var ett missförstånd och vi ångrar givetvis att natten inte hade kunnat fortsatt ut med de här människorna som man inte hänger med varje dag direkt. Det var kul att få prata med folk i musikvärlden och nu har vi iaf en kontakt när vi kommer till Mumbai. 

Kameran låg mest i väskan hela kvällen men vid två tillfällen kom jag på den och vi knäppte några kort. 

En fördrink hemma hos Cecilia

Festen hölls på innegården på Ambassaden. Fyrverkerier inledde festen.

Jesper fining!!!

Jesper, "advokaten" och Pia. Och en tallrik som helst gärna inte hade behövt kommit med.

En Absolute bar bjöd på obegränsat med vodka drinkar.

En kul tavla från utställningen som hölls i samband med festen.

En liten bild på oss bidde det.

Och en bild på nyköpt klänning och sko likaså....Akut köp: dvs klänning inköpt på fredagen kl 21.00. Skor inköpta 2 h innan festen började. Att jag aldrig ska lära mig vara ute i tid?

En 14 årig dotter kommer nog bli imponerad av mamma när hon varit och festat med Sibel.

Indisk disco musik varvat med Abba medleys och vi hade väldigt kul där på dansgolvet.

Goa och glada efter en festlig kväll.

Jag vill kalla det en riktig shopping helg

Blogg i ny kostym! En liten forandring skulle goras men ojsan hoppsan den bidde total. Nu mer indisk touch i alla fall. Inte fullt sa vilseledande som innan da den mer sag ut som en hemsida till en fjallstation.


En helg har passerat fort som den brukar. I fredags traskade jag bort till den narmsta marknaden for att kopa pa mig ett lass mode och inredningsmagasin att varva mellan nasdukarna. Lite bedovande grejer till nasa och hals var ocksa behovligt men till min forvaning sa hade de inget nasspray, bara en san dar Vicks inhaler som ar hyfsat vardelos om jag far saga mitt. Har man en blockad nasa kan man ju inte ens andas in myntan eller vad det nu ar i den. Ingen lycka dar inte! Bland hyllorna forsokte jag frebrilt hitta en motsvarighet till var Idominsalva. (som jag i sista stund valde att plocka bort fran vaskan da tuben var sa stor) Aven har utan resultat. Det blev en liten burk s.k cold cream som lat trevligt men efter paforande pa en narig nasa kunde jag konstatera att den paminde om min dagcreme, till konsistens och lukt. En tuff fredag hor ni. Det var jag och sjukan, och mina tidningar da saklart. Sen kom Jesper hem, foljt av kocken, en bit mat och sen slapp i sangen med varsin dator i knat. H-E-L-G-E-N kom lagligt.


Tidig lordagsfrukost foljt av lite lite jobb fran datorn. Leverantorerna ringer och vill ha godkannaden av olika saker - de jobbar vanligen pa helgen ocksa och aven om vi inte sitter pa kontoret sa far vi forsoka losa saker over telefon istallet den man det gar. En springpojke aker moppe over halva stan bara for att leverera hem en kjol till dig for att du ska ge en visual approval att den ar OK att skicka till Sverige. Det ar annorlunda att jobba i Indien, pa ett roligt satt oftast. Folk ar bra pa att losa problem pa valdigt kreativa och snabba satt. Man dras med i det.


Eftermiddagen begav vi oss till Lajpat Nagar for att undersoka vad detta stalle hade att bjuda pa. Det var uppenbart att det var en marknad som indierna sjalva gillade och mer ruffig jamforelsevis med Khan Market elelr Dilli Hat. Absolut inte samre for det. Jesper av alla fick verkligen igang shopping nerven har pa Lajpat Nagar. (Man vet aldrig nar den kickar in men det ar alltid lika kul nar det gor det ) Han provade jeans och trojor och vi hade riktigt kul! Vi haffade en auto ritcha och tog en tur runt New Friends Colony, en community som en av inredningsmagasinen tipsade om. Kunde inte skymta sa manga inredningsaffarer som jag hade trott. Hittade en men det var inte riktigt i var prisklass om man sager sa. Vi skuttade istallet ut fran det overdadiga stallet och in pa en glassbar tvars over. Oj sa manga ice cream sundae man kan fa for ett fat beprytt med vitguld. Det var inte dumt. Vi gav betyget "Excellent" pa deras lilla utvarderingsenkat. Denna lilla enkat som vi for ovrigt alltid ska fa vart vi en gar. Borjar nastintill bli lite komiskt. Pa cafeer, restaurange, barer, butiker - Overallt ska denna service enkat fyllas i. Den ska sen hangivet lasas av personalen sa fort vi lamnar tillbaka den. Inte diskret eller sa, helst framfor oss eller i nat horn dar all serveringspersonal samlas. Att det ska vara sa spannande vad tva ljushyade personer skriver pa den dar lappen. Haha. Jag skrattar bara nar jag tanker pa alla dessa ggr det hander. Och fler kommer det la bli.

Imorse ringe vi Quick Cabs och en timme senare stod det till var forvaning en stor skapbil ute pa uppfarten. Man vet aldrig vad man far for fordon nar man ringer taxi i det har landet :) Den var lite stor men dog fullstandingt utmarkt att kora oss till Ambience mall nagra kilometer bort dar vi spenderade flertalet timmar att springa runt i dess oandliga utbud av affarer och inte minst deras imponerande food court. Har kan du hitta all varldens mat bortsett fran svensk skulle jag vilja saga. Efter lite velande styrde vi kosan mot en av de sydindiska restaurangerna. Till den kryddstarka dracks det kokosvatten och avslutades med bananglass och south indian coffee. A real sothie combo! Om vi fick forfragan att fylla i en san dar utvarderingsenkat. Ja, det fick vi.

Jesper och jag shoppade pa likt aldrig forr. Sparren gick loss nar det gick upp for mig att vi far lon imorgon. Och plotsligt kande man sig valdigt bra tillmods. Sa bra att man slar till pa tva par Calvin Klein jeans. Sa kan det ga! Men oj oj oj, jag sager da det. Vilken passform, vilken harlig kvalisort som vi sager, vilken tvatt. Det stod Cavendish pa samtliga av modellerna i hyllan och tva fick hanga med. Ingrid och ovriga byxkollegor hemma i Sverige om ni laser det har. Ta en titt pa Calvin Kleins nya kvalitet "X" nasta gang ni ar ute och reser.

Om jag fick en enkat att utvardera forsaljarens service niva? Ja, alldeles riktigt det fick jag. Han fick bra betyg av mig. Han var inte jattekunnig men han var sot. Han gav mig dessutom en vardecheck pa Rs 1500 sa jag lar nog snart vara tillbaka igen.

Nu, ny vecka allesammans.

Kram pa Er!

Lite svammel

Nerbaddad i min indiska harda sang. Takflakten pa lagsta ljudlosa niva som gar. Ett blockljus tant som kampar att halla lagan igang mot den flaktande brisen. Gardinerna fordragna samtidigt som kvartershundarna skaller och slass om sitt revir utanfor. Det ar alltid tre hundar mot en och jag kan inte lata bli att tycka synd om hundrackarn. For uppspelt for att vila vilket en sjukling som jag borde gora. Istallet vilar jag med halvoppna ogon pa folks statusuppdateringar. Jag laser om snon och jag kan doma av bilderna att folk myser av den forsta hosten som anlant till Sverige. Den har fina bilden fick jag skickad av Johanna. Det ar sa betong-Goteborg den kan bli men jag gillar det jag ser.

Och fragan jag staller mig ar om jag fortfarande kan minnas hur den dar friska krispiga luften kanns nar man beger sig ivag till jobbet en tidig hostmorgon. Att fa ta ett andetag av frisk skandinavisk luft hade man ju inte tackat nej till men jag ska da inte klaga. I byraladan bredvid mig har jag namligen en bit av Sverige, namligen en halv kaka Marabou kvar. Rumstempurerad (nja...+ 28 grader) Perfekt. Tack inkopar Maria , precis vad en sjukling behover. Chokladen varvas med de mjukaste nasdukarna du kan tanka dig. Den indiska typen... Och jag peppar mig sjalv att vi har det ratt bra i Indialand anda.  

Antivirus program till hals och dator onskas

Kvallen kommen och jag borde ga och lagga mig efter en lang och intensiv dag. En helg i Corbett var verkligen behovlig och kan verkligen saga att vi kom ner i varv. Varken tv eller dator pa 4 dagar! Vi bodde pa ett bra hotell som hade service man bara kan dromma om. God mat som serverades 3 ggr dagligen. Vi levde som kung och drottning, men det var vi allt varda :-) Helgen bjod pa Jeep safari samt safari by foot (...och det sistnamda gor jag aldrig om igen!) En tur upp till bergen med panoramavy over Himalaya. Ett besok i Nanital - en bergsdal pa 2000 m hojd med den vackraste sjo jag skadat. Andats frisk luft och till och med fatt frysa lite :) 

Nar jag har mer flyt med datorer (vilket jag inte direkt har haft idag) lovar jag aterkomma med galna historier samt bildbevis vad helgen bjudit pa... Just i skrivande stund tycks min gamla Mac gora sina sista knyck. Den vill inte riktigt som jag vill kan man saga. Tidigare pa dagen far jag ett samtal fran IT avdelningen fran Sverige som ringer med anledning av min jobb PC. "Jag ber dig att genast stanga ner din dator och dra ut alla sladdar som finns. Ditt konto ar blockerat. Din laptop ar allvarligt infekterad"

Jag har san datorflyt just for tillfallet. Virus i dator och i hals kan man saga. Hoppas ej i mage. Jag at en mycket suspekt pasta ratt for 4 h sen.

Så, om jag ar offline for ett tag sa kan det bero på flera ting.

Pa aterseende my dears!

En ny layout pa bloggen skulle sitta fint

Bloggar man om livet i Indien sa kan man ju inte ha snotackta landskap som huvudfot. Det ar daligt med sno har nere och vintern i sig kanns avlagsen. Bloggen ska fa en mer exotisk touch snarast!

Later den dock forbli lite snoig ett tag till da vi till helgen beger oss norrut mot Himalaya bergen. En 6 h + bilfard och vi anlander till Corbett National Park dar ett Wildlife paket vantar pa oss.

Ska man fa se en livs levande tiger eller inte ar fragan?

10.10.10

A special day, glom inte att onska er nat kl. 10.10 PM

Veckan som gatt har varit hektiskt och det ar inte mycket ork kvar i en nar man kommer hem efter jobbet. Projekt "borja gymma" ligger just nu lagt pa listan. Kanner mig inte alls motiverad till det. Kanns mycket mer motiverande att hugga in i den fardiglagade maten som star pa bordet varje kvall man kommer hem. Jag tror jag har borjat bli lite bortskamd. Det stora storningsmomentet idag har namligen varit disken som star pa diskbanken och sangen som inte blivit baddad. Det har hor inte till vanligheterna i det har huset. Jesper och min forsta reaktion nar vi kom in innanfor dorren efter att ha varit pa ett shoppingmall i narheten:
- Stadarna har inte varit har!?

Jag vet, man borde skammas men jag talar bara om hur snabbt man vanjer sig vid det har livet. Ar arligt talat redan oroad hur man ska kunna aterstalla sig till det svenska.

Vad har mer hant i veckan? Var baste kock har slutat!!! Anej mycket trakigt. Men han har fatt ett heltidsjobb hos nan annan familj. Heltid innebar 12 h dag! En losning pa det hela var att han skulle komma pa morgonen 6.30 och laga lunch men det kandes som en mindre bra losning...Vi kande oss heller inte bekvama med att han ska jobba sa mycket! Vi har dock en hittat ersattare, denna gang en kvinna, som kommer borjar imorgon mandag. Vi far testa en vecka hur det gar. Ar lattad over att det gick sa snabbt och latt for en vecka utan matlada blir en mer komlicerad vecka. Jesper ar lite trott pa dal (som ar basfodan i vardagsmaten har i Indien) Vi overvagde darfor att skaffa en kock som kunde laga lite mer kontinental mat. Nu blev det dock inte sa eftersom var hyresvard varit sa snall att hittat oss den har kvinnan. Vi fortsatter pa det indiska sparet ett tag till tills vagen ger utslag, haha.

I torsdags kvall var vi inne i Delhi och kollade pa badminton...av alla sporter tanker ni. Det var semi-final och Indien vann. Indians are loud! Gud vilket liv det var pa laktaren!Det var en upplevelse i sig. Sakerhetspadraget ar enormt i hela Delhi just nu. Overallt star vakter och bunkrar upp bakom sandsackar - i metron, pa gator och andra offentliga platser. Det kanns sadar att ha ett pipa riktad mot sig nar man aker upp for rulltrappan i metron. Att ta sig in pa arenan var ett projekt i sig. Kandes mer som att ta sig in pa en flygplats fast det hela agde rum i ett temporart talt. Det var scanning av biljetten, och av dig! det togs foto pa dig. du fick plocka av dig alla metallforemal inkl skanka alla mynt till 'hospital patients' (dit kan man ju alltid hoppas pa att pengarna gar). Jesper fick skicka igenom sin planbok tre ggr i apparaten eftersom ett mynt visst hade fastnat inne i fodret. Vakten envisades med att skrika, "I can see one coin is in there!!!"...och att vi maste hitta myntet och ta ut det. Vi letade bland icakort och vasttrafik kort efter denna Rupee som stannade upp kon i sakert 5 min. Jesper var mattligt glad over det hela da han tycker hela den har sakerhetshysterin ar ratt overdriven. Efter ett tag fick aven vi passera trots det mystiska myntet. Inte nog med det, darefter inspekterades mobilen! Det rackte inte att vakten sag och kande pa den. Nej, den skulle ocksa oppnas och klickas lite pa knapparna ocksa. Oj vilket ramaskri det hade blivit om det hande i Sverige.

Nagra enstaka bilder som vi klickade i helgen.
 Har vid Central Secretariat - med en valpolerad fasad man inte ser alltfor ofta.

...och tomt på folk var det också. Men likval lyckas nan stalla sig framfor Indian Gate. 

Har filosoferas det pa en mysig caféterass på Khan Market.

...och på andra sidan bordet rapas det.

Jag har hittat en ny lordagssyssla. Ga pa salong och gora pedikyr vilket ar riktig lyx for att vara mig. Dalig pa att unna mig sant. Salongbesoket innebar alltsa min livs forsta pedikyr och stackars kille som fick fila och skrubba mina fotter efter 25 ars hart levene :) Det var fotbad och skrubb och pedikyr av naglarna och lite nagelack pa det. Darefter en massage som var lite i det hardaste laget. Denna forhallandevis lilla kille klamde sa att mina vader holl pa att domna bort. Det var lite smartsamt men oj vilken kansla det var att ga igen efter behandligen. Jag blir lika forvanad varje gang nar man ska betala saker och ting i det har landet. 150 rupees motsvarande ca 25 kr och jag tror dem kan kalla mig stammis hardanefter. Idag nar jag provade skor och slangde en blick pa fotterna var det ju nastan sa att man inte kande igen dem.  

Fortf star da diskberget har, fragan ar vem av oss som ska ta det? Vi kom overrens om att ta halften var och just nu star Jesper med en valdigt bister min mindre road over diskandets konst.

Qutub Minar

Hej å hå, här följer bilder från gårdagen då jag och J begav oss till Qutub Minar för lite sightseeing. Qutub Minar är ett landmärke som ligger i södra Delhi och sägs vara historiens första och mest imponerande hindu-islamistiska minaret. Tornets höjd på 72 meter gör en kanske inte så jätte imponerad vid en första anblick om man jämför med bjässar som Eiffeltornet eller Colosseum. Men sen är Delhi Delhi, en stad som inte går att mäta sig med turistvänliga Paris, Rom eller låt säg London. Här i Delhi finns massvis med intressant historia och kultur, säkert både mer och äldre än vad vi har i Europas huvudstäder. Det hela här nere är dock inte fullt så välpolerat på ytan och man behöver en gnutta fantasi för att se det intressanta i saker och ting. Vissa dagar har man inte det, andra har man. En sak är säker, jag ska vara här i ett år totalt och ska när jag kan verkligen försöka gå in på djupet i vad den här staden har att erbjuda. Mer än det backpackers hinner se under sina tre dagar då de oftast anländer till nåt sunkigt hostel i Old Delhi och lika fort blir avskräckta och ger sig av kvickare än kvickt igen. 

Sen vad jag önskar hinna se av Indien i övrigt kan vi ta i ett annat inlägg. Finns risk att det blir lite långt. 

För att återgå till Qutub Minar och om vi sätter på oss de där förstående glasögonen så får man säga att för att vara byggt på 1100 talet är dess 72 m änna en imponerande prestation. Först två bilder tagna tidig morgon i Gurgaon.

Vår lilla gröna plätt på baksidan av huset. I Sverige hade vi slagit upp staket runt och lagt ut trätrall och köpt en Weber grill. I Indien lämnas den här betesplasten åt det mest heligaste på jorden. Kossan. (Som f.ö traskar därifrån till höger i bild)

Jeepo lookin morning fresh ute på balkongen. Dags för ett spel cricket.

Sunblinded men happy för han befinner sig ju framför ett historiskt monument ;-D

Vill du ha bild på minareten eller på två västerlänningar? Det sista alternativet kändes väldigt populärt.

I Indien har jag märkt att man gillar att göra avancerade bilder som man sen sätter i fotoalbumet. De här killarna ägnade nog fem minuter att få till den ultimata bilden med Qutub Minar i bakgrunden.

Lite mer vänster...du till vänster. Och du till höger backa två steg. Och om nån kunde hugga ner trädet till höger så vore det fantastiskt för vårt familjealbum.

Me

..och en pojke som springer runt i den lummiga grönskan.

35 grader + i solen och man får leta sig in under någon palm då och då.

Take a Bollywood pose

En trött liten hund och jag

It's hot but we are getting used to it!

My new Rajastanian bag is shimmering in the light and my eyes says I want a siesta.

What's up there?

Beautiful piece of brick

...så vacker att J får för sig att köra ett varv runt minareten

Det såg illa ut ett tag men några sekunder senare kunde vi konstatera att flyget inte var påväg in i Qutub Minar den här gången. S.k synvilla eller också en typ av överdriven terrorrädsla.

Jaha - här står jag rakt upp och ner.

Tills ett nytt killgäng a la bolliwood style showed up och ville bli fotograferade med och av oss. Enligt min mening är det två som har "det". Den lille killen till höger är för ung för att jag ska kunna uttala mig. ;-)

 

Det här stenblocket var tänkt att bli ett likadant torn som Qutub Minar men de hann aldrig så långt.

Här står jag och är palmatiskt - när jag behöver ta skydd under nån grönska, vanligtvis en palm. Och där var ett nytt ord myntat.

Efteråt begav vi oss till en sydindisk restaurang i Defence Colony

Rejält hungriga som synes tydligt på bild.

Och här går startskottet. J hugger in.

Ledig!!!

En ledig lördag framför oss. Jesper också ledig. Fantastiskt! Den första helgen på egen hand och vi hade tänkt åka in till Delhi. Kl 10 kommer Ajay i sin tuk tuk och hämtar upp oss, sen tänkte vi ta metro in till Qutub Minar där det både ska finnas lite sevärdigheter och lite shopping. Jesper har fått en craving för fisk så vi hade tänkt ta lunch på en sydindisk fiskrestaurang om vi sen hittar dit vill säga. 

Det har varit fint väder nu i en veckas tid med sol och blå himmel varje dag. Temperaturen sjunker lite för varje vecka som går och regnet har äntligen upphört. Jag kan säga att jag sååå mycket hellre har det här klimatet i höst än det som just nu råder hemma.

Utanför huset är det just nu cricketspel som pågår. Jesper begav sig fortare än kvickt ut i morse när han hörde vad som pågick. Den här cricketen har det pratats mycket om. Jag blir också nyfiken här då jag sitter i sovrummet och hör allt jubel utanför. Får bli en liten promenix till parken utanför, sen lite frukost och kaffe hoppas jag vi ska hinna med.

Ha de!

Dagens händelser tre

1. Varit på mitt första tupperware party...otippat så i Indien, i vårt vardagsrum, jag, Jesper och en försäljare. Oh my God vilket party! Grannen som vi inte ens hade träffat tidigare, extraknäcker som dörr-till-dörr försäljare har varit väldigt ivrig att komma över att sälja sina prylar till oss. Visst, kom du över sa jag och rätt som det var satt jag och pekade ut produkter ur en Tupperware katalog. Hmm... hade jag vetat att det var Tupperware så hade jag nog avböjt det hela. Men då har man alltså inhandlat sina första Tupperware burkar från Jaipur special collection...vuxenpoäng och visst e dem fina! Rätt som det var stod en står kartong i dörren och det var dags för mig att gå igenom nästa grej. Påslakanen. puh...indiska påslakan style är inte riktigt vad jag är van emot hemma, så kan jag väl säga. Väldigt puttenuttigt med blommor och rynkade spetskanter. Till min förvåning var visst bästsäljaren det hiskeliga påfågelprintet!

2. Ett myggbett i pannan och jag ser inte klok ut. Är det en dengumygga och jag har fått dosen rakt in i hjärneriet.

3. Fredagsfika har införts på jobbet till allas förtjusning. Kul att se hur något så helylle för oss kan blir så exotiskt för andra. Stora frågan blir då vad jag ska baka nästa vecka? Utan ugn, utan tandoori...på gasspis, utan bakpulver? Lutar åt köpefika!

Go India Go!

Delhi i fokus! Världens ögon riktade på staden som i år står som värd för Commonwealth Games. Mindre än 2 dagar kvar tills spelen sätter igång. Och frågan som alla ställer sig: Hur ska man hinna få i ordning stan inför ett sånt här stort evenemang? Det har pågått förberedelser i flera år men nu är det alltså dags vare sig faciliteter och träningsanläggningar står färdiga eller ej. On Monday Game is on...

Nehru Stadium - den största av arenorna där öppningscermonin kommer att hållas på måndag. Tickets sold out. Hade varit himla kul och se!

5 personer det skämtas om friskt i all media.

Dirty toilets in the Game Village, mygginvasioner, dengufeber, broar som rasat ihop, monsunregn non-stop. Diskussionerna och missnöjena tycks aldrig ta slut.

Överallt i centrala Delhi har man dragit speciella filer på vägarna för att idrottarna i speciella bussar snabbt och lätt ska kunna transportera sig mellan arenorna. Det här har ju skapat totalt trafikkaos eftersom utrymmet blir så mycket mindre för övrig trafik. De bilar som beträder filen för böter på 2000 Rs. Hur det efterlevs ska bli spännande att se.....i ett land där regler tycks vara till för att brytas.

En splitter ny flygplatsterminal har man smällt upp på rekordtid 3 år! Metro till och från flygplatsen öppnade för nån vecka sen. Just on time kan man säga.

Kossor har fösts iväg för att ge ett så civiliserat intryck som möjligt. Någon måste ha glömt aporna -  som man ser runt om i stan - sittandes i träd - på bilar - längs med murar och vägar. Jag har hört att de ibland även letar sig in i lägenheter med sikte på kylskåpet. Är det därför man har nyckel på alla kylskåp här i Indien tro? Jag har hört att de inte är så oskyldiga som man kanske kan tro. De kan bli aggressiva och bitas och ha sig. Lösningen på problemet? Man anställer s.k apvaktare som rastar och föser iväg aporna när man så önskar. De här bilderna hittade jag på msn.in

 Go India Go!!