Alice på besök

...och nu ska vi göra stan i dagarna tre. Det här gillas.

Djuren tar över

Djur och människor lever i harmoni skulle jag vilja säga. Varje dag går man längs med idisslande kor och grisar som grymtar. Vildhundar så långt ögat kan se. Hade jag sett en tjur på gatan i Götet hade jag blivit vettskrämd. Men här är det ok. Apor stöter man på ibland men ganska sällan i storstaden. Oftast ser aporna dig före du ser dem. Efter apattacken i Corbett har jag intagit försiktighet i deras sällskap. I Pushkar var det tydligt att övertaget låg hos aporna. Och de lyckades styra och ställa rätt bra... Jag höll mig längs med husväggen men Max tog de här underhållande bilderna.

Simultanförmågan är imponerande

Hunden klär i orange.

Längd- och höjdhopp, inga problem.

Fritt fall från 3 meters höjd, inga problem

Hopp med unge på bröstet, inte ett hinder.

Balanssinnet funkar ok

Påstridiga. Stackars folk som har lägenhet här. Måste vara ett ständigt knackande.

Skarp syn

Olika personligheter: Retstickan till vänster som kastar kastanjer eller vad det nu va. Till höger livsnjutaren själv som har förstått vikten av solljus.

Vem var det nu som sa att vi inte var släkt med apan?

Stirra på, vi är ju i Indien.

Företagsamma. Frukt till salu.

Kossan satt i arbete under ledning av big boss.

Hårt arbete...!

Resan till Pushkar

I Hytt 06 / Bädd 10 blev jag fyllda 25.

Tidig morgon framme i Pushkar

Underbara, heliga Pushkar lake

Staden med förbud mot det mesta.

Sakta tinar vi upp efter en kall natt i tåget.

Det blev då inte med hjälp av en varm dusch...

En inbjudande soffa i solen fick det bli.

Sedan på jakt efter en god frukost på en gata helt bilfri! Looooovely.

En inbjudande port eller inte är frågan. Vacker och mystisk och jag får nog säga inbjudande, speciellt den lilla dörren blir jag nyfiken på.

Ett klädsträck i all sin enkelhet.

Sen blev man lite trött igen. En gardin framför fönstret trodde jag, och simsalabim här har vi toaletten.

En äkta trasdocka

Trekking uppåt framåt påbörjad

Halvägs 20 min senare och sen började det luta rejält.

En paus på sisådär 400 meters höjd säger en som har svårt att uppskatta höjder.

Väl uppe på toppen, finns ett tempel, en massa ekorrar, ormar och ödlor. Därtill två bröder som driver ett café och cd-affär som släpar upp allt allt med hjälp av Manpower (syftar inte bemanningsföretaget) Åh, Glömde utsikten och bäst av allt, ren luft. Det var 4 månader sist.

En modig ekorre framför stupet.

Nere igen och jag tror jag letade efter en toalett. På tal om toalett. Det är inte en myt att man ser fotavtryck på toaringen. Har sett det flera ggr på offentliga toaletter och blir lika förvånad varje gång.

Sen fortsatta dagen sin gilla gång, och plötsligt var det skymning igen. Kvällen avslutades med mat framför en öppen brasa på hotellets terrass.

Jesper, Roohi och Arushi

Tjugofem

25 år och mot 30-heten! För det första, tack for alla fb hälsningar som glädje mig nåt otroligt! Vi är påväg in i Lucia den trettonde och era hälsningar möts jag av först nu. Vi har nämligen varit borta på resa sen i fredags. Mange tusen tack! Och oj vad jag menar det. Skulle ju kunna sitta uppe hela natten och skriva mejl till er alla - o berätta hur fina ni är.


Men...vi är ju så trötta, efter mycket tågåkande, köld och (trekking). Det blir stört i säng och bloggen ska få sig en rejäl update imorgon. För nyfikna så kan jag meddela att 25 års fest blev det icke, däremot fick vi testat på en natt i en indisk tågkupé - variant sovhytt. Man fyller bara 25 en gång...

A Swede vs. An Indo

Hemkommen från jobbet. Inlindad i en stor sjal och sitter å huttrar av kyla. Stickade strumpor och vickande tår för att hålla temperaturen igång. Saknar mina vinterjackor som också ligger och fryser nånstans i ett källarförråd på Lindholmen. Favoritkängorna hade inte vart fel de heller. På alla nyhetskanaler lyder budskapet "Winter chill is here" och man visar bilder från runt om i landet där människor fryser framför en öppen eld. Temperaturer visar +10, +3, -2 när det är som värst. Det pratas om en kall vinter i år. Är det så illa att snön ska förfölja en ända ner hit? En liten snabb research visar på att det närmaste snö man kan komma var 2006 då det konstaterades morgon frost. Det var första gången på 70 år.


Jag undrar hur människor hade reagerat om det rätt som det var störtade snöflingor från skyn. För det andra hade det varit intressant och se hur trafiken tacklade det. Mina indiska kollegor som reser till Sverige då och då tycker snön och kylan hemma är fruktansvärd. Nästan som om de är rädda för den. En stackare har råkat ut för snöbollskrig en gång och det har väl satt sina spår. Den största skillnaden mina kollegor berättar är hur tomt och öde det är på folk överallt. Och de refererar till Göteborg, Sveriges näst största stad. De kan heller inte förstå att affärerna öppnar först kl 11-12 på söndagarna, OCH stänger 17! Flera ggr har de stått och knackat på utanför dörren i Nordstan och undrat vad som försiggår. En annan grej som slår dem är att alla tjejer på stan är så fixade... med kläder, smink, hår. Man kan inte annat än att hålla med. Medvetna svenskan är väl inget nytt. Vi sägs också vara väldigt hälsomedvetna samtidigt som vi gillar fika men när vi väl hugger in i fikan så tar vi bara en liten bit. När vi hade lussefika här på kontoret i förra veckan tog alla tjejer 2 eller 3 lussebullar var. Det har jag då aldrig upplevt på en arbetsplats i Sverige. Likaså när vi har födelsedagstårta på jobbet så delas tårtan upp i lika stora bitar. Inget lämnas åt slumpen. 


I Sverige tycker jag vi slänger på tok för mycket fika och mat. Men vi slänger ju den iallafall i soporna. Skulle aldrig falla mig in att slänga ett tuggummi i backen. Här slänger folk saker lite var stans. Sopor fastnar även i träden på alla konstiga sätt och vis. Påväg till jobbet finns det en korsning där det ligger högvis med sopor och jag kunde till en början inte förstå varför folk slänger sopor just här i korsningen. Så förfärligt. Det var till den dagen då en chaufför berättade för mig att här lämnar folk sina frukostrester...till korna.


Jag lär mig, jag lär mig sakta men säkert hur det här stället fungerar.

Födelsedagsfirande och Frisörbesök

Nedan ett försök att återberätta veckans höjdpunkter.

Tiripur kontoret har varit hos oss och vi har haft team-building övningar. Bra bra!

Klädutförsäljning på jobbet ledde till en ny garderob, en överfull garderob rättare sagt. Dessutom några klappar kirrade.

Födelsedagsfirande av Max i torsdags. Först pianokonsert på Nehru Memorial, bland den belgiska och polska kultureliten. Vackert men lite uttröttande mot slutet efter tredje extranumret. Sedan klämde vi in oss så många som det bara gick i en Ambassador taxi beklädd i rosa plysch tyg och jag vill inte kliva ur för den var så mysig. God mat & lassi på en sydindisk restaurang och firandet fortsatte.

Ett frisörbesök som till en början var mer ett nervöst besök. "Hi, I want highlights, naturally looking, not stripy, not yellowish." En 15 årig kille (vars jobb är att göra enklare saker som att sopa hår och tvätta hår) går bakom disken och blandar till lite färg. Missförståndet är ett faktum. Jag bad om två nyanser av ljusa slingor men killen ifråga hade visst blandat ihop det till en. Oj oj oj, pulshöjande och jag fick be om ett glas vatten. Ett nytt försök och kontrollfreaket jag är reser sig upp och går bort bakom disken och se så han trycker i rätt tub. Läget under kontroll igen. En annan kvinna tar vid och 2 timmar senare var det då klart. Det låter otroligt men resultatet blev så bra att jag inte kan minnas sist jag blev så nöjd.

I fredags åt vi "jul"middag med jobbet och chefen hade med sig lussekatter. Lycka

I lördags åkte vi in till stan för lite shopping och fika. Ett besök på Nehru Museum hanns det också med efter påtryckning från mannen min. Jag försökte verkligen bli lite mer bildad i ämnet historia men tankarna skena iväg på annat såsom mat. "Vart ska vi äta efterråt?"

Åkte därefter till Malcha Marg Market och fastnade för fasaden av den marockanska restaurangen Fez. Hommusen var en gudagåva (Libanesiskt) medan Moussakan (Grekiskt) fick betyg -1. Det var inte så mycket Marockansk över restaurangen men drinklistan i kombination med Happy Hour och det blev ju rätt roligt efter ett tag.

Planering inför julledigheten då vi har gäster som kommer ner. En 5 dagars resa genom Rajasthan kräver lite planering. Nu har vi övernattningar i tre olika städer fixade: Agra, Ranthambhore och Jaipur. I samtliga mejlbekräftelser från hotellen har jag blivit tilltalad som Sir Sanne, och jag börja undra om mitt namn har en maskulin klang eller vad. 

Maria Larsson in reading, Det här är Garden of Five Senses, som du så gärna ville se men vi aldrig hann med.

2 weeks has past since Amitsar

Wagha Border - Vi sittandes på den Indiska sidan. Pakistan på andra.

En liten tott!

Med plymer på huvudet avlöser vaktparaderna varandra. Med John Cleese inspirerad walk går dem mot den Pakistanska sidan som avslutas med en hög spark! Märklig parad...

Folket hejar på, typ "Länge leve Indien" respektive "länge leve Pakistan"

The Golden Temple - Sikhernas heligaste plats. Här får man ta av sig skorna, därefter pasera ett fotbad innan man kommer in på området. Templet är uppbyggt runt en konstgjord sjö med heligt vatten som folk tappar upp i flaskor och tar med sig hem.

När vi besökte templet visade det sig vara den förste guruns födelsedag så hela området var utsmyckat lite extra. Nästan lite väl mycket!

Lök och myntasås - förrätten du alltid får in när du beställer nordindisk mat

Alkoholtillstånd saknas. Då tar man till tygservetter!

Fyra lager filtar och en turban på huvudet hjälpte inte mot kylan. En av de kallaste nätterna hittills.

Golden Temple in morning 6 o'clock light

Sikher tar ett morgon dopp.

'

3 h för att skymta den heliga boken var inget vi nappade på denna morgon.

Inne i Guruwaran bjuds det på mat för alla besökare oavsett religion. Det här som en slags symbolik att ingen ska behöva svälta i Punjab.

...och äts gör det. Uppemot 50 000 matgäster per dag. Under en gurus födelsedag säga det passera 100 000.

Frivilliga hackar lök, kokar och diskar. Finns en brödmaskin som spottar ut bröd på löpande band principen.

Lustiga polishattar

1 stycke turban inhandlas och knyts av affärsägaren. Tydligen inte världsbäst på det då det mest liknade ett bandage. Sikhernas kommentar: Du har knutit turbanen som en village person.

En Sikh ska enligt religionen alltid bära med sig en kam, ett armband och ett svärd. Håret låter han vara oklippt och det göms inuti turbanen.

Ännu en gurudwara där folk får komma och äta.

I meterstora grytor lagas dal och ris.

Jag kollat runt i textilbazaarerna

Efter att öronen domnade bord bad Jesper chauffören att knyta om turbanen. Det blev världens uppståndelse på tågstationen men så här snygg blev han efterråt! Ingen village knytning här inte.

En dag som Sikh var väldigt givande och vi fick kontakt med många människor. Den fungerade också suveränt som kudde på tåget hem mot Delhi.