Exakt en månad i Indien idag. Exakt en månad sen jag lämnade älsklingen i Göteborg. Och kan tänkas, nu är han bara 5 h 30 min bort - i Istanbul. Otroligt nog sittandes i ett flyg. Haft en minst sagt svettig stund här, dels av den kryddstarka maten men mest för Jesper odds att hinna med flyget såg rätt så minimala ut. 1 h mellanlandning är ju inte att ta i. Lägg till 40 minuters försening på Göteborgsflyget. Vad har vi kvar? Inte nog med tid att både hinna checka in på nytt och att ta sig till gaten, skulle jag säga. Helt ofattbart men fick just ett mess att han sitter på planet, bredvid Tre indier dessutom. Arga över att få vänta in sena passagerare. Jag kan säga, jag har aldrig varit lyckligare över att ett plan valt att vänta in sena passagerare ;-) Flight 716, du bär på en viktig last ikväll. My Jeepo, med eller utan bagage.

Lyckan är total!

Sarojini Nagar market

Vi trotsade varningarna om Dengu febern och begav oss in till en av Delhis många marknader. Påklädda som synes. Nja, skulle inte säga det var särskilt kallt den här dagen....

Hantverkets mecka. Vi fick syn på en butik som sålde utsmyckningar till Gudarna. I en hörna i butiken fann vi dessa band och en band expert som var en jäkel på att snurra rullar.

Godis för ögat

Gabbi går och småfryser lite, speciellt om armarna.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här bilden. Den säger inte nåt faktiskt.

En Auto-ritcha i indisk gul-grön tappning. Inte en ritcha den andra lik.

Den här i Barbie tappning

En gammal man i sin ljus lila klädsel, för mig en pyamas. En färg som många män klär sig i här nere.

Kock på provanställning

Som den hårt arbetande kvinna jag nu har blivit har jag nu tagit beslutet att anlita en kock som ska komma och laga mat på eftermiddagen/kvällen. På så sätt kan jag få middag på kvällen samt matlåda att ta med till jobbet. Isn't it great?! Jag är ärligt talat förvånad vad saker och ting går undan här i Indien. Jag var förberedd på det motsatta! Vid middagstid bestämde jag mig och tror du inte min fantastiska kollega Shalini ser till att jag har en kock hemma i köket 6 h senare. Nu ska han provjobba här i tre dagar.

Nu håller han på och fixar och donar och försöker göra sig bekant i köket. Jag anser mig vara bra på att laga mat men här nere är det som att börja om på nytt. Så mycket nya typer av mat och kryddor och helt andra redskap behövs för att tillreda maten. Kocken ifråga, (han har faktiskt ett namn, Mr Singh) ska vara bra på indiskt medan europeisk och kinesisk mat och andra kök ska visst vara något han saknar erfarenhet av. Det lär alltså bli indiskt för hela slanten ett år framåt! Tja, vi får testa det här ett tag, kanske man kan instruera honom till att laga nån favoriträtt längre fram. Men ärligt talat så har jag inget emot att äta indiskt. Jag älskar maten här nere. Pasta känns sjukt tråkigt faktiskt.

Exempel på Dal

..............Jag fick avbryta mitt i inlägget för maten var klar. Oj vad gott det var. Måltiden bestod av Dal Curry (vegetarisk rätt med linser), mixed vegetables som han wookade ihop med spicy chili och kummin och lite andra kryddor, chapatti (ett bröd man steker på en slags stekpanna) och ris till det. Fantastiskt gott verkligen, bättre smak än det jag har beställt på lunchställena. Hälsosamt för den delen också!

För att han ska kunna fortsätta tillaga sån här fantastisk mat behöver jag inhandla lite redskap till köket. Flera gånger fick han springa ut till housekeeping rummet och låna diverse saker. Killarna bara skrattade åt oss när vi sprang framåt tillbaka och lånade saker. Det jag tydligen ska inhandla är en s.k Dal pressure cooker, en tava, en kavel till brödet och lite fler plastbehållare. Lite vassare knivar ska han också få så att det underlättar för honom. Jag fick senare reda på att min supervisor i huset ska förse mig med dessa ting vilket jag insisterade på att köpa själv men han gjorde det väldigt tydligt för mig, nämligen att "Everything is available in this house madam'. You know it is not so very common someone like you ask for this kind of things. Often you foreginer eat pizza and pasta only, that is why don't have in kitchen. But in this house all available. Tomorrow will fix, tomrrow will fix"  Ha-ha, jag är nog en konstig hyresgäst men det bryr jag mig inte om. Jag försöker anpassa mig åtminstone. Är jag i Indien så ska jag leva som en. Ta seden dit man kommer, det är något vi brukar kräva av folk som kommer till Sverige. Visst borde vi göra detsamma när vi åker utomlands?

Jobb(ig) måndag

Dagen har bjudit på 12 h jobb, och jag kom nästintill inte från kontoret. Kunde bli betydligt fler timmar. Ensam kvar på jobbet, ingen som kunde köra mig hem. Mina taxi kontakter uppbokade. Jobbets chafför i Delhi. Jag sätter mig inte i en cykel ritcha! Stressad, nej då. Ringer Gabbi. Hon är och handlar inte alls långt ifrån och som räddaren i nöden hämtar hon upp mig och kör mig hem.

Hem till ett internet som brakat samman vilket visst skulle fixas på direkten enligt supervisorn som väntade tåligt utanför dörren min när jag kom släpandes uppför trappuppgången. Precis vad jag kände för. not. Jag hade siktet inställt på mat, soffa och viloläge men istället blev det 1 timmes snack om signalstryka, routrar och ip- adresser, med en indier över telefon. Språkbarriärer? ja, jag kliade mig i huvudet många ggr. Om jag kände för att lösa problemet just då??? Vi hittade en tillfällig lösning till slut, så nu får vi se hur länge det funkar den här gången.

Efter denna urladdning unnade jag mig en pizza från en italiensk restaurang här i området. För övrigt väldigt oväntat att finna de bästa pizzorna jag ätit,......i Indien. Det är faktiskt sant. De är farligt goda. 

Nu över till något roligare, nämligen helgen som spenderades i Rajasthan, med övernattning i Jaipur. Riktig lyckas resa med Gabbi som bästaste sällskap. Vi han med både shopping, besök på fina Jaipur city palace och de magnifika forten som låg längs med vägen. Sen är de ju de små ting som gör resan. Beställa mat på restaurangen, pruta med bazaar försäljaren, checka in på hotellet. Minsta lilla grej man gör här nere leder ofta till skratt och minnen som sätter sig. Många sådana i helgen, och när ork och internetuppkoppling finns där så lovar jag att lite bilder ska komma upp.

Ännu ovetande vad som komma skall. Minuterna innan jag skådar fortet som jag blir fullständigt förtrollad av. Big moment!

9 h bilresa ( T o R från Jaipur) är också en resa i sig som både sig bör och inte bör upplevas. Kan inte riktigt bestämma mig. Hoppas kunna dela med mig av 30 sek av denna vansinnesfärd som just nu ligger på Gabbis kamera. Stay tuned!

Jaipur

Imorgon avfärd mot Jaipur för en helg. Ska bli spännande att utforska nåt nytt. Den rosa staden låter ju inte fel. Block printade textilier, och fina ädelstenar och silver är något stan är känt för. Med mig har jag Gabbi, hennes privatchafför och hans fru! Så har vi åtminstone tolkat det hela - att frun ska med i bilen. Det får hon så gärna. Chaffören kan behöva lite sällskap så som vi åker skyttetrafik mellan marknader, restauranger och massage ställen. Han verkade ganska glad över att åka till Jaipur ändå. Det som är svårt för mig att fatta är att arbetande indier inte prioriterar ledighet som vi gör. Här vill man jobba. Här vill man jobba över ordinarietid för då tjänar man pengar. Familjetid finns det nog inget som heter för de här hårt arbetande människorna. Åker han till Jaipur med övernattning och allt så tjänar han sig nog en extra hacka. Det får man ju hoppas på att han gör. En övernattning på hotell med king size bed står iaf och väntar på honom i Jaipur. Han kommer kanske inte ha världens roligaste helg, men utvilad kommer han säkerligen att bli.

Nu mest prat om chaffören inser jag. På söndag återkommer jag och berättar lite mer om mina upplevelser. Men vill ni hellre läsa om chaffören och hans fru så välkommen in på hans blogg....chaffeurindelhi.in

Och det sista var ett skämt ...tyvärr. Jag vet ni hade velat läsa.

Godnatt! Om 5 1/2 ska jag vara i bilen så hoppas på en snabb insomning ikväll. 

Ha det gott!

My name is Khan

Här har vi honom, Shahrukh Khan. Indiens nya ansikte utåt skulle man kunna säga. Känner du igen honom? Det borde du göra. Skulle vilja påstå att han är världens största stjärna, åtminstone i antalet människor som dyrkar honom. Som en del i Bollywoods mijardindustri toppar han säkert inkomstligan flera gånger om sina "konkurrenter". Tom Cruise och Johny Depp, ingen är i närheten i popularitet såsom självaste King Khan. Han syns på affischer vart man än vänder sig. Det går program och dokumentärer om honom varje kväll. Har till och med hört att templen blivit uppkallade efter honom. Han kan helt enkelt liknas vid en Gud själv. Lite chockerande faktiskt och nästan lite oroväckande...den nya Ghandi?

2008 blev han utsedd till en av världens 50 mest inflytelserika människor. Sen dess har populariteten bara skjutit i höjden. Han finns numera statuerad som vaxdocka på de flesta Madame Tusssauds runt om världen. Är helt fascinerad hur en person kan bli så sanslöst känd. Hur indierna fullständigt avgudar honom. Och hur mycket TV tid den här människan får. Hans höftrullningar till Bollywood movesen går inte att komma undan hur mycket du än önskar.

Innan jag åkte till Indien försökte jag få tag i filmen "My name is Khan", hans senaste film, där han spelar huvudrollen (vad annars). Inte nånstans fick jag tag i den vilket är lite förvånande att en sån här stor film, som det faktiskt är, inte når varken svenska biografer eller uthyrningsställen. Så fort jag får tillfälle ska jag se den!

Gurgaon by night

Gurgaon tenderar att se väldigt olika ut beroende om du upplever det nattetid eller på dagen. Idag när jag var på väg in från Delhi vid åtta tiden på kvällen blir man ganska imponerad av stadsbilden med höghus, köpcentrum och hotell, det ena flashigare än det andra. På dagen när solen, avgaserna och människorna är i rörelse framstår skavankerna desto mer tydliga. Det är svårt att förutsee när det ska bli trafikstockningar och vägarna är generellt sätt väldigt dåliga. Min granne säger sig ha rest i flera delar av Indien, han menar på att han aldrig sett så dåliga vägar som i Gurgaon. Det förvånar mig faktiskt. För Er som undrar vad Gurgaon är för ställe egentligen, så är det som en förstad till Delhi. Har försökt frågat folk hur stor stan egentligen är och jag har hört allt från en miljon upptill två. Här finns säkerligen ett stort mörkertal med i bilden. De två olika städerna förbinds av en motorväg som dagligen tar emot hundratusental pendlare +++ (har ingen siffra på det här). I somras invigdes även metron som kan ta dig från Gurgaon till Qutub Minar (Södra Delhi) på ca 30 min. I nästa vecka förväntas den sista biten till Connought Place stå färdig vilket kommer avlasta den redan hårt trafikerade motorvägen.

Metron går ovanför mark, och från mitt kontor ser jag hur tågen rullar förbi säkert var tredje minut. Jag ser fram emot att åka metro nån dag. Får nog bli en invigningsresa nästa helg då Älsklingen min flyttar ner! Han ska jobba i södra Delhi och kommer få ägna en del tid på vägarna till skillnad från mig som har 5 min körväg till jobbet. Vi har ännu inte bestämt ifall vi behöver en bil+chafför på heltid eller inte. Hoppas på att vi ska kunna få ihop vardagen på nåt sätt ändå. Att kanske ringa in nån bil de dagar vi behöver. Har f.ö jobbat på min relation med min Auto ritcha gubbe som bara är för söt. Numera ringer inte jag och ber honom komma och hämta upp mig. Nu har han förstått mina rutiner och brukar ringa på eget initiativ vid 7 tiden på kvällen. Han har även erbjudit att köra mig förbi marknaderna efter jobbet ifall att jag vill handla nåt. Vi har kommit överens om ett pris på 100 rupees som han tycks vara riktigt nöjd med eftersom han ringer och vill köra mig på eget bevåg. Jag är också nöjd, han kör småvägarna som jag ber om och jag känner mig trygg. Han kör bra, snackar skaplig engelska och tycks ha tagit åt sig budskapet som syns på skyltar runt om i staden. "Drink and drive is a easy way to hell". 17 kr för detta är ju helt överkomligt ;) Saker och ting är lite konstigt värderade här i världen ibland.

Blomkåls boost

Jag köpte mig såna fantastiskt bra shorts häromdan. Marinblåa, lite business look på dem. Visserligen ovanför knäna men tja, de här passar väl bra på jobbet. De har passat så bra så att jag hade dem två dar i streck. Så skönt istället för mina jeansleggings! Detta tills idag när vi tredje gång gillt var på FRRO och då folk fullständigt stirrade ut mig. Inte var det för att jag för lättklädd eller så, det var för att jag hade just shorts på mig fick jag reda på senare. Varje dag lär man sig nåt nytt.

För att återgå till de där shortsen jag pratade om, ska jag berätta hur det går till när man går in i klädaffär. Inte de där vanliga inne på mallsen, de ser identiska ut som hemma, utan de där klädaffärerna som bl.a. finns på min lokala marknad. (en affär som jag hela tiden trott varit en kemtvätt men efter snart tre veckor här  har jag förstått att de faktiskt pågår klädförsäljning där inne ) Man kliver in, ser sig runt, bläddrar bland några one-of -a-kind plagg på en ställning och låtsas se intresserad ut. Personalen, bestående av mamma, pappa, dotter, stirrar ihärdigt tills man kläcker ur sig vad man söker.  Man får hypersvettningar  med tanke på värmen och inser att man är i akut behov av något mer svalt plagg såsom ett par shorts eller en kjol. Man tackar gudarna för att man är i Indien och att man kan göra sig förstådd någorlunda, Personalen, vanligtvis mamman, börjar leta i svarta sopsäckar efter plagg som passar ens önskemål och storlek. Man ser allmänt skeptisk ut till det hela. För att vara på sen säkra sidan mäter expiditen shortsen i fråga, mot en mätsticka som hon har satt upp på väggen. För att återgå till de svarta plastpåsarna så ser de inte mycket ut för världen, men efter en närmare skymt insåg jag att det gömde sig mycket spännande däri. Plagg av Zara, Massimo Dutti, mango, H&M, Abercombie and Fitch bl.a. ligger om vartannat. Nu står inte bara expediten och letar i säckarna. Nu har även jag slängt matkassarna åt sidan och börjat leta i en annan säck. Helt uppi det :-)

Idag blev det ett stopp vid ett grönsaksstånd efter jobbet. Jag kände en viss antydan till vitaminbrist och trötthet och bestämde mig att köpa grönsaker och frukt för att råda bot på det där. Ut kom jag med två stora matkassar fyllda med detsamma, hem till lägenheten, och rätt som det var så hade jag slängt ihop en egen tomatsås med grönsaker i och pasta till det. Lätt den bästa lagade mat jag har fått till här i köket hittills. Till det kokade jag upp en hel blomkål. Oj, oj, oj! - så gott var det längesen en simpel pastarätt smakade. Och vilken energi jag fick av blomkålen. Märkbar skillnad! Så mitt tips till er alla, skippa energidricken, ät en blomkål istället...en hel, och tro mig, du får v-i-i-i-ngar.

En city walk - i Delhis bakgårdar

Myser hemma i lägenheten, tillsammans med ödlan som efter 14 nätter ihop gjort det klart för mig att han bor här på samma premisser som jag. Det är ingen idé att jag börjar slå med en tidning eller kvast eller så, jag har inte en chans att få bort den. Den är så mycket snabbare än mitt handslag. Dessutom känner han på sig när jag stirrar på den, då gömmer han sig genast bakom A/C:n där vet han mycket väl att jag inte kommer åt.

Igår hade jag verkligen en givande dag. kl. 8.45 hämtade Gabbi upp mig med sin bil och vi begav oss in mot Delhi. Mot Connaught Place och New Delhi Railway St, där vår guidade tur skulle utgå. Vi hade det tufft att finna vår lilla "turistgrupp" på detta enorma område, och påstridiga lurendrejare var på oss och ville givet ha med oss på en privat guidtur istället. Skulle inte tro det. Till slut hittade vi rätt och turen kunde börja. Turen som senare skulle ta oss med på Delhi's bakgator, gränder och rännor. Den verklighet som hundratals barn hamnar i varje dag. De barn som inte har någon annan utväg än att rymma hemifrån, om de ens har ett hem. Kanske blir det slagna hemma, kanske få det jobba hårt för inga pengar alls. Ofta är de inte mer än 7 år...och det gör ont.

Drömmen om att lyckas i Delhi driver dessa barn ut på en livsfarlig resa längs med tågrälsen. Slutdestination blir New Delhi Station och här finns den fantastiska organisation Salaam Baalak som plockar upp de här vilsna barnen, vilka också står som anordnarna till den här city walken. Det var rörande att möta dessa barn - de nyanlända för dagen, vissa som rest ända från Kashmir, vissa från Delhis förorter. I vilket fall alldeles för långt bort för en 7 åring att vistas själv. På mottagningscentret fick de stanna 4 h, sen gjordes det plats för nya. Väl på centret fick de mat, vilorum och vård vid behov. Barnen övertygas sedan att stanna på det närliggande barnhemmet men detta var inte alltid helt enkelt, oftast fanns en stark vilja hos barnen själva att utmana livet på gatorna och tjäna egna snabba pengar....att uppfylla sin dröm.

Guiden för touren var själv ett f.d gatubarnen och pratade om platserna av egen erfarenhet. En mycket minnesvärd tour som jag kommer ha med mig länge.

Old Delhi

Grönsakerna var fräschare i de här gränderna än vad de är i mataffärerna i Gurgaon

En gränd som fungerat som toalett i alla år - till de boendes förfäran. Lösningen på problemet är att kakla in gudabilder. 

...och nu har kisseriet upphört med översyn av mini Krishna

Jag fällde en kommentar till Gabbi, att jag hade föreställt mig att det skulle lukta värre i Indien. Det var precis innan vi rundade hörnet och såg det här.

Budget lodging för intresserade.

Observera de här var inga gatubarn, de hade familj och levde lyckliga i sitt lilla krypin. Deras hem fick vi besöka som en del av touren. Är det inte för mycket begärt -  att låta oss bara trampa på sådär.

Jag hade det kämpigt med värmen, vattenintaget och hungern. Men neeej, ska nog inte klaga.

Helt övertygad om att jag fått en fågelskit i huvudet. Ett foto fick avgöra det och tack från ovan, det hade jag inte.

Efter den påfrestande turen unnade vi oss god indisk mat på en restaurang på 24:e våningen, med ett golv som snurrar! Det är enkelt att välja kök här nere. Oftast är man överens om att äta indisk - det slår det mesta om jag får säga mitt.

Den här utsikten över Connaught Place visade sig från restaurangen. En disig dag kan tyckes. Eller också en vanlig dag. Bil smog även så kallat.

En del av koldioxidutsläppen skulle jag väl tro kommer från de här varelserna. De första tjurarna jag sett hittills. Tacksam om jag slipper behöver möta en tjurig sån en mörk kväll på gatan.

Ta er tid...Massage väntade i Gurgaon som en bra avslutning på dagen. Fast i bil kö och vi missar massagen med 40 min. Tack och lov är vi i Indien och en förklaring som "we were stuck in traffic" finns det alltid förståelse för.

Dagens iakttagelser

Fredagskväll- och här följer en liten rapport. Veckan har varit otroligt hektisk med jobb, jobb och åter jobb. Tid har inte funnits, men tid finns det nu, för ikväll är det jobbemejl förbud. Jag sitter och funderar på hur den perfekta fredagskvällen i Indien kan se ut framöver. Jag har inte greppat riktigt än vad det finns för utbud när det kommer till nöjen och restauranger och så. På väg hem från jobbet upptäckte jag att det finns en bio (tydligen med engelskt tal också) inte alls långt ifrån där jag bor. Det kommer absolut provas på snarast. Det känns otroligt mycket bättre för nu har jag äntligen lokaliserat mig i den (än så länge) lilla värld jag har rört mig i. Då jag inte har mer än fem minuters körväg till jobbet rör det sig inte om stora avstånd, ändå känns det som att det är så mycket större, troligen på grund av alla dessa männsikor som är i rörelse, och all aktivitet som försiggår. Två män sitter och steker majskolv i ett gatuhörn, en fruktkärra välter och ut väller frukten, en fritt språngande ko tar tillfälle i akt att undersöka den där grödan ute i rondellen....helt oberörd av att min ritcha guy ligger på tutan en halvmeter bakom. Trafikanterna uppmanas på åtskilliga skyltar att "Horn please" och det gör de gärna. Jag har inte riktigt fattat varför än.