Lite svammel

Nerbaddad i min indiska harda sang. Takflakten pa lagsta ljudlosa niva som gar. Ett blockljus tant som kampar att halla lagan igang mot den flaktande brisen. Gardinerna fordragna samtidigt som kvartershundarna skaller och slass om sitt revir utanfor. Det ar alltid tre hundar mot en och jag kan inte lata bli att tycka synd om hundrackarn. For uppspelt for att vila vilket en sjukling som jag borde gora. Istallet vilar jag med halvoppna ogon pa folks statusuppdateringar. Jag laser om snon och jag kan doma av bilderna att folk myser av den forsta hosten som anlant till Sverige. Den har fina bilden fick jag skickad av Johanna. Det ar sa betong-Goteborg den kan bli men jag gillar det jag ser.

Och fragan jag staller mig ar om jag fortfarande kan minnas hur den dar friska krispiga luften kanns nar man beger sig ivag till jobbet en tidig hostmorgon. Att fa ta ett andetag av frisk skandinavisk luft hade man ju inte tackat nej till men jag ska da inte klaga. I byraladan bredvid mig har jag namligen en bit av Sverige, namligen en halv kaka Marabou kvar. Rumstempurerad (nja...+ 28 grader) Perfekt. Tack inkopar Maria , precis vad en sjukling behover. Chokladen varvas med de mjukaste nasdukarna du kan tanka dig. Den indiska typen... Och jag peppar mig sjalv att vi har det ratt bra i Indialand anda.