10.10.10

A special day, glom inte att onska er nat kl. 10.10 PM

Veckan som gatt har varit hektiskt och det ar inte mycket ork kvar i en nar man kommer hem efter jobbet. Projekt "borja gymma" ligger just nu lagt pa listan. Kanner mig inte alls motiverad till det. Kanns mycket mer motiverande att hugga in i den fardiglagade maten som star pa bordet varje kvall man kommer hem. Jag tror jag har borjat bli lite bortskamd. Det stora storningsmomentet idag har namligen varit disken som star pa diskbanken och sangen som inte blivit baddad. Det har hor inte till vanligheterna i det har huset. Jesper och min forsta reaktion nar vi kom in innanfor dorren efter att ha varit pa ett shoppingmall i narheten:
- Stadarna har inte varit har!?

Jag vet, man borde skammas men jag talar bara om hur snabbt man vanjer sig vid det har livet. Ar arligt talat redan oroad hur man ska kunna aterstalla sig till det svenska.

Vad har mer hant i veckan? Var baste kock har slutat!!! Anej mycket trakigt. Men han har fatt ett heltidsjobb hos nan annan familj. Heltid innebar 12 h dag! En losning pa det hela var att han skulle komma pa morgonen 6.30 och laga lunch men det kandes som en mindre bra losning...Vi kande oss heller inte bekvama med att han ska jobba sa mycket! Vi har dock en hittat ersattare, denna gang en kvinna, som kommer borjar imorgon mandag. Vi far testa en vecka hur det gar. Ar lattad over att det gick sa snabbt och latt for en vecka utan matlada blir en mer komlicerad vecka. Jesper ar lite trott pa dal (som ar basfodan i vardagsmaten har i Indien) Vi overvagde darfor att skaffa en kock som kunde laga lite mer kontinental mat. Nu blev det dock inte sa eftersom var hyresvard varit sa snall att hittat oss den har kvinnan. Vi fortsatter pa det indiska sparet ett tag till tills vagen ger utslag, haha.

I torsdags kvall var vi inne i Delhi och kollade pa badminton...av alla sporter tanker ni. Det var semi-final och Indien vann. Indians are loud! Gud vilket liv det var pa laktaren!Det var en upplevelse i sig. Sakerhetspadraget ar enormt i hela Delhi just nu. Overallt star vakter och bunkrar upp bakom sandsackar - i metron, pa gator och andra offentliga platser. Det kanns sadar att ha ett pipa riktad mot sig nar man aker upp for rulltrappan i metron. Att ta sig in pa arenan var ett projekt i sig. Kandes mer som att ta sig in pa en flygplats fast det hela agde rum i ett temporart talt. Det var scanning av biljetten, och av dig! det togs foto pa dig. du fick plocka av dig alla metallforemal inkl skanka alla mynt till 'hospital patients' (dit kan man ju alltid hoppas pa att pengarna gar). Jesper fick skicka igenom sin planbok tre ggr i apparaten eftersom ett mynt visst hade fastnat inne i fodret. Vakten envisades med att skrika, "I can see one coin is in there!!!"...och att vi maste hitta myntet och ta ut det. Vi letade bland icakort och vasttrafik kort efter denna Rupee som stannade upp kon i sakert 5 min. Jesper var mattligt glad over det hela da han tycker hela den har sakerhetshysterin ar ratt overdriven. Efter ett tag fick aven vi passera trots det mystiska myntet. Inte nog med det, darefter inspekterades mobilen! Det rackte inte att vakten sag och kande pa den. Nej, den skulle ocksa oppnas och klickas lite pa knapparna ocksa. Oj vilket ramaskri det hade blivit om det hande i Sverige.

Nagra enstaka bilder som vi klickade i helgen.
 Har vid Central Secretariat - med en valpolerad fasad man inte ser alltfor ofta.

...och tomt på folk var det också. Men likval lyckas nan stalla sig framfor Indian Gate. 

Har filosoferas det pa en mysig caféterass på Khan Market.

...och på andra sidan bordet rapas det.

Jag har hittat en ny lordagssyssla. Ga pa salong och gora pedikyr vilket ar riktig lyx for att vara mig. Dalig pa att unna mig sant. Salongbesoket innebar alltsa min livs forsta pedikyr och stackars kille som fick fila och skrubba mina fotter efter 25 ars hart levene :) Det var fotbad och skrubb och pedikyr av naglarna och lite nagelack pa det. Darefter en massage som var lite i det hardaste laget. Denna forhallandevis lilla kille klamde sa att mina vader holl pa att domna bort. Det var lite smartsamt men oj vilken kansla det var att ga igen efter behandligen. Jag blir lika forvanad varje gang nar man ska betala saker och ting i det har landet. 150 rupees motsvarande ca 25 kr och jag tror dem kan kalla mig stammis hardanefter. Idag nar jag provade skor och slangde en blick pa fotterna var det ju nastan sa att man inte kande igen dem.  

Fortf star da diskberget har, fragan ar vem av oss som ska ta det? Vi kom overrens om att ta halften var och just nu star Jesper med en valdigt bister min mindre road over diskandets konst.