Why is Spotify not available in your location?

Ja, det frågar jag mig också. Har abstinens på att lyssna på musik just nu och har rättare sagt haft det sen jag kom. Får på sin höjd nöja sig med att lyssna på 10 sek sekvenser på Youtube pga ett internet som inte riktigt är lika stabilt som hemma. På Last.fm kan man inte komma åt låtarna som förr. Damn it!

Svt säger att vi befinner oss i en zon där de inte har tillstånd för att visa. Tacka vet jag tv4 som tillåter oss se på Solsidan då och då, om vi laddar om sidan tillräckligt många gånger. Yes, jag hänger faktiskt med på Sveriges just nu största snackis. Fraserna i Solsidan. Känns ju fantastiskt att känna sig delaktig.

Tv3 kan också få sig en lite eloge som hittills varit väldigt givmilda med program om inte säga REKLAM. Att sen hitta ett program man vill se är en annan sak. Lyxfällan...nej det klarar jag mig så gärna utan. Har det inte gått några säsonger for mycket nu? Kniven mot strupen. Nej. Rese program då, Gordons Escape lät ju trevligt om man vill fly iväg vardagen lite. Det tills det visade sig att det är en serie i tre delar som handlar om Indien. Snacka om att fly. Lever ju mitt uppi et ;)

Någon man alltid kan lita på är ingen mindre än gamle gode Facebook. Hur hade saker och ting gått utan Dig frågar jag mig....

Denial in my face

It is the right word to describe the day. For Jespers del har han haft lite flyt det senaste, trodde vi?! Han fick inbjudan till en organisation att gora en mycket intressant projekt. En re-search kan man kalla det....sa in for vi till motsvarigheten till immigrationsverket och ber om en forlangning av visat. Det hela ar sa jobbigt och omstandigt att vi later bli och ga in pa detaljer. Val nar man ar ute darifran ska man vara glad om man hade med sig ett brunt forslutet kuvert. Detta hade Jesper. Yes, forsta hindret avklarat tankte vi! Kuvertet fick man under inga omstandigheter oppna, detta ska sedan tas med till et kontor som ligger 4 mil bort (om man har tur inte langre, beror vilket kontor du tillhor) Dit for vi, stallet kallas FRRO och jag har skrivit atskilliga inlagg om det har placet innan. Mannen vid disken har som vanligt pa sig sin bruna skinnjacka och har en attityd som skapar total tystnad i rummet. Var tur, och kuvertet inspekteras och rivs upp. Pappret vecklas upp och i det ligger Jesper framtid, om de sa innebar att han blir kvar i Indien som vi har blivit smatt foralskade i, eller att atervanda till landet Sverige som ar ett himla fortraffligt land men.... Brevet skumlases av mannen som kallar sig Advokat (okej?) och det stamplas i alla regnbagens farger. Det ar gront tankte vi tills han kollade upp pa oss och averkade domen. "Extension denied"

Din gubbj...och det blev plotsligt lite jobbigt nar planen foll, var indiska plan...foll pladask. Jesper lamnar Indien om 2 veckor och lamnar varldens chans till varldens mest spannande projekt. Ibland gar inte saker och ting som man tankt sig. Fran Delhi och hem till Falkenberg kan bli jobbigare an omvant. Igar satt vi i bilen och hade en het diskussion om huruvida man kor om pa hoger eller vanster sida pa motorvagen i Sverige. Jag var helt overtygad om att man lag och korde i innerfilen och nar man val gjorde omkorning sa gjorde man det till hoger. Jag visade mig ha fett fel. Sverige kanns langt borta och tydligt ar att vi har borjat koppla bort vissa saker. Nagon som vill aka bil med mig nar jag kommer hem i maj pa besok?

Khan market kallar

Börjat dagen med en rejäl frukost. Nu iväg in till Delhi. Jag och en kollega från Sverige ska börja shopping rundan med en god lunch på Lattitude café. Sen kanske vi ska unna oss lite massage. Life is good!

Skriver mer senare.

Familjen Sharma

Da var det dags igen, andra gangen pa en vecka...Grannhuset staller till med brakfest - familjen Sharmas. Hela huset inlindat med tyger och blommor som utsmyckar garageuppfarten. Brollopsfest tankte jag och fragade husvakten Baluram. Nej, det har bara en liten fest har ikvall. Jahaja. En mandagsfest med typ hundra personer som minglar runt i tradgarden? En mandagskvall! Jobbar inte folk. Nej, antagligen inte. De sitter val ute pa dagarna pa terassen och dricker chai som familjen Sharma sjalva brukar gora. Musiken och bongotrummorna satte igang for 20 minuter sen (ca 22.30) och det lar bli en lang natt som det tenderar att bli nar Gargaonborna i mitt kvarter bestammer sig for att ha fest.

Senast var i lordags, grannarna tva hus bort. Festen mattades av runt fyra tiden. I samma veva somnade jag in pa riktigt har jag for mig. 

...och nu drar en trumpet igang fran ingenstans...hmmm. 

Jag har pa nat satt efter en tid har borjat gilla allt liv som standigt pagar har. Jag bryr mig inte det minsta om folk vasnas. Kanske for att har bryr sig ingen. I Sverige hade vaaaldigt manga brytt sig. Att ge folk utrymme att gora och tro pa vad dem vill ar indier bra pa. It's none of my business har jag hort nagra ganger har. Nasta gang ar det du som behover ta lite plats. Tolerans ar fint.

Bio

En riktig slappe söndag satt på sin plats idag. Så skönt! Igår eftermiddag åkte vi in till Saket Select City Walk - ett bra ställe för restauranger, shopping, bio...det mesta kan du hitta här faktiskt.

Vi gick på The Tourist och trots halvtaskiga recensioner så tyckte vi den var rätt bra ändå! Indier i biosalongen såg helt uppslukade ut av de fina miljöerna som visades av Paris och Venedig. Inte konstigt att det här nere är så populärt att resa dit när de gång på gång ser filmer som den här med miljöer som i min mening framställs lite väl överdrivna. Hursom, så var det en vacker film som bjöd på oväntat många skratt faktiskt :-D.

Det som blir så tydligt när man går på bio här i Indien, är att Hollywood och västerländska filmer bara utgör en sån pytteliten del. Bollywood is the thing, helt klart! En nysläppt Bollyfilm på en biograf visas minst 10 ggr per dag. The Tourist, också nyligen nyutkommen, visas en gång om dan. Bästa sändningstid Kl. 17.30. Biosalongen halvfull. Popularitetsbarimetern pekar tydligt åt ett håll..

När jag ställde frågan om hindi filmen vi kunde tänka oss att se, had subtitle in english, så fick jag till svar. No, no, hindi movies only in hindi med ett konstig leende som tydligt sa,... men vad tror du människa???

Biokulturen för indier innefattar också en annan viktig ingrediens, nämligen mat! När det finns ett tillfälle att äta så tar man det. Det var nåt av det första jag insåg när jag kom hit till Indien. Jag och Jesper satte oss i en fåtölj innan bion började och iakttog detta virrevarr av folk som skulle hålla koll på vilken biosalong de skulle gå till, vart den stora familjen höll hus, samt vad man skulle beställa för mat & snacks, och hur man sen skulle organisera att hålla allt samtidigt som det skulle förtäras. Det såg mycket jobbigt ut för vissa av familjerna måste jag säga. Mycket på en gång.

I Indien gör man även en kort paus mitt i filmen. Delvis för att hindi filmer oftast pågår i 3 h men också för att det igen ska bli ett tillfälle att köpa sig lite mat, vad annars! Orkar man inte lyfta sig upp från den sköna fåtöljen (med fällbart ryggstöd, wow!) kan du var lugn. Så fort ljuset slås på så rusar fyra servitörer in i biosalongen för att ta folks beställningar. När filmen väl sätter igång och det blir bläcksvart igen, så börjar jobbet för servitören att hitta rätt person som beställt. Själv vet man inte vad man ska kolla på, filmen eller skådespelet som utspelar sig inne på bion.

Made in India

Vårens klänning är ute i butik. Hon heter Sandy dress. Har ett indiskt förflutet och är branded Kappahl. Efter mycket slit kom hon ut att bli vacker som få...

Eftersom våren kommit till Delhi (det går skrämmande fort nu!) ska jag imorgon inviga mitt ex av Sandy. Det är dags nu. Den har legat i garderoben för länge. Denna masterpiece måste visas upp för världen, oavsett vart man befinner sig :-P

349 kr, kom igen. Det här är ett kap. Rusa till närmsta Kappahl!

I call it joy

Privata sommarbilder som kanske inte var tanken att visa för världen direkt. Men nu när man sitter här långt bort från Sverige kan man allt behöva få sig en liten reminder av hur härligt vårt Svea land ändå är (...på sommaren framförallt). Det som slår mig när jag ser bilderna är FRIHET! Jag skulle göra vad som helst för att springa runt såhär härnere en gång för alla. Bara en gång! Leta upp de kortaste shortsen jag kan hitta, första bästa bekväma tröja likaså och bara 'let go'. Ingen som glor, ingen som bryr sig. Bara känna glädjesprattet inom dig. När jag ser bilderna, minns jag det som igår. Två veckor innan avresan till Indien, uppsvullen fot, och jag försökte svepa in så mycket svenskhet och semester jag bara kunde. Och getost också för den delen. Syster o jag, och faster Marthe på bild.
 

 

 

Back to normal u can say!

Onsdag -vanlig onsdag igen då ...Jobb till 6, sen var tanken att gå på bio och se The Tourist men biljetterna gick åt snabbt, som det mesta gör i det här landet. Andra alternativet var en hindi film - No one killed Jessica - som verkade ha rätt hyfsad handling som dessutom utspelade sig i Delhi, men den visade sig vara otextad och 3 h hindi non stop kände vi var att ta i! Bioplanen rök, istället blev det en bit italiensk på ett pasta ställe och deras gudomliga Tiramisu därefter. Annars rullar saker på som vanligt. Vardagen tillbaka efter en månad med gäster! Vart helt fantastiskt kul att allas vägar av någon underlig anledning plötsligt lett till Indien. Sofie begav sig imorse iväg ner till Kerala för ett projekt hon ska göra där i 2 månader, närmare bestämt i Trivandrum. Utan hotell, fungerande mobil eller aning om vad hon faktiskt skulle ta vägen, begav hon sig iväg imorse, och är inte det modigt så vet jag inte vad mod e. Håller tummarna för henne!

Om saker och ting går som planerat hoppas jag kunna möta upp henne en helg i Februari då jag ska ner till Tamil Nadu. Lite strandliv i Keralas Cochin kanske vore nåt? Känner efter 5 månader i norra Indien en nyfikenhet kring södra Indien vilket jag förstått är något helt annat. Hoppas kunna lägga några extra dagar där i samband med jobb. Ytterligare ett ställe jag ska ha sett innan hemresa är Mumbai. Det verkar hur ballt och jobbigt kaotiskt som helst. Det måste upplevas!

Cold inside out

Allt känns kallt, rått och grått just nu. I am having not such a very pleasant time. Indian winters... vem kunde tro att de skulle var så förargliga? Det här var verkligen värre än vad jag hade väntat. Har gått runt i veckor och sagt: "Nu kan det ju bara inte bli kallare än så här..." och varje morgon har visat sig att jag har fel. Tempen klättrar bara ner, och ner och ner. Vårt kalla stengolv följer trenden och det har blivit lite tufft att gå upp på mornarna som ni kanske förstår. Måtte denna köld snart vara över, jag fungerar ju inte. Jag går på pencillin, springer runt i en alldeles för tunn jeansjacka och äter Varma Koppen till lunch. Det får bli bättring på saker och ting när det gäller livstilen här. Nästa vecka börjar projekt, "finn en kock" igen. Det är så värt det. Du får nylagad mat efter jobbet varje kväll, slipper springa ut och leta lunch på jobbet och inte minst, du minimerar risken för magproblem som jag är måttligt trött på. Projektet "köp dig en jacka människa" sket sig idag igen efter att ha sprungit runt på Qutub Plaza market i de tre klädaffärer som finns. Utbudet i de här andrahandssorterings affärerna är lite snävt, så kan jag väl säga. Man tar lite vad som finns och ser ut därefter. I en utav klädaffärerna såldes det även akvariefiskar. Kläder och fisk tyckte jag var en intressant kombo som fick även mig att denna grådassiga dag lyfta på smilegroparna. Indien, Indien... Hem i påsen fick en polotröja, en Calvin Klein hoodie och en sticksig akrylisk kofta hänga med. Får ta mig till ett riktigt köpcentrum snarast så jag köper mig den där jackan. I väntan på jackan förlitar jag mig stället på det mobila elementet på hjul. Likt ett husdjur släpar jag och Jesper omkring på elementet i lägenheten. Man sitter inte i soffan  utan elementet vid sin sida, inte heller någon bra idé att gå och lägga sig utan elementet vid fossingarna. Nu har vi även fått oss ett element på kontoret. Dagens gärning går lätt till killen som fick tag i en förlängningssladd som nu gjorde det möjligt att ha elementet precis jämte kontorsstolen min. Det här är bra grejer....


Det är väl bara att kämpa igenom sig den här vintern. Tiden går snabbt och nu när 2011 tagit över har vi börjat tänka på en annan sak, nämligen att tiden ihop i Indien nu faktiskt börjat gå mot sitt slut. Redan i feb får Jesper lämna landet även om han vill eller inte. Det känns tufft i hjärtat och det finns liksom en anledning att inte vilja tiden ska gå. Vi har ju fått det så bra här nere och det kommer inte bli samma sak utan honom.

Det har varit en tuff dag i ett tufft land och det är Cavendish som rapporterar som vanligt.

Ha en trevlig kväll!

Resumé

Då bloggen legat nere i närmare två veckor så är det hög tid för en resume. Det har varit besök sen innan jul med först Alice, Elin och Adam som efter någon dag ihop i Delhi begav sig söderut till Goa. Den 23 December kom lyckligtvis Jespers föräldrar ner, trots snökaoset på Heathrow. Om vi var lyckliga när vi mötte de vi flygplatsen!? Det slog sedan om till Julafton och vi firade den alla samlade. De senaste dagarna har vi varit ute på vägarna och gjort en Rajasthan tur. Igen Rajasthan tänker ni. Numera är det ju faktiskt så att man är mer berest i de här trakterna än vad mina indiska kollegor är. Det blev ett stopp i Agra för Taj Mahal. Ett stopp i Ranthambhore som just nu placerat sig högst upp i listan på platsen jag avskyr mest. Förgiftad mat, jag tackar. Sedan följde ett två dagars stopp i Jaipur där familjen hade mycket trevligt. Själv låg kollit fint där det gjorde, i en hotellsäng på indiska motsvarigheten till Faulty Towels. Sviterna efter det här stället Ranthambhore bearbetas fortfarande i en soffa i Gurgaon och jag har varit på bättre humör. Riktigt förbannad på hur dålig mat ett hotell egentligen kan ha. Hur är det möjligt att göra någon magsjuk i 120 timmar med otaliga toalettbesök därefter?!?!

Höjdpunkter på resan?...var många, skratten var många och de gånger Gunilla utlyser "Men Herregud Peter" var också många. Jesper och jag har efter 5 månader här vant oss vid det mesta och tråkigt nog reagerar man inte längre på allt häpnadsväckande som sker längs med gatorna. Det har därför varit så otroligt kul med besök så att man kan se sakerna igen på det där sättet man gjorde från början. Peter har förbrukat tre minneskort till kameran så vi har så mycket fina bilder på lager. 

Vi körde genom byar man inte trodde existerade med vinkande barn längs med vägen så långt ögat kan se. Att se dem springa allt dem orkar bara för att hinna fram till vägen och vinka till oss är obeskrivligt. Att se samma sak upprepa sig mil efter mil sätter sina spår i en.

Försäljare är ett annat kapitel i den här resan vi har gjort. Från att nu varit 4 stycken turistliknande varelser har vi nu dragit till oss försäljare desto mer, och det här är bannemej helt sjukt. Vart vi än går så hör man de här ljudet av billiga pärlhalsband som slår mot varandra där de hänger runt armen på någon medelålders man som inte har någon känsla för när det är nog. Inte ens inne på en buss är man i fred. Bussens fönstren går att öppna och det ser ju givetvis försäljaren till att göra från utsidan. Om man blir trött.

Maten, har gått hem hos Gunilla och Peter och det gör ju saker och ting betydligt roligare när vi alla kan njuta av den. Jesper och jag ber om Italienskt medan nyindierna vill ha inget annat än Indiskt. Citerar Peter. Ut med Salt and Pepper, in med Tikka Masalan och det är just nu och handlar kryddor på kryddbazaaren inne i Delhi. Betyg godkänt alltså. 

Ett besök hos Polisen har det också blivit. Detta efter en händelse förra lördagen då vi råkade ut för en smärre seriekrock ute på en väg i Delhi. Ingen blev skadad förutom bilen och den fick bogseras in till polisstationen. Ett gäng indier i bilen framför vår (som också var inblandade i krocken) var rasande på vår chafför och vi kände att här behöver han nog lite stöd. Så in till polisen for vi och när vi kom fram gjordes det klart för oss att chaffören vår skulle häktas och sättas i fängelse. Jaha, det här kändes ju himla bra...not. Dispyten pågick och rätt som det var kommer det ut ett handskrivet avtal där jag blir ombedd att skriva på. En liten summa pengar för att få ut chaffören och vi hade kompromissat på indiskt vis ;) En mycket speciell upplevelse om inte tala om allt vad som hände ute på motorvägen strax efter bilarna kolliderat. Den här historian kan göras hur lång som helst men kort får räcka den här gången.