Resumé

Då bloggen legat nere i närmare två veckor så är det hög tid för en resume. Det har varit besök sen innan jul med först Alice, Elin och Adam som efter någon dag ihop i Delhi begav sig söderut till Goa. Den 23 December kom lyckligtvis Jespers föräldrar ner, trots snökaoset på Heathrow. Om vi var lyckliga när vi mötte de vi flygplatsen!? Det slog sedan om till Julafton och vi firade den alla samlade. De senaste dagarna har vi varit ute på vägarna och gjort en Rajasthan tur. Igen Rajasthan tänker ni. Numera är det ju faktiskt så att man är mer berest i de här trakterna än vad mina indiska kollegor är. Det blev ett stopp i Agra för Taj Mahal. Ett stopp i Ranthambhore som just nu placerat sig högst upp i listan på platsen jag avskyr mest. Förgiftad mat, jag tackar. Sedan följde ett två dagars stopp i Jaipur där familjen hade mycket trevligt. Själv låg kollit fint där det gjorde, i en hotellsäng på indiska motsvarigheten till Faulty Towels. Sviterna efter det här stället Ranthambhore bearbetas fortfarande i en soffa i Gurgaon och jag har varit på bättre humör. Riktigt förbannad på hur dålig mat ett hotell egentligen kan ha. Hur är det möjligt att göra någon magsjuk i 120 timmar med otaliga toalettbesök därefter?!?!

Höjdpunkter på resan?...var många, skratten var många och de gånger Gunilla utlyser "Men Herregud Peter" var också många. Jesper och jag har efter 5 månader här vant oss vid det mesta och tråkigt nog reagerar man inte längre på allt häpnadsväckande som sker längs med gatorna. Det har därför varit så otroligt kul med besök så att man kan se sakerna igen på det där sättet man gjorde från början. Peter har förbrukat tre minneskort till kameran så vi har så mycket fina bilder på lager. 

Vi körde genom byar man inte trodde existerade med vinkande barn längs med vägen så långt ögat kan se. Att se dem springa allt dem orkar bara för att hinna fram till vägen och vinka till oss är obeskrivligt. Att se samma sak upprepa sig mil efter mil sätter sina spår i en.

Försäljare är ett annat kapitel i den här resan vi har gjort. Från att nu varit 4 stycken turistliknande varelser har vi nu dragit till oss försäljare desto mer, och det här är bannemej helt sjukt. Vart vi än går så hör man de här ljudet av billiga pärlhalsband som slår mot varandra där de hänger runt armen på någon medelålders man som inte har någon känsla för när det är nog. Inte ens inne på en buss är man i fred. Bussens fönstren går att öppna och det ser ju givetvis försäljaren till att göra från utsidan. Om man blir trött.

Maten, har gått hem hos Gunilla och Peter och det gör ju saker och ting betydligt roligare när vi alla kan njuta av den. Jesper och jag ber om Italienskt medan nyindierna vill ha inget annat än Indiskt. Citerar Peter. Ut med Salt and Pepper, in med Tikka Masalan och det är just nu och handlar kryddor på kryddbazaaren inne i Delhi. Betyg godkänt alltså. 

Ett besök hos Polisen har det också blivit. Detta efter en händelse förra lördagen då vi råkade ut för en smärre seriekrock ute på en väg i Delhi. Ingen blev skadad förutom bilen och den fick bogseras in till polisstationen. Ett gäng indier i bilen framför vår (som också var inblandade i krocken) var rasande på vår chafför och vi kände att här behöver han nog lite stöd. Så in till polisen for vi och när vi kom fram gjordes det klart för oss att chaffören vår skulle häktas och sättas i fängelse. Jaha, det här kändes ju himla bra...not. Dispyten pågick och rätt som det var kommer det ut ett handskrivet avtal där jag blir ombedd att skriva på. En liten summa pengar för att få ut chaffören och vi hade kompromissat på indiskt vis ;) En mycket speciell upplevelse om inte tala om allt vad som hände ute på motorvägen strax efter bilarna kolliderat. Den här historian kan göras hur lång som helst men kort får räcka den här gången.