18 aug. 2010

Can't wait to get waiting



Idag förbi fotografen. Rättare sagt ett spartanskt litet rum med ett lakan bakom. I Indien behöver man visst foton till allt och lite till. Imorgon ska jag skriva in mig på Foreign Regional Registration Office. Till det behöver man typ 4 foton! + lika många passkopior. Denna procedur har jag hört ska ta upptill en hel arbetsdag inkl en deeeeel väntande. Can't wait to get waiting!

Torsdagskväll - dag 4

Kl. visar 21.21 här i Gurgaon. Jag sitter här i lägenheten, närmare bestämt i mina lilla men mycket sköna soffa. Fötterna på en matta som känns precis som den vi har hemma när man rullar tårna i den. Det är lite hemkänsla i det här vardagsrummet ändå. Det bådar gott! Häromkvällen fick jag höra från en kille, att han hade myror i soffan, men det känns mycket otroligt att det skulle inträffa här faktiskt. Har knappt sett en insekt här inne än, men kollar man på mina fötter så talar det sitt tydliga språk att jag visst får lite besök på nätterna. Det är andra gången i sommar mina fötter svullnar upp till nästintill det dubbla pga av insektsbett, troligen myggor. Indiska myggor gör väl inte saken bättre... Det gör riktigt ont att stödja sig på foten så det får bli några doser av Betapred och lite bedövande salva så ska det nog ha lagt sig inom några dagar. Och här var fritidsdoktorn igång här igen...

Nu till nåt skoj, igår träffade jag några andra svenskar inne på en restaurang i södra Delhi. Lazeez Affaire som serverade grym indisk mat. Det var mycket indiska familjer där som firade högtider av olika slag, en trevlig atmosfär helt enkelt. Med godaste Naan bröd jag ätit, med koriander och vitlök som bara smälte i munnen.

Om ni undrar hur jag tar mig fram i den här "terrängen" så är det antingen med jobbets chaufför, en kollega på jobbet som bor väldigt nära mig, alt med cykel richa = en stackars kille som i 35 gradig värme cyklar runt med en på en liten kärra. Det sista är inte mitt förstahandsval val, men ibland kan det vara ett alt om man åker på småvägar, till marknaden eller likn. Det är nämligen lite svårt att få tag i taxi bara sådär på gatan. Isf får man beställa på telefon eller internet. Åker jag längre sträckor på min fritid blir det med taxi. Meru cab är mina nya favoriter. De kör med taxameter, på så sätt slipper man diskutera om pris hela tiden, vilket kan vara rätt påfrestande, speciellt så här i början när man är ny. De har rätt roliga regler för sina chafförer. "I will not drink and drive" I will keep the speedlimits" "I will charge you according to the taxameter" och en rad andra krav. Det mest anmärkningsvärda är ju ändå, "I will be well groomed when driving". Det tackar vi för. Min kille skulle alltså inte få jobb genom Meru cabs, det skulle falla på 5 dagars skägget. Jag saknar dock en viktigt punkt i de bilar jag åkte med - bilbälte. Det kunde ju vara trevligt kan man tycka, men för den delen inte ett krav :-/ Hem från Delhi fick jag en trevlig chaufför som dessutom kunde bra engelska. Han hade bilbälte och jag såg snabbt till att få hans nummer. Nästa gång jag ska nånstans ringer jag honom, Mr Kumar. Ett namn som för tankarna till en 60- åring. I själva verket var han nog närmare 20.

Sen är det ju inte så att jag åker runt och åker taxi hela dagarna, största tiden av dagen spenderas ju faktiskt på jobbet. Kontoret lämnar jag inte på minst 9 timmar. Såhär i början är det galet mycket nytt att ta in, det är stressande faktiskt, och mer stressigt kommer det bli när vår högsäsong nu sätter igång. Det var längesen jag var så trött i huvudet som jag är nu.

Med det säger vi God Natt, Sverige! För det är där mina läsare sitter skulle jag tro. Och i Bangladesh kanske...:)

16 aug. 2010

Living the kaos - dag 2

Idag var det vardag här i Indien igen. Gårdagen bjöd på intressanta iakttagelser och upplevelser som man inte upplever annars på månader hemma. De flesta längs med vägen. Att åka bil i Indien är ett skådespel i sig som verkligen säger så mycket om Indien och de kontraster som finns. Tror det är svårt att finna en plats på jorden som kan visa på såna tydliga skillnader mellan rik och fattigdom. Under en bilresa har du sett hela registret. Ena stunden så förfärligt att du bara vill vända huvudet bort, ibland så komiskt att du sitter där bak och skrattar för dig själv, andra stunder infinner sig en sån lycka av att möta andras leende blickar genom bilfönstret. Trots att vissa bara äger en moppe, trots att regnet störtar från skyn, vilket gör personen i fråga helt genomdränkt. Att i det läget bjuda på ett leende är beundransvärt. Och ja, jag beundrar indierna. Jag säger det igen, de indier jag hittills har träffat på har mött mig med en sån vänlighet.

Housekeeping killarna som jobbar i mitt hus kan inte ett ord engelska, förutom madam'. På morgonen när jag lämnar huset kollar de på mig med stora chokladbruna ögon och ser bara så otroligt snälla ut. Många indier är så vackra! Min chef berättade hur hon från hotellfönstret hade utsikt över ett stort slumområde. För ja, här nere ligger slummen bredvid de femstjärniga hotellen. Hon såg hur folk gjorde sina morgonrutiner, tände sitt lilla kokkök, åt frukost. Soten steg mot skyn. Sen efter en halvtimme eller så såg hon hur männen kom ut i skinande rena vita skjortor, inte en fläck på, välkammade. Kvinnorna likaså i fint uppsatt hår med färgsprakade kläder, vi övriga bara skulle bära på fest. De skulle till jobbet.

Det säger mycket om indierna. Det är en fullständig misstolkning att indier skulle vara lortigare än någon annan, och att man blir magsjuk pga misskött hygien osv. Visst kan man bli sjuk Indien men jag tror det är lite överreklamerat. Det visade sig så tydligt när jag igår e.m var nere på Big Bazaar, en mataffär, beläget på källarvåningen i ett av Gurgaon många malls. Det var folk högt och lågt, jag fick ta de varor jag kunde räcka, och ändå har jag förhållandevis långa armar. Det var lätt dubbelt så mycket folk som när Gekås är som värst på sommaren. Jag kan säga som så att på Gekås hade det luktat svett, men på Big Bazaar var det förhållandevis luktfritt. Var det någon som hypersvettades så var det jag. Värmen kommer ta ett tag innan man kommer in i. Som tur är går det mot rätt säsong, vintern. Indisk vinter låter bättre en svensk sådan. Jag är glad att få slippa den evighetslånga vargavintern i år faktiskt. Vill ni få en känsla av hur indisk matshopping går till in the supermarket way, så får ni gärna kolla in mitt klipp här nedan som jag tog när kassören räknade ihop mina varor. Det roliga är att i den här "röran", väl utanför kassorna, så väljer folk att ta sig en glass eller nån annan sötsak, sätter sig ner på golvet, och har en trevlig familjestund. Helt oberörda av kaoset som pågår. Själv skyndade jag ut i första rulltrappa för att få lite andrum. En glass eller så var inte att tänka på i situationen där nere i källaren. Inte ens om de så sålde chokladkakor där nere hade jag stannat.




Ni som trodde att jag skulle vara utan choklad och ost under ett år trodde fel. Idag tog Shalini (en ny indisk kollega) med mig på guidad tur i mitt område. Vi besökte två marknader, varpå jag fann bägge läckerheter. Osten var import från Stora brittannia så mejeripappan min behöver inte vara orolig att jag ska bli matförgiftad på något vis. Hos det lokala bageriet fann jag även typiska franska småkakor som jag sitter och knaprar i mig just nu. Bagargubben som hade en turban på huvudet hade även ett bröd som liknade danskt rågbröd. Jag blev överlycklig och frågade om det var bröd eller om det var en kaka. Han svarade bananacake. Den såg lite mörk ut för att vara banankaka tänkte jag och tänkte på mammas goda sådan. Synd med rågbrödet, men tummen upp för banankakan som jag definitiv ska testa på någon gång snart. Banankaka på sikhiskt vis. Indien fortsätter att överraska.

15 aug. 2010

Finally

Antligen var jag da i Indien. Sa mycket man har gatt och tankt pa den har dagen och sa plotsligt star man utanfor flygplatsterminalen med glasogonen som dimmar igen pa en sekund! Delhi, Delhi. Har ska jag da bo for ett ar!? Under bilresan fran flygplatsen passerade vi Gurgaon vars hoghus blinkade i flashig belysning, lite senare, efter att ha passera nan enstaka ko, kommer vi fram till ett idylliskt litet bostadsomrade med betydligt lagre hus och tom lite gronska. Det var helt blacksvart och det var lite frustrerande att g[ och lagga sig utan att veta hur saker och ting sag ut i dagsljus. Jag var beredd pa att det skulle vara mycket ovasen utanfor men det var sa tyst sa. Lagenheten var sa fin att jag dor! Dar kommer jag trivas. TV med hundratals kanaler, aven BBC och CCN (yippie) och frasht kok, ett underbart sovrum med tillhorande toalett. 2 st A/C och flera takflaktar och tjocka gardiner som haller ute varmen! Inget o klaga pa har inte. Jag har varit med om sa mycket intryck sa jag vet vart jag ska borja riktigt. Tog mig en liten promenad i bostadsomradet tidigare idag och fick en kansla av hur det ar att se annorlunda ut. Det som slar en tydligt ar att det ar man overallt! Betydligt mer man an kvinnor. Kvinnorna klar sig i sa fina klader, vissa cyklar och vissa gar. Vid 12 tiden hamtade var chaffor upp mig och korde in mig till Delhi, en bilresa som inte tog mer an 15 - 20 min, detta pga av Independence day som firas idag. Jag har darmed inte fatt en rattvis bild hur trafiklaget ser ut har nere, vilket har varit ganska lugnt bade idag och igar. Sitter nu pa ett riktigt fin fint hotell och ska snart hugga i i en brunch.

Aterkommer ikvall om min landlord mojligvis har fatt gang mitt internet tills dess. "Internet is broken, I'll fix, I'll fix ma'm..."

Indien ar charmigt och de manniskor jag har mott ar vanligare an nagot folk jag mott tidigare.

H;rs och ses!

13 aug. 2010

Midsommar(mat) 2010

Midsommar 2010, inte en dag för sent att lägga upp. Fin dag och fint folk som förtjänar lite publicering. Mest bilder på mat dock :/
















12 aug. 2010

Taste of SWE

Njuter till fullo av svensk frisk sommar. Husmanskost. Prästost och all annan ost för den delen. Choklad. Världens godaste kranvatten. Få sittplats på en luftkonditionerad buss. Jag uppskattar som aldrig förr. Njut så länge det varar. Typ i en och en halv dag till. Sen blir det andra bullar. Säkert bra bullar fast inte svenska bullar.

Ta hand om Er, nästa gång jag skriver är jag antagligen nere i Indien en miljon intryck rikare. Känner att skrivlusten är lite tam så här innan avresa. Säkert heller inte vidare kul att läsa om skillnaderna hur man packar en resväska resp en flyttlåda. Jag håller det för mig själv tror jag.

P&K


7 aug. 2010

Hoppas

vädergudarna är på vår sida.

Cavendish is; upprörd över meteorologerna som ALDRIG tycks kunna ge en stycke pålitlig prognos. De kommer så lätt undan med att säga "Prognosen för hur kvällen utvecklar sig är ännu osäker" Hallå, det rör sig om knappt 8 h! Det är förbryllande med tanke på den långa utbildning som krävs för att bli just meteorolog. 5 år, och inte ens kan man förutse 8 h!

Balkong utsmyckning is on hold.





6 aug. 2010

Save the water

Samlar kraft....till att sätta igång med att göra diverse exotiska smårätter. Här tar man semester halva dagen för och orka men väl hemma efter storhandling är man helt slut. Vill bara gå och lägga mig.

Det är mycket släpande på olika saker och ting. Igår slog mig tanken, vi behöver ju is till festen imorgon! Det hela slutade med att jag släpade hem is från Burger King! Bad om att få köpa en påse is av tjejen i kassan. Såg ju givetvis en mindre påse framför mig. Tjejen försvann och efter några minuter kom hon tillbaka med en halvfull sopsäck med is!!! Jaha, hur ska det här gå tänkte jag. Utan bil och ett par minuter till närmsta busshållsplats. Jag bad henne ta bort hälften vilket hon gjorde men väl med säcken i hand så insåg jag att vatten väger bly. Plus att jag har otränade armar. Tveka är inte min grej, det var bara eld i baken, upp på första buss, låtsas som att det regnar... in från taket eller nåt. Det kommer absolut inte från min suspekta sopsäck, tro inte det. Några svettiga minuter senare, var frysen fullproppad med fin is. Hela händelseförloppet, som måste sett mycket roligt ut, gick nog på mindre än 15 minuter. Ibland kör man järnet!

Dags och göra nu!

5 aug. 2010

Medicin kvinnan jag inte visste jag var



Veckan som gått har resulterat i att jag ränt runt kring halva stan, av olika anledningar. Allt som jag är beroende av i min vardag måste jag fråga mig, finns det här i Indien? Jag har kommit fram till att det mesta borde finnas i landet som vi är jäkligt bra på att underskatta. Linsvätska? Nej, ett års förbrukning av det släpas det inte på. Skor för ett helt år? En ynka procent av kvinnorna där nere måste väl åtminstone ha 41 i skostorlek som jag? En enkel uträkning och jag kan konstatera att det rör sig om minst 5 miljoner. Nej, det tar jag inte med mig. Lite sandaler och ett par sneakers, enough!

Sista minuten är då mitt namn, och först nu så har jag börjat planera packningen på riktigt. Sakta börja det byggas upp ett litet förråd med olika förnödenheter på
rt köksbord. Bestående av Mediciner! Det är uppenbart är att jag har blivit väldans intresserad av preparat av olika slag som erbjuds på Apoteket. Har strukit runt på stadens olika apotek i timmar den senaste veckan, läst på förpackning, klämt och luktat, vart som en igel på personalen. När jag väl införstått mig i sortimentet och inhandlat godbitarna av det, gled jag hastigt och lustigt in på hälsokost-spåret. Damn it. En expedit var väldigt säljig och prackade på mig små men dyra Balans-i-
magen tabletter, salt tabletter, C-vitamin och s.k Carmolis droppar som enligt beskrivning sägs vara - En av våra äldsta huskurer. Gick det inte lite långt nu frågade jag mig. Det kommer ju uppta halva min resväska. I den andra halvan kommer det få plats ett myggnät. Tror jag ska packa en DHL låda på måndag!!! En stor.



4 aug. 2010

Lättnad

Avresan närmar sig. På lördag blir det avskedsfest får våra vänner. Curry är ledordet. Hisingen kommer få sitt egna Taj Mahal, ser fram emot sjukt mycket.

Varje dag faller en pusselbit på plats. Idag en lättnadens suck, J fick äntligen ett invitation letter från hans praktikplats, så nu äntligen kan vi sätta igång med det sista, få lägenheten uthyrd bl.a. Som vi gått på nålar den senaste veckan, och just undrat varför tar det en sån jäkla tid att få det här pappret.

Nu med pappret väl i hand känns allt mycket bra. Vågar jag påstå att jag är redo att åka? Ja, jag tror det. Det här ska bli gryyymt.