I lördags var jag tvungen att åka in till Delhi för ett bankärende. Min förhoppning var att jag skulle klara mig under året utan att behöva sätta min fot på en bank. Har nämligen en känsla som säger mig att såna där besök kan gå allt annat än snabbt och lätt. Av ett annat ärende behövde jag hursomhelst dit och det var här historien börjar den här gången.

På en advokatbyrå träffar jag och Jesper advokat N som hjälper mig fylla i alla nödvändiga bankpapper. Vi säger hej då och en kort bilresa därifrån och vi är framme vid det lilla bankkontoret. Väl inne på kontoret är lördagsrushen igång. Att upprätta ett konto ska göras av bank mangern så inslussade till hans "kontor" blir vi. Där sitter redan en upprörd man och diskutterar hans rådande ekonomi och försäkringar och allt var det va. Privata angelägenheter finns det inget som heter här. Det gjorde ingenting att vi lyssnade på det. Han har ju faktiskt helt rätt, vem bryr sig..egentligen? Sen var det vår tur. Bankchefen inledde med lite kallprat och sedan börjades det fyllas i saker på en skärm (moderniteter!) i en inte alltför snabb takt. Kontroll frågor följde för sakens och nyfikets skull. Det beklagades att det är så mycket att göra på kontoret. Hur mycket han och hans anställda får jobba nuförtiden. Ordinarie arbetstid varade mellan 10 till 5, men det vanligaste va att de jobbade över till 21.30. På lördagar och likaså söndagar kom hans anställda in till kontoret för att jobba ikapp, liksom han själv. Under 11 års tid har han aldrig kunna ta ut någon semester. Han kan tyckas låtit lite bitter men han var allt annat än bitter. Efterhand mjuknade han till och blev el facto den skönaste banksnubbe jag träffat på i hela mitt liv. Han visade sig ha läkarsläktingar i Stockholm och en stor passion till landet Österrike och staden Salzburg, som ni mycket väl vet, vi också delar. Chai drickande och matvanor var också nåt som kom till tals. Han förklarade att Gud bodde i Indien, i hans fall Allah, och frågade oss om vi möjligtvis inte kände till detta. - "All Gods live here in India!". Olika valnötter skulle det smakas på som han var en stor förespråkare för. Den upprörda gubben kom tillbaka igen efter att ha lugnat ner sig och satte sig också och knaprade nötter. Jesper uttryckte sin förtjusning över getbyriani och det var inte långt ifrån att det också skulle beställas in till bankkontoret - något vi hejdade då vi visste att det här kunde bli en långdragen historia och även om snubben var skön så finns det andra sätt att spendera sin lediga lördag på. Vi välkomnades hem till hans familj på lördagsmiddag och det dröjde inte länge tills advokaten oberoende av honom ringde upp och kollade av läget och erbjöd middag detsamma. Tack sa vi men avböjde. Gästfriheten är ju inget som det går att ta miste på här. Helt otroligt! Det här händer oss väldigt väldigt ofta.

Besöket på banken var mer än bara ett grått bankbesök. Det var som att få vara med i ett avsnitt av brittiska the Office vilket är en av mina favoritserier. Personligheterna var slående lika. Hade jag varit regissör så hade programidén varit glasklar. En indisk version av the Office släpps i höst. Rollerna satta. Det var bara att sätta igång att filma om jag så hade haft kameran med mig. Skådespelet och handlingen skulle sköta sig självt.

Förutom dessa humoristiska inslag fick besöket på banken också oss att inse en del andra saker om indier och Indien. Chefens klagan över den stora arbetsbördan kunde enkelt förklaras med att allt helt enkelt är så in i bängen ineffektivt!!! Varför sitter bankchefen och upprättar bankkonton för det första? Överallt sitter folk och sysslar med saker, men vettefasen vad dem egentligen gör. I väntan på att bankkontot var mitt gjordes det intressanta iakttagelser. I ett hörn räknades det 10 rupees sedlar som buntades ihop i högar. I ett annat hörn stämplades det dokument likt ett oavbrutet mantra. En banktjänsteman vars uppgift var att betjäna kunder uppehöll sig med att dra ut ett papper som jammrat sig fast i skrivaren (papperstypen med hålremsor på sidan - den bökiga typen ni vet). Kön var ett faktum! Gömd bakom ett skrivbord satt en äldre kvinna med en skvallertidning och tittade upp ibland ifall någon skulle se henne. Bankvalvet stod på öppen tröskel med en liten fin gardin framför. Men bankkontoret hade ju å andra sidan två vakter, inte att glömma det tvåpipiga hagelgeväret som fritt for runt i det lilla bankkontoret som inte kan ha varit mer än 60 kvadrat. Tryggt ...eller inte.

Ut kom vi en erfarenhet rikare. För att klara av att bo, leva och tjäna pengar i det här landet (vilket innebär att en del jobbiga måsten tillkommer) måste du hålla dig luuuuuuugn men bestämd. Ett leende är ofta genvägen. Är man utlännings som vi så har det väl också sin inverkan till det positiva ibland. Men att saker och ting tar T-I-D, det kommer man aldrig ifrån. Det är lätt att gå upp i atomer ibland när saker för dig så självklara och enkla ska göras så otroligt komplicerade och omständiga, och så jädrans många personer ska vara inblandade i detsamma. Suck. Jag jämför med mitt bankbesök på Swedbank jag gjorde i Göteborg innan jag åkte. Hade en massa ärenden men var likväl klar på 10 min. Mötet med bankpersonen satte inte så mycket avtryck i en å andra sidan.

Frågan är om Indien någonsin kommer komma ifrån sin ineffektivitet. Ibland får jag känslan att indierna själva nästan gillar det. Det ska va lite svårt, jobbigt och tidsödande.

Dagen fortsatte via ett stopp på Defence Colony in till Janpath/Connaught place där vi mötte upp några vänner till oss. C.P tillhör inte favoritkvarteren, så jäkla mycket glo så att ögonen trillar ut (skyll dig själv som tar på dig shorts) och försäljare och allmänt mycket droger och skumt. Det är ännu värre att vara där nuförtiden när man faktiskt inte känner sig som en turist längre men ändå ska tas för en vart ENDA steg man tar. Luuuuuugn.

Höjdpunkten var ju ändå männen som gång på gång kom fram till Jesper och erbjöd sig göra en öronrensning med ett långt topsliknande föremål. 10 rupees only. Vi har stött på mycket udda men det här var något nytt. Samtidigt visas det upp en referensbok med hur nöjda tidigare kunder varit med hans behandling. Micke from Denmark 2006 - "Behandlingen var kempe skön. Vaeldans dejlig. Kan varmt rekommenderas". Det är så sjukt och sorgligt på samma gång. Folk hittar en försörjning för precis allt. En timme i parken på Connaugh place och du har fått alla möjliga förfrågningar. Nej tack och åter nej tack! Jesper, vi åker hem. Nu.