Kan det då vara så att ännu en omgång av Delhi Belly är påväg? Japp så är fallet. Idag är det måndag och jag beslutade for 2 timmar sen att jag blir hemma från jobbet.
Vad är då en Delhi Belly egentligen.
Efter 8 månader konstant varande i Delhi Bellyns moderstad känner jag att det behöver klargöras i och kring detta uttryck. Hur uppstod egentligen namnet och är det så att staden Delhi fortfarande förtjänar sitt dåliga rykte som staden du faller in i magsjuka i. Som svar på det sista, kan jag ju inget annat än säga att, ja, staden lever fortfarande upp till sitt namn ;-) Folk tenderar att bli sjuka här i Indien, det har man fått se. Andra har mått förvånande bra, syftar på våra familjer som varit nere och klarat sig galant. Det finns folk som klarat sig väldigt bra under långa tider, men då lever dem ett väldigt restriktivt liv. Jag och Jesper har klarat oss hyfsat bra måste jag ändå säga med tanke på hur mycket vi äter ute. Under vintern som varit har vi verkligen "levt" och ätit precis vart som fallit oss in. Kalla ceasarsallader, glass, isiga smoothies, laxbaguetter, skaldjurs samosas från gatuköket här borta, and so it continous. Under den långa vintern som gått har jag blivit dålig en gång, då av en indisk buffe på ett fyrstjärnigt hotell i Rajasthan. Det går alltså inte att förutse vad du blir dålig av, om jag så visste. Lite skit rensar magen är också nåt jag tror på om man ska bo i ett land under lång tid. Handspriten slopades för ett halvår sen och vi har byggt upp ett riktigt lager här hemma efter alla besökare som kommit ner och fått slattar över. Spriten är bra om man kommer på besök men för den som bor här ett så störande moment som bara torkar ut händerna. Att tvätta händer innan du äter är fullt tillräckligt! Gör jag inte det, blir jag lätt nojig. Fräschören i pengarna som du dagligen fumlar med är inte den bästa heller för den delen.
Uttrycket Delhi Belly myntades under kolonialtiden av britterna. På den tiden måste den indiska maten varit något alldeles speciellt som de västerländska magarna inte hade det lättaste att vänja sig vid. Med tanke på mängden starka kryddor som användes i maten så måste det varit gastronomiska skillnader och inte helt lätt med den rådande hygienen på den tiden. Idag är den indiska maten väl utbredd i Storbritannien så en viss saknad till maten när britterna återvände måste tydligen ha funnits. Att sen den indiska maten i UK, och i Sverige också för den delen, blivit rätt så västerniserad är en annan femma. Så tenderar det väl att bli med de flesta kök.
Min tid här i Delhi med indisk mat nästan dagligen, har gjort mig 1) måttligt trött på den när den äts för ofta 2) Min kärlek till koriander som var min favoritkrydda i Sverige har jag numera blivit så van vid att jag inte ens reagerar när det är koriander i maten. För det är det alltid 3)mer känslig för starka kryddor. Ibland kan man tro att Delhi Bellyn är påväg när det i själva verket är en liten överdos av den gröna chillin.
Delhi Bellyns olika uttryck behöver vi inte gå in på, mer än att säga, att den kan ta väldigt olika sådana. Jesper får den mer attackliknande, no way to stop it-varianten, en dag så är det bra. Du mår skit i stunden och du upptäcker bålkrafter inom dig du inte anade du hade. Själv tenderar jag få den långdragna varianten som gör att man i dagar ligger och svettas och kramper som kommer var 10 minut. Ett spökande illamående varvas med lätt feber och kräkreflexen hålls tillbaka av sig själv när jag med allvarligt kräkfobi till och med VILL göra det. Vet inte vilken typ som är bäst helt ärligt..
Nu ska jag kurera mig och dricka Resorb. Det är varmt och myggtätt. Och om någon undrar om vi sover gott om nätterna så nej, det gör vi inte. 25 plusgrader + i sovrummet varvas med AC kallt, mörkt varvas med tänt med anledning av myggjakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar