Appropå: Det goda livet

I'm back to life. Mår fin fint igen! I lördags gjorde vi en heldag på Select City Walk, ett mega varuhus eller ska man säga nöjespark? J shoppade vinterjacka som alla andra just nu. Vi avslutade med lite käk på Hard Rock Café och iakttog några japanska sällskap som hade kommit för att avnjuta favoriten biff, råbiff givetvis. Stället ska tydligen bli helt invaderat av japanska expats på söndagar då det är kampanjpris på biffen. Lite svårt för dem att få tag på kossa här i trakten som ni förstår, så man får väl ta vara på sina tillfällen.

Efter första riktiga nötiga hamburgaren på tre månader åkte vi till en fest och träffade lite skandinaver med olika anledningar att befinna sig i Delhi. Det var ett kollektiv på fem tjejer som bodde där och jag fick såna backflashvibbar till när jag och vännerna klämde oss in i lyan i London. Spotify lista som spelade Natteravn. Tuborg i flaska. Partyklänningar i Gina stil och det kändes som man var långt ifrån Delhi. Blev tyvärr inte utgång den här gången heller.

Vid midnatt begav vi oss hemåt i natten med en chafför som inte ville hålla ögonen öppna under färd. Och mycket riktigt stängde han dem 1 sek för länge för rätt som det var slirade bilen sakta ut emot kanten av vägen och 3 bilar som tutar bakom. Ingen skada skedd den här gången. Var fullständigt livrädd att han skulle somna igen så jag satt och petade på honom hela resan medan Jesper hojtade till. Otrevligt......och arg var jag på det mesta just då!!!

Söndagen var det väl dags och leva loppan igen. In mot Delhi igen för Söndagsbrunch på Lodi Garden och ett litet reserverat bord för två i det gröna såg mycket inbjudande ut. Svepande tygstycken likt ett parasoll hindrade mot solen på ett irriterat bra vis. Den kontinentala buffén var heller inte fy skam. En kille stod och pressade juicer efter beställning, en salladsbuffe för alla smaker, åtskilliga varma oindiska rätter såsom citronstekt mandel fisk med vitlök-potatismos, fylld cantalloni med tomatsalsa, s.k Live Risotto som tillagades efter egen tycke och smak, Ostbord (jag gick två vändor), om inte tala om dessertbordet och för all del inte glömma våffel och crepé bordet. Som ni förstår så var det betydligt mer smarrigt än det svenska julbord ni just nu hugger in i ;) 

Måndag till fredag lever vi på ungerfär en 10:a om dan. Aningen överdrivet till det lägre men det är liksom svårt att göra av med pengar i en kontorsbyggnad som varken har restaurang eller kiosk. Ni kan förstå att när helgklockan ringer så är spenderarrocken på. Vi lever det goda livet på helgerna med mat och allt vad det innebär. Man kan sätta sig på den fina restaurangen man bara skulle kunna gå på en gång om året hemma, om ens det. Dörrarna till det flottaste hotellet öppnas hjärtligt när man kommer och du har plånboken för att platsa in bland klientelet. Det är vissa dagar ja, då du vill göra saker och ting lite lätt för dig och unna dig lite ren LYX. Men det finns också de dagar då du inte vill känna dig som en societet som det kändes idag på restaurangen. Fyra hemmafruar från Frankrike sitter vid bordet jämte och skålar in brunchen med lite mousserande. Tilläggas bör att de såg ut precis som Sex and the City kvartetten till utseendet. Vid övriga bord och hamockar skådar man västerlänningar, eller bara tursamma turister som lyckats leta sig till det här gottebordet. Man undrar varför det inte är fler indiska familjer som letat sig hit och man får förklaringen när man får in notan. 

Att först vistas i en miljö a la societe där det bara är den lilla violinorkestern som saknas, för att tjugo min senare stå och trängas (och då menar vi trängas) i en tunnelbanevagn. Väl avsläppt i Gurgaon ser man ett lastbilsflak frakta fram de människor som inte ens har råd att uttlösa en biljett, och man själv blir plötsligt överlycklig att ha haffat en tuk tuk. 50 meter från huset ska man till sist mötas av en flickas leende efter att du bjussat på en Vicks ask med tre sugtabletter kvar. 

Vi tillhör de lyckligt lottade som i princip kan röra oss obehindrat genom alla samhällsklasser här. Det är lustigt nog en fråga om, vilka vill vi va idag? Vill vi följa med eliten på ett hörn eller ska vi istället gå och käka en liten tikka masala borta på kebaberian. Att inte äta nåt alls är ju en värld vi inte har testat på men den efterlämnas istället för iakttagelse.


Jag har på senare tid utvecklat ett växande intresse för båda de här världarna, den extremt snuskiga rikedom som fördärvar människan och den plågsamma fattigdom som svälter den...och hur de här världar lyckas leva sida vid sida. 

Jag skulle kunna go on i all oändlighet om det här men det sparas till en annan gång. Det är dags att jag lägger upp bilder från vår resa vi gjorde förra helgen. Jag har backlog på det mesta just nu. Å hallejula min bästa jobbemåndag på länge väntar...not.


Keep up the good work nu när det är advent och allt.

Hälsningar från Falkenbergs Societet i Delhi som provat pa begreppet Söndagsbrunch

 

 

Lar sig uppskatta de sma stunderna i livet

...namligen de stunder da magen inte krampar. Haft kanske nagra av mina varsta dagar i mitt liv. Sa inleder jag det har inlagget. I ren positiv klang!

Igar var jag hos doktorn och efter lite fragor och klam i balen sa konstaterades det att jag hade en maginfektion. Nagra blodprover eller tester for att styrka det behovdes inte. Pa en handskriven lapp far jag lite tips pa medicin. Den gar jag sedan sjalv och hamtar ut over disk i en chemist shop som mer eller mindres ser ut som en kiosk. Antibiotika, nagot forstoppande samt 10 piller som bara skulle tas nar det verkligen var SOS! Jag lag och kallsvettades och hade magkramper hela natten och enligt hur jag sjalv upplevde situationen sa var det verkligen SOS. Men pillerna kommer jag anda aldrig ta. SOS medicin later farligt starkt.

Mitt mal for dagen ar att borja ata igen. Men hunger har jag inte. Inte ens sugen pa choklad och da ar det illa. I tva dygn har jag levt pa vatskeersattning och en och annan rostmacka. Ar himla less och uttrakad pa det har tillstandet nu.

Men om man ska finna nat positivt i det hela sa ar det att jag har en kanning av att nu vander det. Det kan knappast bli sa mycket varre nu. Hoppas min kansla ar ratt...

Ha en bra dag!

Sjuk!

Frossar i Papaya enligt Jespers rekommendation i hopp om att den mystiska febern ska ga ner. En mystisk indisk feber tar over din kropp pa knappt en timma utan forvarning. Du blir sa svag att du inte ens orkar stracka dig over andra sidan sangen for att slacka lampan. Du har ju blivit sa ljuskanslig. Kanske for att huvudet kanns som att det ar pavag att explodera.

Liten kapsel Paracetamol och du orkar atminstone satta dig uppratt i sangen. Vad ar det har nu for fuffens jag har fatt?!

Hoppas pa att Papayan ska gora sitt jobb.

Imorgon ar det en tyg massa i Gurgaon och jag MASTE bara friskna till tills dess. Vi har en massa ny sourcing av nya kvaliteter att gora.

Moving China-India without Oil

A few weeks ago me and a few colleagues from CSE attended the Delhi International Renewable Energy Conference (DIREC) 2010 here in India. During one of the Transport sessions, a transport expert said that "higher oil-prices might be a more decisive force than policy-instruments to change the transport sector". In fact, this might already be happening.

The Wake-Up call

In 2007 the International Energy Agency´s (IEA) Chief Economist Fatih Birol stated that ”if we don´t do something very quickly, the wheels may fall off”.  One year later world oil prices became high enough to constitute an oil shock that triggered a recession in the US – and other economies- through significant and interconnected impacts on the auto, housing and financial sectors. In an effort to hold back the domestic effects of the global crisis, Chinas response has been a massive increase in investment in domestic transport that does not depend on oil.

Where India has underinvested in its public transportation, China has embarked on what has been described as the ”largest railway expansion in history”, committing more than $1 trillion to expand the rail network from 78,000 to 120, 000 km of which 18, 000 km is to be capable of supporting high-speed passenger service (200-350 km/h). The stimulus investment, initiated late in 2008, has also provided substantial support for electrification of road vehicles, with a focus on battery technology. In a recent book called ”Transport Revolutions”, transport policy experts Richard Gilbert and Anthony Perl sketch out in profound detail that the share of electric versus ICE-based propulsion is to rise from zero in 2009 to about 3,5 % by 2011. If the share grows at that rate until 2025, perhaps a third of travel by automobile will be powered by electric traction. As a result, China is developing a flourishing transport manufactoring sector that can lead the world in producing much needed electric vehicles and rail systems. This would be much as the UK´s early 19^th-century boom in production of the steam engine and the automotive boom in the US did for the 20^th century production of cars during the oil age.

As moves have been made in the right direction in China, India clearly excels in information technology and has shown willingness to explore unusual forms of electrified transportation, such as monorails in Mumbai and Banagalore and PRT projects, which could be steps to shift India´s mobility away from todays dependence on oil. However, leadership makes the difference between recognition of a need and meeting the need.

Did you say leadership?

A key part of the challenge that lies ahead for both India and China will involve producing fiscal and administrative incentives from the top that put local governments on track to reorient transport development. While Chinas cities are hierarchically ordered with powerful and empowered mayors at the top, state governments in India are reluctant to devolve power to the cities. Part of Indias problem is that they dont have any systematic approach to it´s transport problems, with core leadership from centre to the local level. For India, the country seem at first glimpse to be ungovernable, partly because it is a two track democracy between state elites and a pluralistic society, and partly because every aspect of government seems in permanent election mode. 

Governments in China are more than grateful to avoid such electoral considerations and can easier justify policies that impose costs on society today but yields benefits in the future. Chinas Achilles heel is, however, that wrong decisions may be more likely to made and sustained without the accountability provided by political opposition. The fact that there has been more digging of the hole of increased dependence on oil in road and air transport stems from a wrong decision that has not been exposed of sufficient pressure to reconsider it. In the Indian subcontinent, the bigger risk is that the governing process becomes mired in institutionalized conflict that impedes sufficient actions. Yet, Indias belief in its people can also be the main way to break out of the downward oil-spiral just as the mass movement threw away colonialism in 19^th century.

But the reality in India is that oil consumption in the subcontinent grew by 49 % between 1999 and 2009, and dependence on imports grew from 66 % of consumption to 76 %. As the oil-price shock of 2008 has served to begin moving China toward electrification of transport, the question is if India will embark on this kind of path or wait for another oil-price-induced recession?

The clock is ticking fast and India has every reason to follow Chinas path to fully launch the electrification of transport. Then we might finally see a race to the top, rather than the bottom.




This article is a small summary of the book " Transport Revolutions: Moving people and freight without oil" and the McKinsey report "Indias urban awakening: Building inclusive cities, sustaining economic growth"/ Jesper

Amritsar by train

Imorgon kliver vi på morgontåget som ska ta oss i riktning mot den indiska staten Punjab. Amritsar ligger i gränslandet till Pakistan. Här ligger the "Golden temple" som ska vara ett måste att se. Mycket intressant finns nog att skåda längs med den 7 h x 2 långa tågresa som väntar. Låter ruskigt länge för en övernattning men Yeah yeah, det här ska väl gå bra.

Three months has gone...

...and I have some confessions to make.

1. Jag tillhörde lyckligtvis den del av skaran som säger sig gilla Indien. (Och tur var väl det, annars hade det blivit lite tufft :-p)

2. Indier låter dig få reda på sanningen. Har man en finne i ansiktet så får man gladeligen förklara vad det beror på, helst under lunchen alla samlade. Har du antagit en lite rundare ansiktsform det senaste så låter någon i din närhet berätta det för dig. Don't be offended.

3. Den indiska psykologin / mentaliteten människor emellan fascinerar och förundrar mig. Kommer behöva stanna här ett bra tag till för att greppa den.

4. Kastsystemets vara eller icke vara...en fråga jag ska behandla någon gång när jag väl förstår mig på det bättre.

5. Alla dessa människor! Även utanför storstan, i mindre byar, på annars ensliga vägar, så ser du bannemej folk precis överallt.

6. Utbudet av allt och inget. Fattigdom möter rikedom likt inget annat land jag besökt förut.

7. Helgen betyder inte nödvändigtvis ledighet. För många människor är det ännu en dag det innebär tillfälle att tjäna pengar. Earning går före allt vad ledighet och familjetid står för. Ringer man en tuk tuk gubbe en söndag och frågar om han jobbar så förstår han verkligen inte vad man menar. Jag har slutat fråga detsamma. Alla vill Alltid jobba, så enkelt är det.

8. Jag har 10 ggr bättre tålamod än vad jag har i Sverige. Jag är definitivt av den åsikten lite kaos gör bara gott för människan.

9. Vid vissa tillfällen i vardagen, ex när vi springer i den lilla parken här utanför, slår det en, att vi faktiskt är väldigt långt borta från Lindholmen.

10. Utan Jesper vet jag fasen hur saker och ting hade gått. Nu ska älsklingen min börja skriva lite inlägg i bloggen också. Stay tuned

En riktig nitlott

Sjukt sugen på Mexi food, framförallt tacos. Ivägfarande till Metropolitan mall efter en sökning på Tripadvisor. 2 recensioner varav bägge konstaterande att "music is great!" Väl inne på restaurangen, inga gäster att skymta. Bara vi, vi, vi, och två oseriösa servitriser som var utspökade i nån Texas outfit med boots. Hmm, stället andas oseriöst men ändå ska det beställas kycklingfajitas och tacos. Tilläggas bör att mexican food i Indien inte riktigt är vad vi är vana vid. Lammfärs istället för köttfärs och ni förstår säkert att det är skillnader vi pratar om. Det vegetariska alternativet faller isåfall på panéer, en slags ost som ser ut som feta eller tofu men smakar som mozarella ost = ingenting. Nja, let's take a risk today nu när magen är så motståndskraftig. Vi slår till på chicken! Kan vi spola tillbaka bandet så är det läge nu....

Maten var ingen höjdare men precis om resensionerna sa, music was great. Really great verkligen! Vi petade lite i den och plockade allt som inte var kyckling, bruna bönor och sallad. Droppen kom när vi skulle betala, och jag for in i köket för att slå in min pin kod. Tänkte först att, nej nu låter jag bli att kolla in köket här, bättre man inte vet. Men det gjorde jag ju givetvis. Det var inte så farligt, jag har sett värre under mina tre månader. Sen slängde jag en blick åt korridoren mot andra hållet och gjorde den förvånande upptäckten av en gammal kvinna liggandes på golvet med ett skynke över sig. Jag hoppas verkligen hon sov och att det inte var det jag trodde! Jag blev så paff och fick inte fram ett ord även om jag hade velat fråga. Var så fokuserad på utgången. En mycket konstig restaurang upplevelse må jag säga och jag lovar (Elin, Adam och Alice, och för den delen Gunilla och Peter) vi ska inte ta med er hit.

Ingen tacos på ett tag mina vänner. Men det hindrar ju inte mig från att önska er en skön taco kväll hemma, vi är absolut inte avundsjuka! Jag är bara glad om vi vaknar upp levande imorgon.

(ps. lagt upp lite bilder från gårdagen i inlägget nedan)

Weekend break

Sovmorgon blev det idag istället men någon vidare skön natt bjöds det inte på. Illamående som varade i timmar, suck. Reason still unknown.

Vaknade upp galet hungrig i alla fall så det var nog bara nåt tillfälligt. Fick då ett samtal från bossen på taxibolaget (bolag och bolag???) som hävdar jag är skyldig honom 2200 RS, för taxi resor jag har gjort. Jag vet att jag var skyldig honom för några resor jag gjort då jag inte hade kontanter på mig, men hej å hå vad vi tar ett överpris här va?! Med barsk ton säger han att en kille kommer över om 10 min och sen slänger han på luren. Kändes som en sådär bra start på dagen. När han väl dök upp visade han oss kvitton jag förvisso hade signat men som jag hade noterat att jag betalat direkt till chaffören. Han fick hälften av pengarna den här gången och det var sista gången vi åker med dem igen. Ärligt talat så trött på alla som ska försöka lura en på pengar. Väntar bara på ett samtal från big boss som undrar varför han inte fick alla pengar. Vågar man gå utanför dörren idag tro? ;)

Igår hade vi en riktigt lyckad dag som först inleddes på ett s.k crafts emporium där de säljer hantverk från alla möjliga håll från Indien. Hittade en sån fin lampa i borstat silver men den var så stor så jag behöver lite betänketid. Måste hitta en plan över hur jag ska få hem allt också.

Skyn öppnade sig och det regnade för första gången på en månad. När regnet lättade upp åkte vi till Old Delhi för ett besök på Red Fort. Här var vi inte så jätte seriösa utan gick mest runt och softade. Panik utbröt för en stund då två skolklasser med lärare dök på oss när vi slog oss ner på en parkbänk och skulle ta kort och filma och allt vad dem höll på med. Folk som passerade blev ju nyfikna och undrade ju vad som pågick och hakade givetvis på. Situationen blev mycket, mycket jobbig för två blyga personer som oss, och vi var tvungna att avlägsna oss fortare kvickt.

Därefter en snabb visit på en marknad och sen vidare till ett skönt ställe i Hauz Khas Village (Hit ska vi ta er Elin, Adam och Alice, när ni kommer i Dec - you will like it...) för att möta upp några jobbarkompisar till Jesper. En riktigt kul dag överlag som fick ett ännu bättre slut i goa vänners lag och efterlängtad dansk Carlsberg.

Må gott!

Dagen inleddes med kaffe.

Fast i bilkö hör till. Här kollar sexologen ut igenom fönstret

Handeln av getter är i full gång inför muslimernas Eid.

All möjliga blickar möter en från bilfönstret.

En familj utanför Red Fort

Jag utanför Red Fort. Inte jätte piggt kort!

Några skolbarn (ett 60 tal) från Punjab passerar

Flickorna i sina skoldräkter

Foto session börjar, med ledning av lärarna. Djur i bur, javisst, kom och kläm!

Hej på dej!

All dessa söta barn man ser överallt. Sminkade med eyeliner inte ovanligt. Även pojkarna. Jag har inte riktigt förstått varför. Någon som vet?

Hösten har kommit och löven samlas ihop.

Tre män sitter och relaxar

Senare på kvällen, Jesper och Arun inne på TLR

Rouhi

Aruchi och Max

Chill in the sofa

Almost like in The Living Room. Men så heter ju också stället....

På nedervåningen spelade bandet

På andra våningen en konstnär uppslukad av sin tavla

This route includes a ferry

När syster skriver att hon är hösttrött och har fredagsmys hemma vill man bara kunna åka hem till henne på stuns och säga Ho-ho i stugan. En mini weekend till Stockholm hade inte vart fel. Problemet är att jag hade fått påbörja resan redan i måndags...och haft ett tiotal chafförer med i bilen. Ett alt är ju att ta flyget också. 

Eller så kan man ju också tänka att vafasen vad kul med en ledig helg i Delhi. Furniture market låter det inte hur spännande som helst!? Om jag ska slå till med en matta imorgon kanske, om jag hittar den rätta vill säga...vi har varit runt och kollat hos lite olika mattoutlets men jag har is i magen. Ska ju vara här ett tag. Innan shoppingen ska Jesper få sin dos han också. Först ska vi åka och kolla på lite röda fort men först en låååång, skön, efterlängtad, alldeles underbar sovmorgon. We are worth it so damn much!!!

Må väl allihopa, speciellt syster söt.

Jag lämnar inte huset utan min kamera

Ni önskar mer bilder. Ovan regel gäller från och med nu. Bilder från den gångna helgen.

Och så fick man då äntligen sin sushi... var ju i princip beroende innan jag åkte. Som jag har saknat.

Efterråt åkte vi till Chawri Bazar i norra Delhi. Inte det mest rofyllda och civiliserade stället på jorden kanske.

 

Men det finns ändå en splitter ny metro station.

 

Ovanför mark och man går liksom tillbaka i utvecklingen några 100 år.

Vi gjorde ett besök inne på Jama Masjid, Indiens största moské. Jag fick först inte komma in för att det var bön.

...så vi satte oss på trappan utanför och tog lite kort på folk, som tog kort på oss.

...och en videosekvens kan man väl bjuda på. Man är ju så exotisk av sig.

Till höger har vi herr barfota och till vänster golfsockan

Jesper svävar iväg i tankarna nånstans

Undrar vad den här lilla flickan tänker på?

I see you....

När vi skulle gå var solen på väg ner bakom kupolen

och det blev mörkt på nolltid...