A Swede vs. An Indo

Hemkommen från jobbet. Inlindad i en stor sjal och sitter å huttrar av kyla. Stickade strumpor och vickande tår för att hålla temperaturen igång. Saknar mina vinterjackor som också ligger och fryser nånstans i ett källarförråd på Lindholmen. Favoritkängorna hade inte vart fel de heller. På alla nyhetskanaler lyder budskapet "Winter chill is here" och man visar bilder från runt om i landet där människor fryser framför en öppen eld. Temperaturer visar +10, +3, -2 när det är som värst. Det pratas om en kall vinter i år. Är det så illa att snön ska förfölja en ända ner hit? En liten snabb research visar på att det närmaste snö man kan komma var 2006 då det konstaterades morgon frost. Det var första gången på 70 år.


Jag undrar hur människor hade reagerat om det rätt som det var störtade snöflingor från skyn. För det andra hade det varit intressant och se hur trafiken tacklade det. Mina indiska kollegor som reser till Sverige då och då tycker snön och kylan hemma är fruktansvärd. Nästan som om de är rädda för den. En stackare har råkat ut för snöbollskrig en gång och det har väl satt sina spår. Den största skillnaden mina kollegor berättar är hur tomt och öde det är på folk överallt. Och de refererar till Göteborg, Sveriges näst största stad. De kan heller inte förstå att affärerna öppnar först kl 11-12 på söndagarna, OCH stänger 17! Flera ggr har de stått och knackat på utanför dörren i Nordstan och undrat vad som försiggår. En annan grej som slår dem är att alla tjejer på stan är så fixade... med kläder, smink, hår. Man kan inte annat än att hålla med. Medvetna svenskan är väl inget nytt. Vi sägs också vara väldigt hälsomedvetna samtidigt som vi gillar fika men när vi väl hugger in i fikan så tar vi bara en liten bit. När vi hade lussefika här på kontoret i förra veckan tog alla tjejer 2 eller 3 lussebullar var. Det har jag då aldrig upplevt på en arbetsplats i Sverige. Likaså när vi har födelsedagstårta på jobbet så delas tårtan upp i lika stora bitar. Inget lämnas åt slumpen. 


I Sverige tycker jag vi slänger på tok för mycket fika och mat. Men vi slänger ju den iallafall i soporna. Skulle aldrig falla mig in att slänga ett tuggummi i backen. Här slänger folk saker lite var stans. Sopor fastnar även i träden på alla konstiga sätt och vis. Påväg till jobbet finns det en korsning där det ligger högvis med sopor och jag kunde till en början inte förstå varför folk slänger sopor just här i korsningen. Så förfärligt. Det var till den dagen då en chaufför berättade för mig att här lämnar folk sina frukostrester...till korna.


Jag lär mig, jag lär mig sakta men säkert hur det här stället fungerar.