Kul och hora att sa många följer mitt vardagsliv här över bloggen! Numera vårt... För vardagsliv har det nästintill blivit. Veckan som har gått har inte bjudit på så många inlägg men det betyder för den delen att det inte har hänt nåt här nere. Hänt saker, det har jag gjort! Veckan har bjudit på flera besök hos våra leverantörer och även ett färgeri/tryckeri. Maria från kontoret i Sverige poppade lustigt in på måndagsmötet i måndags och jag hade svårt att avgöra om jag var i Indien eller inte. Jag har blivit varm i kläderna och blivit rejält laddad för vad jobbet innebär. Känner att det här året kommer bli jäkligt spännande och jag har en bra magkänsla inför det. Jag tror vårt kontor kommer gå ett händelserikt år till mötes. Å jag är glad för att vara just här mitt upp i det och kunna påverka. Teamwork har aldrig framstått så viktigt som på något jobb jag har haft tidigare och den där lagkänslan kan jag säga jag brinner väldigt mycket för just nu. Sverige känns långt borta och de som tror jag har hemlängtan har fel. Jag gillar mitt liv här, och nu har jag ju my husband här också. För det var just så han presenterade sig för mina kollegor häromdan i telefon när han ringde till kontoret. Om dem tyckte det var kul?!
Livet här nere är på många sätt mer komplicerat än hemma men samtidigt mer oväntat. Och det är just det jag gillar - du vet aldrig vad som väntar här. Samtidigt som du måste planera ganska mycket här så måste du också ta det lilla lugna - och låta saker och ting hända och ta sin tid. Har du inte tålamodet så får man det garanterat i Indien. Jag är ett levande bevis.
Annat jag kommit underfund med är skillnaden på värdet av det man säger.
Leverantörer här i Indien säger en sak till dig. En timme senare ser läget helt annorlunda ut och de säger nåt annat och förutsättningarna har ändrats helt plötsligt och lustigt. jaha? De säger en sak till din kollega, en annan sak till dig. Fri tolkning...Man väljer sina ord beroende till vem man pratar med. Antingen blir du frustrerad eller så lär du dig leva med det. Att inte ta så hårt på nåns ord är lite svårt till en början men sakta har jag lärt mig att allt som sägs inte är ristat i sten. Och det är ju rätt skönt ändå när man faktiskt får lov att ändra sig och inte behöva blir ifrågasatt för det.
I är landet där folket är bäst, menar verkligen bäst på att finna ursäkter, hitta bortförklaringar, för att ta sig ur smidigt ur en situation. Det är oftast rätt underhållande och det gäller att ha huvudet på skaft och inte tro på allt som sägs. De är också bäst på att hitta lösningar när allt verkar helt jädrans hopplöst. Och då blir man glad. Det blev jag idag. En bra fredagsavslutning mao
Imorgon kommer bilen och hämtar upp mig 4.30. AM!!! då det bär av mot Agra. Full bil och fulla knyck mot Taj Mahal staden! Mina kollegor Deepti och Smita, svenska Maria och jag, och den bäste chaffören av dem bäste, Caran, ska iväg den här gången och kul ska det bli. Mycket bilåkande för en dagsutflykt med det får gå! Hade hoppats på att Jesper kunnat åka med men han blir dessvärre tvungen att jobba imorgon.
Mer om detta, en annan gång :)
