Lever du? Ja, det gör jag. Fredag igen. Nu igen. Äntligen. eller hur man nu ska säga. Det var tänkt att köra en afterwork med jobbakompisarna men det rann ut i sanden. Ingen hade AW humöret och visst e det väl så, att kliva av bussen en solig dag vid Valand, Avenyn...e väl inte att jämföra med en dag som denna. Det enda jag kände för var att fylla upp en godispåse nere på pressbyrån utanför där vi bor, upp i lägenheten, dyka ner i soffan med en filt över sig och inte ha ett endaste m-å-s-t-e att göra. Lite slö surf i en tyst lägenhet med regnet som smattrar utanför. Jag sneglar ut mot balkongen och inser att den inte alls känns särskilt blomstrande längre. Till min förvåning uppmärksammar jag en en död fågel i fågelbadet. Men nu är den ju i cement så död-död är den inte. Kroppsspråket talar dock för det. Endast undergumpen pekar upp över vattenytan och det jag ser är inget annat än en dränkt fågel. Stirrar på den några sekunder men låter bli att plocka upp den från badet. Känner mig sleten och halvkrasslig, men tänker som en föreläsare en gång sa. "Var dag ovanför jord, är en bra dag." Och visst tog jag mig upp...tillslut. I morse lyckades inte ens gnisslet till ringsignal få upp mig. Tidsinställd till 06.00 visade sig bli 7.45. På tok för sent (med tanke på att jag har 40 min till jobbet) men upp kom jag - alltså en bra dag.
Kuriosa: När jag var liten var jag väldigt fascinerad av fåglar och dess kroppsdelar. Mina föräldrar har beskrivit det som nästintill oroväckande. Fråga mig inte varför denna besatthet? Jag var ett underligt barn på så sätt att jag frenetiskt brukade rabbla fågelkroppens alla delar. Har fått höra att jag höll på såhär under flera år! Att formulera mig med ord som undergump och täckare är därför inget främmande för mig och än idag har jag nära till de här orden. Det är rätt komiskt faktiskt att de här orden fortfarande är inpräntade. Idag kan jag ju inte påstå att jag är fullt så intresserad av fåglar och djur. Jag är troligtvis den siste att skaffa husdjur, en undulat finns inte på kartan! Jag gör bort mig genom att tilltala folks husdjur som "det" och får alltid "hunden som aldrig bits" att börja skälla argsint när jag gör närmanden.
However...Skulle modebranchen nån gång gå åt skogen kan jag säkert hitta tillbaka till ornitologin på nåt sätt. Jag måste ju vart fågel i mitt förra liv eller nåt.
Kanske dags att jag vänder pippin tillrätta där ute i fågelbadet ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar