Light is on

...på J just nu. Han ska eventuellt få sin uppsats översatt på kinesiska och hjälp med att få den publicerad i någon kinesisk journal. Det är inte illa pinkat! Hans kontakter han etablerat i Kina är guld värt för hans framtid. De vill ha J tillbaka till sitt Shijazhuangbei (byn som visade sig vara en åtta miljonersstad som vi besökte när vi var i Kina). Vill man jobba med att bekämpa miljöproblem så är det antingen i Kina eller Indien man ska jobba, det är där framtiden finns, det är där de stora lösningarna måste komma till. I Sverige tas inte de här frågorna på fullt lika stort allvar eftersom vi helt enkelt inte känner av effekterna lika mycket. Men så kommer det kanske inte alltid vara who knows? Just nu känns det som världen ligger inför våra fötter, det är svårt att fokusera på att vara här och nu, om jag ska vara helt ärlig. Om J ska uträtta det han vill så kanske det måste bära av till Kina eller Indien? Hur ska vi kunna hitta en gemensam väg i det här virrevarr av möjligheter som vi ställs inför nu? Gör vi rätt i att välja de yrkesval vi gör som leder oss till dessa ställen så långt ifrån trygga bästa underbara Sverige? Två yrken väldigt avlägsna ifrån varandra som samtidigt tycks vilja flätas samman varken vi vill eller inte. Just nu vill vi det. Jag vill att J ska med till Indien. J vill till Indien. Vi har väntat otåligt på ett beslut ett bra tag. Längre kommer vi få vänta. Det är indier vi pratar om. En vecka kan vara fyra, ett ja kan vara ett nej. Dock har jag lärt mig leva med väntandet. En sak är säker, våra liv har nog aldrig varit så spännande som nu.


Våra nyfunna vänner ifrån staden som inte går att uttala, Shijiazhuangbei. Komiskt är att staden är systerstad med lilla Falkenberg.