A questionmark

Jag lever, jag lever men har haft fullt upp den senaste veckan. Har knappt varit hemma överhuvudtaget. Har jag inte varit på jobbet har jag varit på stan känns det som. Det sociala livet är för underbart men ibland blir det lite mycket av det goda vilket leder till att andra saker raseras - hemmet en sådan. Dygnsrytmen en annan.

Veckan i korthet:

- Obamas sjukförsäkring vann. USA är redo för förändring och Obama leder folket in i den. Kanske inte fullt så enkelt men en bit på vägen i alla fall.

- Jag har gått en obestämd framtid till mötes. Frågan är hur redo för förändring jag är? Nu är det ingen ny frisyr vi pratar om. En mer drastisk förändring än så denna gång. Jag har sagt ja till leken och får nu leken tåla. Judgementday väntas till nästa vecka. Hursomhelst, bollen ligger inte längre i mina händer, jag har gjort mitt bästa och det är nu bara gudarna som vet vad som händer.

- Föreläst om hur det är att jobba som inköpsassistent inför högskolestuderande från Borås. Men vad i hela friden tar åren vägen? Jag satt själv och lyssnade på samma presentation för två år sen. Scary

- Upptäckt Hagabions underbara fik & bar. Perfekt en onsdag, perfekt en fredag, anytime! Tack E & A för vi fick en sån rolig dejt och chans till att tjöta gamla minnen. Likt killarnas Arcadian-dream träffar på onsdagar bör vi dra ihop en tjejklubb vi också.

- Somnat på biopalatset. Låt mig välja film nästa gång, må det då bli ett kärleksdrama. Aldrig mer en 2 1/2 timmes film som utspelar sig på en fängelseanstalt. Aldrig mer psykavdelning. Aldrig mer fyrtiotalets Tyskland med der Führer i huvudrollen. Fått nog av våld och att bli påmind om alla hemskheter människan är kapabel till. Where is the love frågar jag mig?