Cavendish Corner

Welcome to mall town

2011-05-01T16:19:00.001+05:30

Söndag idag! Tänkte gå ut en sväng och gå men vände lika snabbt. Gick in i den s.k "väggen". Laddar upp lite bilder från senaste tiden. Mest suddiga bilder på antingen mig eller Jesper som befinner oss på olika caféer men det får duga för den här gången.

Lägg till bildtext

Packar väskan och traskar bort hit -> -> ->

2011-04-22T09:43:00.000+05:30

Ge mig en pool, en skön solstol och något att läsa. En hotell frukost hade inte varit helt fel det heller. Så ja, varför inte unna oss en dag på ett hotell här i trakten. Plötsligt var det bokat och klart. Låt oss lyxa till det för en natt för nu checkar vi in på det här 5 stjärniga hotellet.

Trevlig påska!

Powerwalkar

2011-04-19T20:19:00.000+05:30

Tisdagkväll och precis tagit mig en powerwalk. Började några rundor i parken där full aktivitet pågick. Indier joggade runt för fullt och tonårskillarna var som vanligt samlade för lite cricket kast. Bollarna yrde runt och jag tänkte det var väl lika bra att jag avlägsnade mig platsen, för jag har en tendens att alltid bli träffad av sånt där. Tog några rundor på gatorna istället.

För övrigt en bra riktigt dag på jobbet måste jag säga. I juli, är det tänkt att jag ska lämna det här gänget då? Det känns ju inte bra i hjärtat. Får ju inte glömma av att det finns ju ett minst lika bra gäng hemma i Mölndal ute på åkern, som väntar. Saknar våra luncher och kaffebreak vid automaten, det kan man ju inte komma ifrån! Kan man få klona sig.

En kort arbetsvecka innebär jobb till och med torsdag, sen är det påsk har jag förstått. Långfredagen eller Happy Friday skulle vara himla trevligt att spendera med lite sol och någon god frukost någonstans, kanske på nåt hotell där man kan passa på att få nyttja en och annan pool. Börjar bli lite varmt uppe på land. På lördag har vi lite planer men det tar vi då. Ev planerar Jesper att åka till Richikesh med några polare, en hillstation norrut, ca 6 h med tåg/buss. Jag känner mig inte så pepp att hänga med med tanke på att jag ska iväg om två veckor med jobbet på en liknande trek. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för.

Trevlig kväll så länge

A song I like

2011-04-17T00:17:00.000+05:30

Hemmalördagkväll framför datorn med fotbollsoväsende i bakrunden. Dämpar ljudet med hörlurar och hamnar på youtube- körandes ett gjort-genom-tiderna-race med black eyed peas. Tror jag börjat gilla deras nya Tokyolåt. Videon är fin fin och jag blir sugen på att resa till någon civiliserad stad med skyskrapor och övergångsställen

Prästosten åker ut

2011-04-14T22:30:00.000+05:30

En tanke till alla de vänner, f.d arbetskollegor, inte minst pappa som igår fick ett mindre roligt besked. Det är alltid jätte tråkigt när folk förlorar jobbet och ännu tråkigare när det drabbar en liten stad som Falkenberg. Må befinna mig långt borta men hemstaden förevigt i mitt hjärta. Vi ny-indianer visar vårt medlidande genom att slänga prästosten i soptunnan här och nu! Släpad över halva jordklotet spelar ingen roll. Den ger mig faktiskt dålig hy den där Arla osten när jag tänker efter. Och nu när den upprört så många är den inte värd att ens bo i min kyl.

Besök på Sundar Nagar

2011-04-14T21:55:00.000+05:30

Något jag kommer sakna med Indien är kaffet som är så billigt och då menar jag riktig kaffe - cappucino. I vårt område finns både Barista Lavazza och Coffe Day som har riktigt skapligt kaffe. Iskaffe och andra kaffedrinkar är också ett svalkande alternativ nu när värmen kommit. Att det kostar 12 kr för en kopp gör ju inte saken värre. Det farliga med att gå och ta sig en kaffe när man kommer hem, eller på vägen hem när man varit och handlat lite mat, är att man gärna slinker in på nåt av bagerien som ligger bredvid. Vår lilla marknad växer explosionsartat, i takt med att allt fler folk flyttar in i området. Det bidrar till många nya ställen öppnar upp och det gillar vi. I veckan öppnade ett ny bageri upp dörrarna. Riktigt fräscht ställe med de mest fantastiska bakverk och bröd! Det skulle ju givetvis provsmakas så lite godsaker köptes hem tidigare i veckan. Liksom en pastasallad som var helt underbart god. Längtar tills jag ska smaska i mig ännu en. Må det bli till helgen, eller på måndag som matlåda i utbyte av min dal och chapatti?

Idag efter jobbet åkte jag och några kollegor in till Delhi för ett besök på en marknad. En antikvitetsmarknad kan man säga, där butikerna ligger i rad och erbjuder de mest intressanta prylar. Några riktiga antikviteter, det mesta dock nyproduktion, men för mig kvittar det! Köpte ursöta små dörrknoppar för 25 rupees styck, några ljuslyktor och ett smycke. Dessutom beställde jag 4 st taklyktor i svagt rosafärgat glas. Det fanns bara en i butiken men då jag fick ett så bra pris, tänkte ja men äsch jag slår till med fyra på en gång. Can you get me three more? Yes, ofcourse he could, in my land everything possible, och jag lovade komma tillbaka om två veckor. I dagsläget har jag inte den blekaste vart de här taklyktor ska hänga. Ser en lång hall framför mig där de här skulle göra sig utmärkt i taket hängande på rad. Den här hallen existerar dock inte i det där verkliga livet. I studentlyan vår kliver man direkt in i vardagsrummet från ytterdörren så där sprack den planen. Ja ja...FYRA! små lampor kommer väl komma till användning förr eller senare.

För er som läser min blogg för tips om Delhi, så heter marknaden Sundar Nagar. Ett annat område som säljer möbler och inredning är området kring Ghitorni på M.G Road. (du når det lätt med metron) Har kört förbi så många ggr men aldrig tagit mig tid att stanna till. Kanske ska ta mig en sväng till helgen om jag hinner.

"This is my land"

2011-04-12T22:07:00.004+05:30

This is my land...är något jag har hört sägas många ggr. Speciellt av chafförer och andra pratsamma indier som inte behärskar engelskan till fullo och försöker göra sig förstådda med de få ord dem kan. I samband när dem säger det brukar de peka på nåt... kan vara en ko, ett hus, en rondell, ett fält, en person på gatan, en affär. Ja, en gång pekade en man mot en soptipp samtidigt som han sa: -"This is my land"

Varpå vi svarar, ahaaa, nice... your land...samtidigt som vi blir superförvirrade vad det egentligen är vad han vill ha sagt. Är det hans land han vill visa upp-- är det med stolthet eller ironi han säger det. Är det något han vill visa att han äger? Hursomhelt tycker jag det är så gulligt när jag hör någon säga det. This is my land...

This is my land, but not my bike.

This is my husband and my door (the indian way of expressing things)

This is my guard (one of them) Once he said the same - This is my land *I'm superconfused what are these guys really meaning*

This is my roof

This is my neighbor's house.

In the street of B9

Dusty land it is

Gurgaon (my land) is kind of wellknown for having the most terrible roads in India. This is pretty good one, pretty perfect one. I love this road.

"This is my land"

Gurgaon is a city under development. Brand new houses can be seen everywhere. Construction of this one just had started.

Typical house gate but where is the guard?

In Delhi most of cows have moved out.
(i've heard it was after the Commonwealth games took place last year)
In Gurgaon we are happy to still have them. It's so cosy hear them make noises outside your window in the morning. This one likes to stand outside "my land".

Cow's wearing a candy necklace, isn't he cute.

You never know when and where they will show up. Most of them are friendly and you can walk along with them on the sidewalk. As well as you can put necklaces around their heads. I hate though when they come running against you when dark.

I also hate when these small pets press the horn just behind ones back which happens often.

I don't use to meet the horns with a smile like this.

I see this girl often during my walks. I wonder where she's living.

A pink cap I bought once which now more or less belongs to Jesper.

Walking in "my land" looking out for ants.

Someone very concentrated. Maybe because he had open shoes that day.

When where Converse you don't need to worry bout nothing.

Work goes on.....

A green house. Even the brickwalls are painted with greens. This family must be totally in love with green.

A young guy looking not too busy watching the small park.

2011-04-11T00:09:00.003+05:30

I lördags var jag tvungen att åka in till Delhi för ett bankärende. Min förhoppning var att jag skulle klara mig under året utan att behöva sätta min fot på en bank. Har nämligen en känsla som säger mig att såna där besök kan gå allt annat än snabbt och lätt. Av ett annat ärende behövde jag hursomhelst dit och det var här historien börjar den här gången.

På en advokatbyrå träffar jag och Jesper advokat N som hjälper mig fylla i alla nödvändiga bankpapper. Vi säger hej då och en kort bilresa därifrån och vi är framme vid det lilla bankkontoret. Väl inne på kontoret är lördagsrushen igång. Att upprätta ett konto ska göras av bank mangern så inslussade till hans "kontor" blir vi. Där sitter redan en upprörd man och diskutterar hans rådande ekonomi och försäkringar och allt var det va. Privata angelägenheter finns det inget som heter här. Det gjorde ingenting att vi lyssnade på det. Han har ju faktiskt helt rätt, vem bryr sig..egentligen? Sen var det vår tur. Bankchefen inledde med lite kallprat och sedan börjades det fyllas i saker på en skärm (moderniteter!) i en inte alltför snabb takt. Kontroll frågor följde för sakens och nyfikets skull. Det beklagades att det är så mycket att göra på kontoret. Hur mycket han och hans anställda får jobba nuförtiden. Ordinarie arbetstid varade mellan 10 till 5, men det vanligaste va att de jobbade över till 21.30. På lördagar och likaså söndagar kom hans anställda in till kontoret för att jobba ikapp, liksom han själv. Under 11 års tid har han aldrig kunna ta ut någon semester. Han kan tyckas låtit lite bitter men han var allt annat än bitter. Efterhand mjuknade han till och blev el facto den skönaste banksnubbe jag träffat på i hela mitt liv. Han visade sig ha läkarsläktingar i Stockholm och en stor passion till landet Österrike och staden Salzburg, som ni mycket väl vet, vi också delar. Chai drickande och matvanor var också nåt som kom till tals. Han förklarade att Gud bodde i Indien, i hans fall Allah, och frågade oss om vi möjligtvis inte kände till detta. - "All Gods live here in India!". Olika valnötter skulle det smakas på som han var en stor förespråkare för. Den upprörda gubben kom tillbaka igen efter att ha lugnat ner sig och satte sig också och knaprade nötter. Jesper uttryckte sin förtjusning över getbyriani och det var inte långt ifrån att det också skulle beställas in till bankkontoret - något vi hejdade då vi visste att det här kunde bli en långdragen historia och även om snubben var skön så finns det andra sätt att spendera sin lediga lördag på. Vi välkomnades hem till hans familj på lördagsmiddag och det dröjde inte länge tills advokaten oberoende av honom ringde upp och kollade av läget och erbjöd middag detsamma. Tack sa vi men avböjde. Gästfriheten är ju inget som det går att ta miste på här. Helt otroligt! Det här händer oss väldigt väldigt ofta.

Besöket på banken var mer än bara ett grått bankbesök. Det var som att få vara med i ett avsnitt av brittiska the Office vilket är en av mina favoritserier. Personligheterna var slående lika. Hade jag varit regissör så hade programidén varit glasklar. En indisk version av the Office släpps i höst. Rollerna satta. Det var bara att sätta igång att filma om jag så hade haft kameran med mig. Skådespelet och handlingen skulle sköta sig självt.

Förutom dessa humoristiska inslag fick besöket på banken också oss att inse en del andra saker om indier och Indien. Chefens klagan över den stora arbetsbördan kunde enkelt förklaras med att allt helt enkelt är så in i bängen ineffektivt!!! Varför sitter bankchefen och upprättar bankkonton för det första? Överallt sitter folk och sysslar med saker, men vettefasen vad dem egentligen gör. I väntan på att bankkontot var mitt gjordes det intressanta iakttagelser. I ett hörn räknades det 10 rupees sedlar som buntades ihop i högar. I ett annat hörn stämplades det dokument likt ett oavbrutet mantra. En banktjänsteman vars uppgift var att betjäna kunder uppehöll sig med att dra ut ett papper som jammrat sig fast i skrivaren (papperstypen med hålremsor på sidan - den bökiga typen ni vet). Kön var ett faktum! Gömd bakom ett skrivbord satt en äldre kvinna med en skvallertidning och tittade upp ibland ifall någon skulle se henne. Bankvalvet stod på öppen tröskel med en liten fin gardin framför. Men bankkontoret hade ju å andra sidan två vakter, inte att glömma det tvåpipiga hagelgeväret som fritt for runt i det lilla bankkontoret som inte kan ha varit mer än 60 kvadrat. Tryggt ...eller inte.

Ut kom vi en erfarenhet rikare. För att klara av att bo, leva och tjäna pengar i det här landet (vilket innebär att en del jobbiga måsten tillkommer) måste du hålla dig luuuuuuugn men bestämd. Ett leende är ofta genvägen. Är man utlännings som vi så har det väl också sin inverkan till det positiva ibland. Men att saker och ting tar T-I-D, det kommer man aldrig ifrån. Det är lätt att gå upp i atomer ibland när saker för dig så självklara och enkla ska göras så otroligt komplicerade och omständiga, och så jädrans många personer ska vara inblandade i detsamma. Suck. Jag jämför med mitt bankbesök på Swedbank jag gjorde i Göteborg innan jag åkte. Hade en massa ärenden men var likväl klar på 10 min. Mötet med bankpersonen satte inte så mycket avtryck i en å andra sidan.

Frågan är om Indien någonsin kommer komma ifrån sin ineffektivitet. Ibland får jag känslan att indierna själva nästan gillar det. Det ska va lite svårt, jobbigt och tidsödande.

Dagen fortsatte via ett stopp på Defence Colony in till Janpath/Connaught place där vi mötte upp några vänner till oss. C.P tillhör inte favoritkvarteren, så jäkla mycket glo så att ögonen trillar ut (skyll dig själv som tar på dig shorts) och försäljare och allmänt mycket droger och skumt. Det är ännu värre att vara där nuförtiden när man faktiskt inte känner sig som en turist längre men ändå ska tas för en vart ENDA steg man tar. Luuuuuugn.

Höjdpunkten var ju ändå männen som gång på gång kom fram till Jesper och erbjöd sig göra en öronrensning med ett långt topsliknande föremål. 10 rupees only. Vi har stött på mycket udda men det här var något nytt. Samtidigt visas det upp en referensbok med hur nöjda tidigare kunder varit med hans behandling. Micke from Denmark 2006 - "Behandlingen var kempe skön. Vaeldans dejlig. Kan varmt rekommenderas". Det är så sjukt och sorgligt på samma gång. Folk hittar en försörjning för precis allt. En timme i parken på Connaugh place och du har fått alla möjliga förfrågningar. Nej tack och åter nej tack! Jesper, vi åker hem. Nu.

2011-04-10T14:16:00.000+05:30

Söndag ska bara spenderas hemma - i min gröna oas

Onsdagstjöt pa Barista

2011-04-07T00:54:00.004+05:30

Onsdag...office and work i vanlig ordning!

Efter jobbet for jag förbi Jespers jobb, sedan vidare in till ett kvarter inne i södra Delhi. Chaffören reagerar alltid lite konstigt när jag säger vart jag vill åka. Inte till de expatstätaste områdena alla gånger. I väntan på våra två vänner, strosade vi omkring i ett typiskt så att säga indiskt medelklassområde, där de bor packat packat packat, i mina ögon mätt, halvförfallna fyrvåningshus med små kartongliknande balkonger med ett klädsträck fullknökat med kläder. Lägenheterna på bottenplan har ofta dörren öppen där man skymtar svärmor halvliggande på någon madrass. Dörren fungerar också som fri passage för kvarterets ungar. Det luktar masalas fran var och varannas kök. Utanför finns grönområden med parkbänkar, inte så betong som man kanske tror, grönt och välskött med vackra planteringar. Omgivningarna och grannskapet i ett sånt här område påminner en del om sydeuropa, inte helt olikt en förort till exempelvis Barcelona. Ute på gatan spelar tonårskillarna cricket som för övrigt är en sport som fullständigt exploderat sen Indien vann i förra veckan. Vi kollade på barnen i lekparken som åkte rullskridskor (den där gamla kult 4-hjulings typen som man själv är uppväxt med, i knalliga färger!) Andra barn stod vid sidan om rinken och avundades de lyckligt lottade som ägde ett par sådana. Vi klagade över den supersmutsiga luften och jag trodde jag fatt mig en akut ogoninfektion. Vi insag att vi faktiskt bor i en liten oas där ute i stället s.k Gurgaon. Vi gick runt ytterligare ett tag tills vi tillslut hittade Barista cafét vi skulle mötas upp på. Kvällen fortsatte med fika och tjöt i goa vänners lag och se där, de göteborska fraserna sitter fortfarande där de ska.

Nu är jag dödstrött.
Loggar ut och laddar om...

Me, Mark & Spencers

2011-04-05T22:16:00.001+05:30

Vaknade upp som en ny människa i morse. En diet bestående av ris, curd och banan samt en rejäl dos sömn på det och du är back on track! Ingen pencilinas den här gången och tack för det.

Jobb i vanlig ordning alltså. Är i sluttampen att leverera vårens orders, och riktar in oss helhjärtat på hösten som kommer. I veckan hemma i Sverige släpper vi ännu en kollektion av V intage Stories. Den 8:e April närmare bestämt. Kolla in i butik, vackra saker utlovas....De personliga favoriterna listade nedan! Om jag varit i Sverige hade jag ju genast gått och köpt mig det vackra och otroligt användbara linnet i beige. Det perfekta underlinnet skulle jag vilja säga! Någon snäll lite själ eller kollega som skulle vilja spana efter ett sånt till mig? *-)

Men nu är man ju inte i Sverige och man får därför nöja sig med det ringa utbud som finns här i trakten. För intresserade var jag idag inne på Marks & Spencers och den ihärdiga expediten lyckades tydligen få in mig i provhytten och sen till kassan för ut kom jag iallfall med ett par byxor och shorts. På Marks & Spencer har jag tidigare bara handlat smörgåsar, chips och flaskvatten, detta under min tid i London. Har alltså på senare tid även gett klädsidan en chans. Det kunde expediten också intyga då hon påstod ha sett mig tidigare vid två tillfällen. Det stämmer helt korrekt att jag varit där och yrat runt två gånger tidigare. (Att man aldrig kan få vara anonym..att det ska hållas räkningen också) Måste ha varit de gånger jag sprungit in i all hast efter jobbet för att lika snabbt leta mig ut mot utgången igen :-/ Den här gången fångade hon mig.

Said and done, nu är jag redo för en het sommar i Delhi med mina nya Spencers bralls.

Moder jord verkar upprörd

2011-04-04T19:39:00.000+05:30

Moder jord fortsätter att uppröra. Ännu en jordbävning har ägt rum. Denna gång i gränsen Indien-Nepal med en magnitud på 5.7. Skalvet kändes av i Delhi och på nyhetssidorna vittnas det om skakande möbler inne i byggnader och med folk som rusat ut i panik...i Gurgaon tydligen. Som vanligt har jag missat allting och inte känt det minsta. Andra gången det händer mig här. Man börjar ju seriöst ifrågasätta sin förmåga att uppfatta när onaturliga saker händer. Vad fasen hade jag för mig kl 17.02? Hur kan jag ha missat en jordbävning. Hur lost får man va!

Appropå Delhi Belly

2011-04-04T11:37:00.001+05:30

Kan det då vara så att ännu en omgång av Delhi Belly är påväg? Japp så är fallet. Idag är det måndag och jag beslutade for 2 timmar sen att jag blir hemma från jobbet.

Vad är då en Delhi Belly egentligen.

Efter 8 månader konstant varande i Delhi Bellyns moderstad känner jag att det behöver klargöras i och kring detta uttryck. Hur uppstod egentligen namnet och är det så att staden Delhi fortfarande förtjänar sitt dåliga rykte som staden du faller in i magsjuka i. Som svar på det sista, kan jag ju inget annat än säga att, ja, staden lever fortfarande upp till sitt namn ;-) Folk tenderar att bli sjuka här i Indien, det har man fått se. Andra har mått förvånande bra, syftar på våra familjer som varit nere och klarat sig galant. Det finns folk som klarat sig väldigt bra under långa tider, men då lever dem ett väldigt restriktivt liv. Jag och Jesper har klarat oss hyfsat bra måste jag ändå säga med tanke på hur mycket vi äter ute. Under vintern som varit har vi verkligen "levt" och ätit precis vart som fallit oss in. Kalla ceasarsallader, glass, isiga smoothies, laxbaguetter, skaldjurs samosas från gatuköket här borta, and so it continous. Under den långa vintern som gått har jag blivit dålig en gång, då av en indisk buffe på ett fyrstjärnigt hotell i Rajasthan. Det går alltså inte att förutse vad du blir dålig av, om jag så visste. Lite skit rensar magen är också nåt jag tror på om man ska bo i ett land under lång tid. Handspriten slopades för ett halvår sen och vi har byggt upp ett riktigt lager här hemma efter alla besökare som kommit ner och fått slattar över. Spriten är bra om man kommer på besök men för den som bor här ett så störande moment som bara torkar ut händerna. Att tvätta händer innan du äter är fullt tillräckligt! Gör jag inte det, blir jag lätt nojig. Fräschören i pengarna som du dagligen fumlar med är inte den bästa heller för den delen.

Uttrycket Delhi Belly myntades under kolonialtiden av britterna. På den tiden måste den indiska maten varit något alldeles speciellt som de västerländska magarna inte hade det lättaste att vänja sig vid. Med tanke på mängden starka kryddor som användes i maten så måste det varit gastronomiska skillnader och inte helt lätt med den rådande hygienen på den tiden. Idag är den indiska maten väl utbredd i Storbritannien så en viss saknad till maten när britterna återvände måste tydligen ha funnits. Att sen den indiska maten i UK, och i Sverige också för den delen, blivit rätt så västerniserad är en annan femma. Så tenderar det väl att bli med de flesta kök.

Min tid här i Delhi med indisk mat nästan dagligen, har gjort mig 1) måttligt trött på den när den äts för ofta 2) Min kärlek till koriander som var min favoritkrydda i Sverige har jag numera blivit så van vid att jag inte ens reagerar när det är koriander i maten. För det är det alltid 3)mer känslig för starka kryddor. Ibland kan man tro att Delhi Bellyn är påväg när det i själva verket är en liten överdos av den gröna chillin.

Delhi Bellyns olika uttryck behöver vi inte gå in på, mer än att säga, att den kan ta väldigt olika sådana. Jesper får den mer attackliknande, no way to stop it-varianten, en dag så är det bra. Du mår skit i stunden och du upptäcker bålkrafter inom dig du inte anade du hade. Själv tenderar jag få den långdragna varianten som gör att man i dagar ligger och svettas och kramper som kommer var 10 minut. Ett spökande illamående varvas med lätt feber och kräkreflexen hålls tillbaka av sig själv när jag med allvarligt kräkfobi till och med VILL göra det. Vet inte vilken typ som är bäst helt ärligt..

Nu ska jag kurera mig och dricka Resorb. Det är varmt och myggtätt. Och om någon undrar om vi sover gott om nätterna så nej, det gör vi inte. 25 plusgrader + i sovrummet varvas med AC kallt, mörkt varvas med tänt med anledning av myggjakt.

Bleeding blue

2011-04-03T13:54:00.000+05:30

De senaste veckorna har andats cricket. Cricket World Cup har pagatt i några månader och nu igår avgjordes allt. I onsdags spelades semifinal mellan Indien och Pakistan. Ett viktigt möte som betyder mer än bara spelet i sig. Indien mötte Pakistan, alltså det är så stort så vi förstår inte. Indien vann och folk gick bananas ute på gatorna. Igår var det dags för finalen mot Sri Lanka. Vi åkte självklart in till Delhi och kände på stämningen. Jag är inte cricket entusiasten själv men gillar se folk entusiastiska över något. Å det fick jag se! Big time!!! som är nya uttrycket här hemma.

Indien blev alltså World Champions i den sport som betyder allra mest för dem, efter 28 års lång väntan. JAI HO!!!

Glömde jag säga att Jesper dansade på borden. Igår stod vi också och skrek. Proud to be Indian! Man rycks bara med i de, kan inte hjälpas :)

Papa-paparazzi

2011-03-21T12:35:00.000+05:30

En sol som varmer, nagra kvadrat terass, en bit wellpapp att ligga pa och livet ar inte dumt alls. Helgen har spenderats mestadels inne i house no 14 i Gurgaon. Ett forsok att ge sig ut for att kolla pa Holi firandet fick sig en lika snabb retrat, med folk som borjade jaga oss med farg och vattenpistoler. Mer play an sa blev det inte for den har gangen.

I lordags pimplade vi i oss mangder rosevin (rose var inte igar kan tillaggas!) ute pa ett stalle i Delhi. Det var himla trevligt och kul nytt sallskap. Sapass att vi kor en repris pa det redan helgen som kommer. Meee like!

Helgen i sin korthet alltsa.

Idag mandag och vi har en ledig dag fran jobbet. Lite jobb maste dessvarre goras anda, typ nu, for sen vill jag ut i solen igen. Jobba pa brannan ska ju inte heller glommas bort. Bast att passa pa. Alla varnar mig for 'helvetet' som vantar. April, Maj, Juni kommer bli lite varmt har jag hort.

Are you alive?

2011-03-19T13:50:00.001+05:30

Ja, tank att jag e!

Precis intagit oss en god frukost borta pa Bagelscaf'e och en alldeles for god appelkaka och kaffe pa de. Har upplevt den kortaste varen nagonsin. Det sager bara pang och sa slar varmen till. Idag ar det 32 grader + ute och takflaktarna gar pa hogvarv har inne.

Ute i parket hor jag mannen som kor sin dagliga skratt terapi, dvs han pressar fram ett skratt som han upprepar ett 10 tal ganger foljt av applader till sig sjalv. Sedan upprepas proceduren igen, ibland overgar det till hoga ston i slutet. Mycket markligt men uppenbarligen mar han bra av det eftersom det pagatt dagligen sen jag flyttade hit. Han har inte missat en morgon. Det ar min vackarklocka.

Veckorna som gatt har inneburit mycket jobb, med inkopare pa besok och ett standigt runtfarande hos vara leverantorer. Just nu laggs hostens ordrar och det ar en annorlunda sasong pa sa satt att det ar en rad nya typer av kvaliteter som kommer tillbaka. Bomullen har fatt konkurrents kan man saga.

Laser for tillfallet boken Bomull - en solkig historia som ar en valdigt solkig sadan men samtidigt en sa livsavgorande groda for de narmare 100 miljoner manniskor som ar beroende av sina bomullsinkomster, varav 90 % av dem kommer fran u-lander. Indien ar varldens nast storsta rabomull producent. Jag maste fa tillfalle att besoka en odlare innan jag ar klar har, sa ar det bara!

Visste ni att en svensk i genomsnitt forbrukar 24 kilo textilier arligen, varav 9 kilo ar klader (2007). Pa tio ar har konsumtionen gatt upp hela 60 %. Forvisso har vi fyra distinkta arstider vilket gor att siffran blir lite hogre i lander som Sverige men visst visar utvecklingen sin tydliga sak, att vi ar fast i slit-o-slang iden om klader.

Forklaringar ar att vi koper mer klader kan vara att det blivit billigare i jamforelse med andra varor, modeintresset har okat och fler butiker med lagprisprofil har etablerats. Det ar en standig kraftig press pa rabomulls priserna, och bomullen svarar for 40 % av varldens totala fiberkonsumption och halften av markanden vad det galler klader.

Prisfallet har kompenserats att istallet salja MER textilier.

Las boken och du far insikt i bomullens alla led.

Jag alskar upptacksresanden John Mandevilles teori efter att ha sett bomullsplantan for forsta gangen nagon gang pa 1300-talet. Fran ett besok i Indien kunde han rapportera om ett underbart trad som var bebott av lamm.

"De sma ulliga djuren sitter langst ut pa grenar som ar sa boljiga att de kan sanka lammen ned till marknivan sa att de kan beta. Sa maste det ju fungera, for lamm kan ju inte klattra i trad heller."

Tyskarna kopte iden med ull och har och kallar an idag bomullen for just Baumwolle (tradull) :o))

With nearest n dearest in places I like

2011-03-06T23:26:00.001+05:30

Mammas nya kille...(kan inte låta bli)

Någon är tillbaka igen

2011-03-02T23:55:00.000+05:30

Korkar upp en flaska vin och äter ostmackor till det. Lantbrödet på det lokala bageriet är nya favoriten och den senaste veckan har man fått skiva hushållsost och lägga på. Måste bara säga att det var en liten chock hur smaklös den där osten har blivit på senaste tiden. undrar varför ...

Den perfekta onsdagskvällen spenderar jag alltså själv hemma i lägenheten - när man vet att man inte kommer vara ensam mycket längre till. Inatt kommer han ju nämligen tillbaka. Vem då vem då vem då?

Diary from Jaipur

2011-02-28T19:39:00.001+05:30

18 February tidig morgon vi checkar in på bästa hotellet Madhuban. Andra gången där nu och den här gången jag entrade det lilla hotellet kände jag direkt, här är mitt hem i Japiur. Dröjde inte länge innan mina föräldrar kände likadant. Personalen är för gulliga. Vi njöt i trädgården till lite mat innan vi begav oss ut på stan. Vi åkte till ett tempel, Olivia letade plåster till sina fötter. Vi åkte till något som kallades Albert Hall som vi var ute från lika snabbt från igen. Köpte blommor. Hem och fixa till oss för kvällen. Bhanu min vän kom och hämtade upp oss på hotellet och hem förbi hans hem där vi fick träffa hela hans familj. Efter det vidare i Jaipur kvällen…instörtande kommer vi på ett bröllop där ingen av oss, inte ens Bhanu visste namnen på dem som gifte sig. Där kände vi oss ändå välkomna och for genast upp på scenen för gruppkort med brudparet. Varken vi ville eller inte. Väntar fortfarande på den där bilden. Bruden kollade konstant ner i golvet och såg inte särskilt förälskad ut i sin nyblivna man. Fick senare höra att det hade pratat med varandra en gång över telefon. Totalt hade de vetat om varandra i 14 dagar. Det förklarar saken att gnistan där saknades lite. Försöker förstå det här med arrangerade äktenskap men försöker fortfarande.

Hem i natten och pappa springer halvt ute på vägen för att ta kort på kor och grisar som letat sig fram till bröllopsingången. Blir lätt påkörd av en bil bakifrån men det gick bra. Olivias omplåstrade fot var en 15 cm från att bli manglad av bildäcket ifråga men det gick också…bra.

19 February iväg med Bhanu som guide till ett Citypalats där jag nu varit tre gånger. Det har väl inte undgått er att jag numera är utsedd till svenska ambassadören av Rajastan. Detta efter flitigt resande i trakten den sista tiden. Underbar lördag, hot like never before. Iväg till ett lunchställe. Riktigt tråkigt ställe – turist javisst, men nä, kom igen my friend bättre hade vi kunnat hitta. Kanske likabra. I närheten hittade vi nämligen paradiset. En matttillverkare. Och jag slog till efter många om och men. Många mattor som slog i golvet den förmiddagen. Försäljaren avskydde jag men den ljusblå indigofärgade matten talade till mig och blev min efter lite prut och tjut.

Droppade av pappsen på hotellet och vi övriga begav oss ut i Jaipurs bazaarer i old town. Quiltar och överkast – this is the place. Elefantapplikationer på textilier är något man blir helt besatt i det första man kommer till Indien. Det mattas av lite efter ett tag för det står en upp i halsen. När man kommer till Japiur så blir man besatt igen. 4 kuddfodral till samlingen för mig den här gången och barnrummet är completed som jag brukar skoja om. Mammas uttalande i bilen påväg tillbaka till hotellet. ”Sen jag kommit till Indien, varje natt innan jag somnar, så ser jag gula elefanter flackar förbi mina ögon”. Indien febern helt klart. Tillbaka till hotellet hittar vi pappa i en hamock. Med oss har vi en tårta som Bhanu köpte till oss som tydligen skulle vara den bästa chokladtårtan i stan. När vi öppnar kartongen har han skrivit Happy fika och vi bara dööör så gulligt. Jag vet inte hur han snappar upp allt.

På kvällen fick vi för oss att åka till de nyare kvarteren i några av stadens lounge/rooftop restauranger. Fullmånen lyste fint den kvällen och oljudet av cricket matchen på tv skärmarna överröstade det mesta.

20 February Start kl 8 var det sagt. Fam Norström iväg 1 h senare. Idag sightseen på egen hand. Jaipurfixaren hade ordnat lassi på vägen så där fick det bli ett stopp. En pappa som jobbat hela sitt liv på mejeri såg givetvis vad som försigick bakom lassi disken så det blev inte så mycket lassi efter det. Jag skulle spela tuff och dricka. Chaffören tyckte vi drack dåligt och mamma hade fullt upp att balansera lassi muggarna i bilen utan att något skulle rinna ut över kanten. Så fort vi stannade så flög dem ut i backen i en diskret rörelse. Uppdrucket. Väl framme på Amber fort: Vad är elefanterna som vi skulle åka med upp till fortet? Istället kommer en ambulans förbi och vi tänker inte mycket mer på elefanterna. Vi går väl upp istället då. Efter en stund säger chaffören att det precis skett en mycket allvarlig olycka där en person omkommit och två skadade. Två elefanter hade börjat bråka i backen och turisterna som red på elefanterna ramlade av och blev tramp…..ja, resten kan man räkna ut själv. Vi blev helt bestörtade och sjukt osugna på allt vad fort och elefanter heter. Ingen människa ska väl behöva gå en sån tragisk död tillmötes!!! Det kunde ju förfasen varit vi som satt på dem elefanterna. Utan stoppet för lassin på vägen vet jag inte hur det kunnat sluta. Tack kära Gud.

På hemvägen gynnade vi chaffören, han fick ta med oss till sina provisionsställen. En wholesaler juvelare sålde alla möjliga smycken. Jag fick för mig jag skulle ha en ring med en s.k Ruby star sten i (En sten som jag fick upp ögonen för i Agra men som kostade det tredubbla där) Stenen är lite speciell på så sätt att den har en liten stjärna som reflekteras hur man än vrider och vänder på den. Ruby star är en sten i rubin familjen som har en rödlila-aktig färg. Chaffören blev också glad över våra nyköpta ringar och varje gång man kommer ut från ett försäljningsställe får man så glatt svara på frågan ”How much, Madam?” .

Sent på kvällen började det hagla från ingenstans. Vi stannade på hotellet och väntade in nattåget som skulle ta oss vidare till Udaipur. Väl på stationen så var tåget bara 2h sent och vi satte oss tålmodigt och väntade på en bänk i ankomsthallen. Efterråt visade det sig att vi spenderat cirka 3 h i en vänthall för Sleepers class. Och därav svaret varför samtliga var inlindade i filtar med bara huvudet som tittade fram. Kallt var det inte just för stunden men kallt skulle det komma bli för folket i sleepers class. Vi var också lite oroliga i vilken klass vi skulle hamna i. Vi stod nämligen på Waiting-list fram till några timmar innan avgång. Vi letade oss fram till perrongen och fann våra namn stå med i en lista med de platsen vi hade blivit tilldelade. Och som tur var hade vi fått sovplatser samlade. My biggest fear under den här resan kan jag säga. Hade vi inte hamnat ihop visste jag att min mamma hade protesterat och vi hade fått avbryta det roliga. En kille i 25 årsåldern dök upp från ingenstans och visade sig väldigt involverad i oss och väntlistan vi stog med på. Han var väldigt mån om att hjälpa oss och skulle med och brottas in i tåget för att vi skulle hitta till våra platser. Ibland möts man av sån vänlighet att man inte vet vart man ska tro. Han stannade i tåget länge och otaliga gånger uppmanade vi honom att gå av tåget innan det började rulla. Fick många gånger känslan att den här killen kommer seriöst inte gå av. Vi blir inte av med honom. Han gick av tillslut och tro det eller ej. Han brast ut i gråt och står sedan utanför fönstret och vinkar. Jag säger det igen. Folket här nere berör.

Birthday in office

2011-02-28T16:28:00.001+05:30

The merchandiser team :-))

Delhi - Jaipur - Udaipur - Delhi

2011-02-16T08:06:00.000+05:30

Den här veckan har börjat bra och den kan få ett litet extra speciellt avslut. På fredag ska vi nämligen på indiskt bröllop hela familjen Norström, som det kan gå. Jag har länge velat gå på ett så nu kommer chansen. Igår fixade vi naglarna, min första manikyr någonsin. Idag måste vi hitta nånting att ha på oss på fredag. Inte tala om present!? På torsdag blir det besök hos frisören. Livet är inte allt för komplicerat ibland. På fredag drar vi till Jaipur (inte för bröllopet egentligen...det bara blev så). Där blir vi två dagar, sen vidare med natttåg till Udaipur. Jag kan snart kalla mig expert på området Rajasthan så mycket jag har varit där och rest. Jag lovar förse er med bilder från nattåget. Har förstått på några av er att det finns ett intresse att se ingen mindre än mamma Helene i en sån här situation. I will enjoy every second of it! Tågen i andra klass är egentligen bra här men det har jag ju inte sagt till henne. Det sociala testerna fortsätter....

Uppdate here it comes

2011-02-13T22:28:00.000+05:30

Känner pressen! en uppdatering behövs. Tekniken funkar dåligt här i Indien. En överfull dator innebär att jag måste föra över bilderna till en liten extern hårddisk. Nu har ju den också börjat krångla och vill inte starta upp som den ska. Lugn och sansad. Har hela mitt liv på den där - dvs bilder från 2003 fram till idag. Det jag förutser kan hända FÅR INTE hända!! Om jag ska köpa en back up hårddisk det första jag gör imorgon när jag vaknar? ja.

Det är söndag och jag har precis varit inne och checkat mejlen. Kändes inte helt fel att lägga in ett autosvar "I will be on holiday leave". För ja, jag har semester med start från imorgon. Det bästa av allt. Den ska spenderas med familjen här i Indien. De är påväg ner...Nu!

Jesper är i Sverige och hämtar andan. Kulturkrocken möttes han av redan på Landvetter flygplats i terminal bussen där en medelålderkvinna just anländ från någon turistort i Turkiet vräker ur sig. "Kunde de inte se till att ha fler bussar. Det är ju så trångt så man måste stå... " Efter en timme i Sverige fick jag rapport om att det redan kokades chai på Kaninvägen. Inom 24 h var biljett till Delhi bokad igen.

Helgen har jag spenderat på egen hand. I lördags tog jag mig ett besök in till Basant Lok för att se vad det fanns där och erbjuda. Inte så mycket mer än vin och bubbel som det ska skålas med på måndag. Senare kunde jag ju inte motstå lite shopping (vad är inte bättre att göra när man är på egen hand) så det blev ett besök till Ambience mall och Diesel där det slogs till med två jeans på rean. Sushi lunch efter det. Ett stopp på en blomsterhandel och sen tillbaka till Gurgaon och mataffären Spencers där jag kämpade mig fram med kundvagnen bland alla hysteriska människor. Puh...

Idag slappe dag hemma och en lång skön frukost på balkongen. Tog mig en runda till en park här i närheten och satte mig för att läsa lite. Det dröjde inte länge innan nio barn kom fram till mig och ville prata. De dansade bollywood dans för mig och var nog de gladaste barn jag någonsin skådat. De påstod sig alla vara syskon och jag tänkte då genast..oj det var bra jobbat av den mamman. Efter ett tag dök mamman upp och närmade mig blygt. Hon slog sig ner i gräset och skällde och slog till barnen när de blev lite för uppspelta. Hon var nog i 34 års åldern och med tanke på den späda kroppen hade jag svårt att tro att den här människan fött 9 barn. Jodå, det var hennes barn allihop. Barnen lärde mig räkna på hindi och vi hade en underbar stund i gräset. Jag har sett familjen på håll flera gånger när jag gått till marknaden. De bor i ett provisoriskt tält mitt på en byggarbetsplats ihop med 4-5 andra familjer. Varje dag i veckan sliter dem med att bygga det där huset där även de äldsta barnen som är runt 12 år hjälper till. Minstingarna på 3 år har jag ibland sett gå runt nakna och leker i sandhögarna med div spik och tegel...Man slutas aldrig att förvånad. Efter att umgåtts med barnen en stund på nära håll visade de sig vara de gladaste, mest spralliga barn jag någonsin stött på. De har på nåt sätt hamnat i Gurgaon av alla ställen, vilket måste vara ett fruktansvärt ställe att bo på om man tillhör den fattigare delen av befolkningen. Fråga mig inte hur de lärt sig, men de äldsta av barnen kunde några ord och fraser på engelska. Det är ju inte mer än rätt att det är dags för mig att lära mig lite hindi, eller hur!!! Tillslut frågade de lite försynt om jag inte hade kamera med mig...photo, photo....de ville att det skulle tas kort. Jag sa ÅÅÅ nej tyvärr det har jag inte, tills en av killarna pekade på min mobiltelefon som stack upp från fickan. Jag sa, nej den kameran tar jätte dåliga bilder men en av pojkarna insisterade att det visst går att ta bilder med den för han såg att den hade en liten lins på baksidan. Smart grabb. Visst gick det och den pyttelilla skärmen var nog för att få denna grupp om nio att skratta tills dem vek sig. Till och med mamman vågade upp sig på parkbänken jämte mig och ville kolla på bilderna. Jag gillar eg inte lägga upp massa bilder på barn men den här gången kan jag bara inte låta bli.

Going south

2011-02-06T11:09:00.000+05:30

Helgen innan Jesper beger sig hemmåt. Bäst av allt är att han snart kommer vara tillbaka igen. Den nya praktiken på IDSA innebar att han kan söka om visat på direkten. Det är vad vi hoppas på iallafall. Kanske inte ska säga för mycket ändå, man vet aldrig.

Sitter här och hämtar andan efter ännu en jogging tur. Det har blivit riktigt varmt och skönt i Delhi, svensk sommar skulle jag säga. Det är nu det är den bästa tiden. Och Jesper är måttligt road att lämna det för slask och regn.

Det är söndag och vi har massor att fixa. En runda runt kemtvätten, inhandla lite presenter, packa ett lass till Sverige, planera lite för den kommande veckan. Tidigt imorgon bitti åker jag till Tirupur och blir borta till och med torsdag. Tirupur är en textil stad i Tamil Nadu som på senare år växt explosionsartat genom att textilföretag och fabriker etablerar sig i staden. Här i söder finns väverierna och den största delen av trikåkonfektionen sker här. Ska bli väldigt spännande att vidga vyerna lite och få se den här sidan av Indien. Antagligen totalt annorlunda.

En helt vanlig tisdag

2011-02-01T20:39:00.000+05:30

My unhealthy, constantly sitting still life is over!

Igår tog jag tag i löpningen igen. 10 varv i vår lilla park. En vakt satt och gjorde upp en eld i ena hörnan som förpestade hela parken med grå tjock rök men det fick gå. Benen och rumpan fick jobba lika mycket för det och det känner jag prov på idag.

Idag lämnade jag jobbet lite tidigare än vanligt och det bästa med det e att det då fortfarande är ljust ute. Jag tog på mig jympa dojorna och ipoden i fickan och gav mig ut på 1h promenad. Efter det en smarrig macka, lite snacks, chai och tisdagskvällen är ju så bra den kan bli.

Måste delge er med vår syn här i morse. Hur stor är chansen att man möts av en häst i den här tappningen utanför grannens uppfart? Bröllopstider förvisso, men kom igen, tisdagsmorgon, det är ju inte riktigt klokt det här. Har jag sagt att jag utvecklar en stark kärlek till det här stället. En anledning till det är alla dessa vardagliga överraskningar. Man slutar aldrig förvånas.

Hi, God morning.

En annorlunda jul

2011-01-31T23:09:00.000+05:30

I julas tog vi en behövlig semester och fick ner Jesper föräldrar på besök. En herrans massa bilder togs - de här av Peterji. Fyfasen vilka roliga veckor vi hade ihop. Det bjöds på hela registret från skratt till gråt. Mat och åter mat, vulkanutbrott, djur, fort och slott, bazaarer, möten med människor, bilkrock för att sammanfatta det hela mycket mycket snävt.

Inne på Dilli Hat - en marknad i Delhi

Rajpath, Delhi

Our Crib

Så harmoniskt och lugnt det kan bli i Old Delhi då.

Det beryktade lösskägget finns att köpa utanför Red Fort.

Det här marmor blocket är inte att leka med. Inte heller kön.

The Taj!

The couple

Salt n Peppar, restaurangen i Agra you should not miss out. Just tell how nice by looking at our faces.

Indiska läkare anordnade en fest i Rhantambhore, och vi drogs med på något sätt.

@ Ranthambhore. Lovely breakfast after the morning Safari.

Fatepore Sikri

Don't honk the horn - upprörda hundägare protesterar

Nice lane at Janpath market

On the Veranda at Lattitude, Good earth cafe

Åh jag mötte Lassi, jag mötte Lassi.

Djuren är något av det bästa med Indien. Just love to wake up hearing a pig standing outside my bedroom.

Stammisar at Qutub Plaza market we are.

Dana Choga restaurant

At Lodhi Garden

Not too bad.

On the way to Tukhlakabad

The best southindian place in Gurgaon.

Guys having street food @ Nehru place

...while Gunilla stitch a dress with help of Masterji (the name in hindi for a well experienced tailor)

Steffi tunic and Magic denim trousers - and you are dressed for a hectic day in Delhi

Peter has just realized the Kurta is the most comfortable garment u can wear. Here seeing him bargain hard at a market place.

Somewhere in the middle of nowhere, a stop at a petrol station

passing by a small road village to buy a Coke...but no luck here.

Jaipiiir or Jaipur är frågan.

Elephant ride up to Amber Fort

Amber Fort in Jaipur

Wallpaintings

Best buy

2011-01-30T21:19:00.000+05:30

När jag går in på Good Earth (den i särklass bästa inredningsaffären här i Delhi) brukar jag sällan komma ut tomhänt. Jag har en tendens att vara lite jobbig i affären då jag ofta ber om att få köpa saker som är i deras display. För att det alltid har råkat vara sista exemplaret! Den här turkosfärgade lanternan talade till mig idag så det var bara för de stackars expediterna att montera ner den från taket. Efter lite deal och veal och huvudet på sné så fick jag även med ljusslingan att lägga inne i lampan. Blir sån fin ljuseffekt mot det färgade glaset! Fanns också en fot för att ha ett stort värmeljus. Jäklar vilka grejer....

Nästa fråga då, hur ska jag få hem dig? vill du åka båt eller flyg? Packar upp dig för att sen inse att det är nog bättre att jag packar ner dig. Tejpar om dig för att skicka dig hem. nånstans. Men vad är hem nu och vad är hem i höst? Hem är svårt att definiera just nu. Lampa (lilla) du får stanna här ett tag till, blir det bra...?

Why is Spotify not available in your location?

2011-01-27T21:32:00.001+05:30

Ja, det frågar jag mig också. Har abstinens på att lyssna på musik just nu och har rättare sagt haft det sen jag kom. Får på sin höjd nöja sig med att lyssna på 10 sek sekvenser på Youtube pga ett internet som inte riktigt är lika stabilt som hemma. På Last.fm kan man inte komma åt låtarna som förr. Damn it!

Svt säger att vi befinner oss i en zon där de inte har tillstånd för att visa. Tacka vet jag tv4 som tillåter oss se på Solsidan då och då, om vi laddar om sidan tillräckligt många gånger. Yes, jag hänger faktiskt med på Sveriges just nu största snackis. Fraserna i Solsidan. Känns ju fantastiskt att känna sig delaktig.

Tv3 kan också få sig en lite eloge som hittills varit väldigt givmilda med program om inte säga REKLAM. Att sen hitta ett program man vill se är en annan sak. Lyxfällan...nej det klarar jag mig så gärna utan. Har det inte gått några säsonger for mycket nu? Kniven mot strupen. Nej. Rese program då, Gordons Escape lät ju trevligt om man vill fly iväg vardagen lite. Det tills det visade sig att det är en serie i tre delar som handlar om Indien. Snacka om att fly. Lever ju mitt uppi et ;)

Någon man alltid kan lita på är ingen mindre än gamle gode Facebook. Hur hade saker och ting gått utan Dig frågar jag mig....

Denial in my face

2011-01-25T19:25:00.001+05:30

It is the right word to describe the day. For Jespers del har han haft lite flyt det senaste, trodde vi?! Han fick inbjudan till en organisation att gora en mycket intressant projekt. En re-search kan man kalla det....sa in for vi till motsvarigheten till immigrationsverket och ber om en forlangning av visat. Det hela ar sa jobbigt och omstandigt att vi later bli och ga in pa detaljer. Val nar man ar ute darifran ska man vara glad om man hade med sig ett brunt forslutet kuvert. Detta hade Jesper. Yes, forsta hindret avklarat tankte vi! Kuvertet fick man under inga omstandigheter oppna, detta ska sedan tas med till et kontor som ligger 4 mil bort (om man har tur inte langre, beror vilket kontor du tillhor) Dit for vi, stallet kallas FRRO och jag har skrivit atskilliga inlagg om det har placet innan. Mannen vid disken har som vanligt pa sig sin bruna skinnjacka och har en attityd som skapar total tystnad i rummet. Var tur, och kuvertet inspekteras och rivs upp. Pappret vecklas upp och i det ligger Jesper framtid, om de sa innebar att han blir kvar i Indien som vi har blivit smatt foralskade i, eller att atervanda till landet Sverige som ar ett himla fortraffligt land men.... Brevet skumlases av mannen som kallar sig Advokat (okej?) och det stamplas i alla regnbagens farger. Det ar gront tankte vi tills han kollade upp pa oss och averkade domen. "Extension denied"

Din gubbj...och det blev plotsligt lite jobbigt nar planen foll, var indiska plan...foll pladask. Jesper lamnar Indien om 2 veckor och lamnar varldens chans till varldens mest spannande projekt. Ibland gar inte saker och ting som man tankt sig. Fran Delhi och hem till Falkenberg kan bli jobbigare an omvant. Igar satt vi i bilen och hade en het diskussion om huruvida man kor om pa hoger eller vanster sida pa motorvagen i Sverige. Jag var helt overtygad om att man lag och korde i innerfilen och nar man val gjorde omkorning sa gjorde man det till hoger. Jag visade mig ha fett fel. Sverige kanns langt borta och tydligt ar att vi har borjat koppla bort vissa saker. Nagon som vill aka bil med mig nar jag kommer hem i maj pa besok?

Khan market kallar

2011-01-22T11:46:00.000+05:30

Börjat dagen med en rejäl frukost. Nu iväg in till Delhi. Jag och en kollega från Sverige ska börja shopping rundan med en god lunch på Lattitude café. Sen kanske vi ska unna oss lite massage. Life is good!

Skriver mer senare.

Familjen Sharma

2011-01-17T23:36:00.001+05:30

Da var det dags igen, andra gangen pa en vecka...Grannhuset staller till med brakfest - familjen Sharmas. Hela huset inlindat med tyger och blommor som utsmyckar garageuppfarten. Brollopsfest tankte jag och fragade husvakten Baluram. Nej, det har bara en liten fest har ikvall. Jahaja. En mandagsfest med typ hundra personer som minglar runt i tradgarden? En mandagskvall! Jobbar inte folk. Nej, antagligen inte. De sitter val ute pa dagarna pa terassen och dricker chai som familjen Sharma sjalva brukar gora. Musiken och bongotrummorna satte igang for 20 minuter sen (ca 22.30) och det lar bli en lang natt som det tenderar att bli nar Gargaonborna i mitt kvarter bestammer sig for att ha fest.

Senast var i lordags, grannarna tva hus bort. Festen mattades av runt fyra tiden. I samma veva somnade jag in pa riktigt har jag for mig.

...och nu drar en trumpet igang fran ingenstans...hmmm.

Jag har pa nat satt efter en tid har borjat gilla allt liv som standigt pagar har. Jag bryr mig inte det minsta om folk vasnas. Kanske for att har bryr sig ingen. I Sverige hade vaaaldigt manga brytt sig. Att ge folk utrymme att gora och tro pa vad dem vill ar indier bra pa. It's none of my business har jag hort nagra ganger har. Nasta gang ar det du som behover ta lite plats. Tolerans ar fint.

Bio

2011-01-16T13:41:00.001+05:30

En riktig slappe söndag satt på sin plats idag. Så skönt! Igår eftermiddag åkte vi in till Saket Select City Walk - ett bra ställe för restauranger, shopping, bio...det mesta kan du hitta här faktiskt.

Vi gick på The Tourist och trots halvtaskiga recensioner så tyckte vi den var rätt bra ändå! Indier i biosalongen såg helt uppslukade ut av de fina miljöerna som visades av Paris och Venedig. Inte konstigt att det här nere är så populärt att resa dit när de gång på gång ser filmer som den här med miljöer som i min mening framställs lite väl överdrivna. Hursom, så var det en vacker film som bjöd på oväntat många skratt faktiskt :-D.

Det som blir så tydligt när man går på bio här i Indien, är att Hollywood och västerländska filmer bara utgör en sån pytteliten del. Bollywood is the thing, helt klart! En nysläppt Bollyfilm på en biograf visas minst 10 ggr per dag. The Tourist, också nyligen nyutkommen, visas en gång om dan. Bästa sändningstid Kl. 17.30. Biosalongen halvfull. Popularitetsbarimetern pekar tydligt åt ett håll..

När jag ställde frågan om hindi filmen vi kunde tänka oss att se, had subtitle in english, så fick jag till svar. No, no, hindi movies only in hindi med ett konstig leende som tydligt sa,... men vad tror du människa???

Biokulturen för indier innefattar också en annan viktig ingrediens, nämligen mat! När det finns ett tillfälle att äta så tar man det. Det var nåt av det första jag insåg när jag kom hit till Indien. Jag och Jesper satte oss i en fåtölj innan bion började och iakttog detta virrevarr av folk som skulle hålla koll på vilken biosalong de skulle gå till, vart den stora familjen höll hus, samt vad man skulle beställa för mat & snacks, och hur man sen skulle organisera att hålla allt samtidigt som det skulle förtäras. Det såg mycket jobbigt ut för vissa av familjerna måste jag säga. Mycket på en gång.

I Indien gör man även en kort paus mitt i filmen. Delvis för att hindi filmer oftast pågår i 3 h men också för att det igen ska bli ett tillfälle att köpa sig lite mat, vad annars! Orkar man inte lyfta sig upp från den sköna fåtöljen (med fällbart ryggstöd, wow!) kan du var lugn. Så fort ljuset slås på så rusar fyra servitörer in i biosalongen för att ta folks beställningar. När filmen väl sätter igång och det blir bläcksvart igen, så börjar jobbet för servitören att hitta rätt person som beställt. Själv vet man inte vad man ska kolla på, filmen eller skådespelet som utspelar sig inne på bion.

Made in India

2011-01-13T22:10:00.002+05:30

Vårens klänning är ute i butik. Hon heter Sandy dress. Har ett indiskt förflutet och är branded Kappahl. Efter mycket slit kom hon ut att bli vacker som få...

Eftersom våren kommit till Delhi (det går skrämmande fort nu!) ska jag imorgon inviga mitt ex av Sandy. Det är dags nu. Den har legat i garderoben för länge. Denna masterpiece måste visas upp för världen, oavsett vart man befinner sig :-P

349 kr, kom igen. Det här är ett kap. Rusa till närmsta Kappahl!

I call it joy

2011-01-12T22:17:00.000+05:30

Privata sommarbilder som kanske inte var tanken att visa för världen direkt. Men nu när man sitter här långt bort från Sverige kan man allt behöva få sig en liten reminder av hur härligt vårt Svea land ändå är (...på sommaren framförallt). Det som slår mig när jag ser bilderna är FRIHET! Jag skulle göra vad som helst för att springa runt såhär härnere en gång för alla. Bara en gång! Leta upp de kortaste shortsen jag kan hitta, första bästa bekväma tröja likaså och bara 'let go'. Ingen som glor, ingen som bryr sig. Bara känna glädjesprattet inom dig. När jag ser bilderna, minns jag det som igår. Två veckor innan avresan till Indien, uppsvullen fot, och jag försökte svepa in så mycket svenskhet och semester jag bara kunde. Och getost också för den delen. Syster o jag, och faster Marthe på bild.

Back to normal u can say!

2011-01-12T21:03:00.000+05:30

Onsdag -vanlig onsdag igen då ...Jobb till 6, sen var tanken att gå på bio och se The Tourist men biljetterna gick åt snabbt, som det mesta gör i det här landet. Andra alternativet var en hindi film - No one killed Jessica - som verkade ha rätt hyfsad handling som dessutom utspelade sig i Delhi, men den visade sig vara otextad och 3 h hindi non stop kände vi var att ta i! Bioplanen rök, istället blev det en bit italiensk på ett pasta ställe och deras gudomliga Tiramisu därefter. Annars rullar saker på som vanligt. Vardagen tillbaka efter en månad med gäster! Vart helt fantastiskt kul att allas vägar av någon underlig anledning plötsligt lett till Indien. Sofie begav sig imorse iväg ner till Kerala för ett projekt hon ska göra där i 2 månader, närmare bestämt i Trivandrum. Utan hotell, fungerande mobil eller aning om vad hon faktiskt skulle ta vägen, begav hon sig iväg imorse, och är inte det modigt så vet jag inte vad mod e. Håller tummarna för henne!

Om saker och ting går som planerat hoppas jag kunna möta upp henne en helg i Februari då jag ska ner till Tamil Nadu. Lite strandliv i Keralas Cochin kanske vore nåt? Känner efter 5 månader i norra Indien en nyfikenhet kring södra Indien vilket jag förstått är något helt annat. Hoppas kunna lägga några extra dagar där i samband med jobb. Ytterligare ett ställe jag ska ha sett innan hemresa är Mumbai. Det verkar hur ballt och jobbigt kaotiskt som helst. Det måste upplevas!

Cold inside out

2011-01-06T21:56:00.001+05:30

Allt känns kallt, rått och grått just nu. I am having not such a very pleasant time. Indian winters... vem kunde tro att de skulle var så förargliga? Det här var verkligen värre än vad jag hade väntat. Har gått runt i veckor och sagt: "Nu kan det ju bara inte bli kallare än så här..." och varje morgon har visat sig att jag har fel. Tempen klättrar bara ner, och ner och ner. Vårt kalla stengolv följer trenden och det har blivit lite tufft att gå upp på mornarna som ni kanske förstår. Måtte denna köld snart vara över, jag fungerar ju inte. Jag går på pencillin, springer runt i en alldeles för tunn jeansjacka och äter Varma Koppen till lunch. Det får bli bättring på saker och ting när det gäller livstilen här. Nästa vecka börjar projekt, "finn en kock" igen. Det är så värt det. Du får nylagad mat efter jobbet varje kväll, slipper springa ut och leta lunch på jobbet och inte minst, du minimerar risken för magproblem som jag är måttligt trött på. Projektet "köp dig en jacka människa" sket sig idag igen efter att ha sprungit runt på Qutub Plaza market i de tre klädaffärer som finns. Utbudet i de här andrahandssorterings affärerna är lite snävt, så kan jag väl säga. Man tar lite vad som finns och ser ut därefter. I en utav klädaffärerna såldes det även akvariefiskar. Kläder och fisk tyckte jag var en intressant kombo som fick även mig att denna grådassiga dag lyfta på smilegroparna. Indien, Indien... Hem i påsen fick en polotröja, en Calvin Klein hoodie och en sticksig akrylisk kofta hänga med. Får ta mig till ett riktigt köpcentrum snarast så jag köper mig den där jackan. I väntan på jackan förlitar jag mig stället på det mobila elementet på hjul. Likt ett husdjur släpar jag och Jesper omkring på elementet i lägenheten. Man sitter inte i soffan utan elementet vid sin sida, inte heller någon bra idé att gå och lägga sig utan elementet vid fossingarna. Nu har vi även fått oss ett element på kontoret. Dagens gärning går lätt till killen som fick tag i en förlängningssladd som nu gjorde det möjligt att ha elementet precis jämte kontorsstolen min. Det här är bra grejer....

Det är väl bara att kämpa igenom sig den här vintern. Tiden går snabbt och nu när 2011 tagit över har vi börjat tänka på en annan sak, nämligen att tiden ihop i Indien nu faktiskt börjat gå mot sitt slut. Redan i feb får Jesper lämna landet även om han vill eller inte. Det känns tufft i hjärtat och det finns liksom en anledning att inte vilja tiden ska gå. Vi har ju fått det så bra här nere och det kommer inte bli samma sak utan honom.

Det har varit en tuff dag i ett tufft land och det är Cavendish som rapporterar som vanligt.

Ha en trevlig kväll!

Resumé

2011-01-02T17:41:00.000+05:30

Då bloggen legat nere i närmare två veckor så är det hög tid för en resume. Det har varit besök sen innan jul med först Alice, Elin och Adam som efter någon dag ihop i Delhi begav sig söderut till Goa. Den 23 December kom lyckligtvis Jespers föräldrar ner, trots snökaoset på Heathrow. Om vi var lyckliga när vi mötte de vi flygplatsen!? Det slog sedan om till Julafton och vi firade den alla samlade. De senaste dagarna har vi varit ute på vägarna och gjort en Rajasthan tur. Igen Rajasthan tänker ni. Numera är det ju faktiskt så att man är mer berest i de här trakterna än vad mina indiska kollegor är. Det blev ett stopp i Agra för Taj Mahal. Ett stopp i Ranthambhore som just nu placerat sig högst upp i listan på platsen jag avskyr mest. Förgiftad mat, jag tackar. Sedan följde ett två dagars stopp i Jaipur där familjen hade mycket trevligt. Själv låg kollit fint där det gjorde, i en hotellsäng på indiska motsvarigheten till Faulty Towels. Sviterna efter det här stället Ranthambhore bearbetas fortfarande i en soffa i Gurgaon och jag har varit på bättre humör. Riktigt förbannad på hur dålig mat ett hotell egentligen kan ha. Hur är det möjligt att göra någon magsjuk i 120 timmar med otaliga toalettbesök därefter?!?!

Höjdpunkter på resan?...var många, skratten var många och de gånger Gunilla utlyser "Men Herregud Peter" var också många. Jesper och jag har efter 5 månader här vant oss vid det mesta och tråkigt nog reagerar man inte längre på allt häpnadsväckande som sker längs med gatorna. Det har därför varit så otroligt kul med besök så att man kan se sakerna igen på det där sättet man gjorde från början. Peter har förbrukat tre minneskort till kameran så vi har så mycket fina bilder på lager.

Vi körde genom byar man inte trodde existerade med vinkande barn längs med vägen så långt ögat kan se. Att se dem springa allt dem orkar bara för att hinna fram till vägen och vinka till oss är obeskrivligt. Att se samma sak upprepa sig mil efter mil sätter sina spår i en.

Försäljare är ett annat kapitel i den här resan vi har gjort. Från att nu varit 4 stycken turistliknande varelser har vi nu dragit till oss försäljare desto mer, och det här är bannemej helt sjukt. Vart vi än går så hör man de här ljudet av billiga pärlhalsband som slår mot varandra där de hänger runt armen på någon medelålders man som inte har någon känsla för när det är nog. Inte ens inne på en buss är man i fred. Bussens fönstren går att öppna och det ser ju givetvis försäljaren till att göra från utsidan. Om man blir trött.

Maten, har gått hem hos Gunilla och Peter och det gör ju saker och ting betydligt roligare när vi alla kan njuta av den. Jesper och jag ber om Italienskt medan nyindierna vill ha inget annat än Indiskt. Citerar Peter. Ut med Salt and Pepper, in med Tikka Masalan och det är just nu och handlar kryddor på kryddbazaaren inne i Delhi. Betyg godkänt alltså.

Ett besök hos Polisen har det också blivit. Detta efter en händelse förra lördagen då vi råkade ut för en smärre seriekrock ute på en väg i Delhi. Ingen blev skadad förutom bilen och den fick bogseras in till polisstationen. Ett gäng indier i bilen framför vår (som också var inblandade i krocken) var rasande på vår chafför och vi kände att här behöver han nog lite stöd. Så in till polisen for vi och när vi kom fram gjordes det klart för oss att chaffören vår skulle häktas och sättas i fängelse. Jaha, det här kändes ju himla bra...not. Dispyten pågick och rätt som det var kommer det ut ett handskrivet avtal där jag blir ombedd att skriva på. En liten summa pengar för att få ut chaffören och vi hade kompromissat på indiskt vis ;) En mycket speciell upplevelse om inte tala om allt vad som hände ute på motorvägen strax efter bilarna kolliderat. Den här historian kan göras hur lång som helst men kort får räcka den här gången.

Alice på besök

2010-12-18T00:19:00.000+05:30

...och nu ska vi göra stan i dagarna tre. Det här gillas.

Djuren tar över

2010-12-17T00:17:00.003+05:30

Djur och människor lever i harmoni skulle jag vilja säga. Varje dag går man längs med idisslande kor och grisar som grymtar. Vildhundar så långt ögat kan se. Hade jag sett en tjur på gatan i Götet hade jag blivit vettskrämd. Men här är det ok. Apor stöter man på ibland men ganska sällan i storstaden. Oftast ser aporna dig före du ser dem. Efter apattacken i Corbett har jag intagit försiktighet i deras sällskap. I Pushkar var det tydligt att övertaget låg hos aporna. Och de lyckades styra och ställa rätt bra... Jag höll mig längs med husväggen men Max tog de här underhållande bilderna.

Simultanförmågan är imponerande

Hunden klär i orange.

Längd- och höjdhopp, inga problem.

Fritt fall från 3 meters höjd, inga problem

Hopp med unge på bröstet, inte ett hinder.

Balanssinnet funkar ok

Påstridiga. Stackars folk som har lägenhet här. Måste vara ett ständigt knackande.

Skarp syn

Olika personligheter: Retstickan till vänster som kastar kastanjer eller vad det nu va. Till höger livsnjutaren själv som har förstått vikten av solljus.

Vem var det nu som sa att vi inte var släkt med apan?

Stirra på, vi är ju i Indien.

Företagsamma. Frukt till salu.

Kossan satt i arbete under ledning av big boss.

Hårt arbete...!

Resan till Pushkar

2010-12-16T23:18:00.001+05:30

I Hytt 06 / Bädd 10 blev jag fyllda 25.

Tidig morgon framme i Pushkar


Underbara, heliga Pushkar lake

Staden med förbud mot det mesta.


Sakta tinar vi upp efter en kall natt i tåget.


Det blev då inte med hjälp av en varm dusch...


En inbjudande soffa i solen fick det bli.


Sedan på jakt efter en god frukost på en gata helt bilfri! Looooovely.

En inbjudande port eller inte är frågan. Vacker och mystisk och jag får nog säga inbjudande, speciellt den lilla dörren blir jag nyfiken på.

Ett klädsträck i all sin enkelhet.

Sen blev man lite trött igen. En gardin framför fönstret trodde jag, och simsalabim här har vi toaletten.

En äkta trasdocka

Trekking uppåt framåt påbörjad

Halvägs 20 min senare och sen började det luta rejält.

En paus på sisådär 400 meters höjd säger en som har svårt att uppskatta höjder.

Väl uppe på toppen, finns ett tempel, en massa ekorrar, ormar och ödlor. Därtill två bröder som driver ett café och cd-affär som släpar upp allt allt med hjälp av Manpower (syftar inte bemanningsföretaget) Åh, Glömde utsikten och bäst av allt, ren luft. Det var 4 månader sist.

En modig ekorre framför stupet.

Nere igen och jag tror jag letade efter en toalett. På tal om toalett. Det är inte en myt att man ser fotavtryck på toaringen. Har sett det flera ggr på offentliga toaletter och blir lika förvånad varje gång.

Sen fortsatta dagen sin gilla gång, och plötsligt var det skymning igen. Kvällen avslutades med mat framför en öppen brasa på hotellets terrass.

Jesper, Roohi och Arushi

Tjugofem

2010-12-12T23:28:00.001+05:30

25 år och mot 30-heten! För det första, tack for alla fb hälsningar som glädje mig nåt otroligt! Vi är påväg in i Lucia den trettonde och era hälsningar möts jag av först nu. Vi har nämligen varit borta på resa sen i fredags. Mange tusen tack! Och oj vad jag menar det. Skulle ju kunna sitta uppe hela natten och skriva mejl till er alla - o berätta hur fina ni är.

Men...vi är ju så trötta, efter mycket tågåkande, köld och (trekking). Det blir stört i säng och bloggen ska få sig en rejäl update imorgon. För nyfikna så kan jag meddela att 25 års fest blev det icke, däremot fick vi testat på en natt i en indisk tågkupé - variant sovhytt. Man fyller bara 25 en gång...

A Swede vs. An Indo

2010-12-07T20:46:00.001+05:30

Hemkommen från jobbet. Inlindad i en stor sjal och sitter å huttrar av kyla. Stickade strumpor och vickande tår för att hålla temperaturen igång. Saknar mina vinterjackor som också ligger och fryser nånstans i ett källarförråd på Lindholmen. Favoritkängorna hade inte vart fel de heller. På alla nyhetskanaler lyder budskapet "Winter chill is here" och man visar bilder från runt om i landet där människor fryser framför en öppen eld. Temperaturer visar +10, +3, -2 när det är som värst. Det pratas om en kall vinter i år. Är det så illa att snön ska förfölja en ända ner hit? En liten snabb research visar på att det närmaste snö man kan komma var 2006 då det konstaterades morgon frost. Det var första gången på 70 år.

Jag undrar hur människor hade reagerat om det rätt som det var störtade snöflingor från skyn. För det andra hade det varit intressant och se hur trafiken tacklade det. Mina indiska kollegor som reser till Sverige då och då tycker snön och kylan hemma är fruktansvärd. Nästan som om de är rädda för den. En stackare har råkat ut för snöbollskrig en gång och det har väl satt sina spår. Den största skillnaden mina kollegor berättar är hur tomt och öde det är på folk överallt. Och de refererar till Göteborg, Sveriges näst största stad. De kan heller inte förstå att affärerna öppnar först kl 11-12 på söndagarna, OCH stänger 17! Flera ggr har de stått och knackat på utanför dörren i Nordstan och undrat vad som försiggår. En annan grej som slår dem är att alla tjejer på stan är så fixade... med kläder, smink, hår. Man kan inte annat än att hålla med. Medvetna svenskan är väl inget nytt. Vi sägs också vara väldigt hälsomedvetna samtidigt som vi gillar fika men när vi väl hugger in i fikan så tar vi bara en liten bit. När vi hade lussefika här på kontoret i förra veckan tog alla tjejer 2 eller 3 lussebullar var. Det har jag då aldrig upplevt på en arbetsplats i Sverige. Likaså när vi har födelsedagstårta på jobbet så delas tårtan upp i lika stora bitar. Inget lämnas åt slumpen.

I Sverige tycker jag vi slänger på tok för mycket fika och mat. Men vi slänger ju den iallafall i soporna. Skulle aldrig falla mig in att slänga ett tuggummi i backen. Här slänger folk saker lite var stans. Sopor fastnar även i träden på alla konstiga sätt och vis. Påväg till jobbet finns det en korsning där det ligger högvis med sopor och jag kunde till en början inte förstå varför folk slänger sopor just här i korsningen. Så förfärligt. Det var till den dagen då en chaufför berättade för mig att här lämnar folk sina frukostrester...till korna.

Jag lär mig, jag lär mig sakta men säkert hur det här stället fungerar.

Födelsedagsfirande och Frisörbesök

2010-12-05T15:15:00.002+05:30

Nedan ett försök att återberätta veckans höjdpunkter.

Tiripur kontoret har varit hos oss och vi har haft team-building övningar. Bra bra!

 Klädutförsäljning på jobbet ledde till en ny garderob, en överfull garderob rättare sagt. Dessutom några klappar kirrade. 

Födelsedagsfirande av Max i torsdags. Först pianokonsert på Nehru Memorial, bland den belgiska och polska kultureliten. Vackert men lite uttröttande mot slutet efter tredje extranumret. Sedan klämde vi in oss så många som det bara gick i en Ambassador taxi beklädd i rosa plysch tyg och jag vill inte kliva ur för den var så mysig. God mat & lassi på en sydindisk restaurang och firandet fortsatte.

Ett frisörbesök som till en början var mer ett nervöst besök. "Hi, I want highlights, naturally looking, not stripy, not yellowish." En 15 årig kille (vars jobb är att göra enklare saker som att sopa hår och tvätta hår) går bakom disken och blandar till lite färg. Missförståndet är ett faktum. Jag bad om två nyanser av ljusa slingor men killen ifråga hade visst blandat ihop det till en. Oj oj oj, pulshöjande och jag fick be om ett glas vatten. Ett nytt försök och kontrollfreaket jag är reser sig upp och går bort bakom disken och se så han trycker i rätt tub. Läget under kontroll igen. En annan kvinna tar vid och 2 timmar senare var det då klart. Det låter otroligt men resultatet blev så bra att jag inte kan minnas sist jag blev så nöjd. 

I fredags åt vi "jul"middag med jobbet och chefen hade med sig lussekatter. Lycka 

I lördags åkte vi in till stan för lite shopping och fika. Ett besök på Nehru Museum hanns det också med efter påtryckning från mannen min. Jag försökte verkligen bli lite mer bildad i ämnet historia men tankarna skena iväg på annat såsom mat. "Vart ska vi äta efterråt?"

Åkte därefter till Malcha Marg Market och fastnade för fasaden av den marockanska restaurangen Fez. Hommusen var en gudagåva (Libanesiskt) medan Moussakan (Grekiskt) fick betyg -1. Det var inte så mycket Marockansk över restaurangen men drinklistan i kombination med Happy Hour och det blev ju rätt roligt efter ett tag.

Planering inför julledigheten då vi har gäster som kommer ner. En 5 dagars resa genom Rajasthan kräver lite planering. Nu har vi övernattningar i tre olika städer fixade: Agra, Ranthambhore och Jaipur. I samtliga mejlbekräftelser från hotellen har jag blivit tilltalad som Sir Sanne, och jag börja undra om mitt namn har en maskulin klang eller vad. 

Maria Larsson in reading, Det här är Garden of Five Senses, som du så gärna ville se men vi aldrig hann med.

2 weeks has past since Amitsar

2010-12-03T23:49:00.001+05:30

Wagha Border - Vi sittandes på den Indiska sidan. Pakistan på andra.

En liten tott!

Med plymer på huvudet avlöser vaktparaderna varandra. Med John Cleese inspirerad walk går dem mot den Pakistanska sidan som avslutas med en hög spark! Märklig parad...

Folket hejar på, typ "Länge leve Indien" respektive "länge leve Pakistan"

The Golden Temple - Sikhernas heligaste plats. Här får man ta av sig skorna, därefter pasera ett fotbad innan man kommer in på området. Templet är uppbyggt runt en konstgjord sjö med heligt vatten som folk tappar upp i flaskor och tar med sig hem.

När vi besökte templet visade det sig vara den förste guruns födelsedag så hela området var utsmyckat lite extra. Nästan lite väl mycket!

Lök och myntasås - förrätten du alltid får in när du beställer nordindisk mat

Alkoholtillstånd saknas. Då tar man till tygservetter!

Fyra lager filtar och en turban på huvudet hjälpte inte mot kylan. En av de kallaste nätterna hittills.

Golden Temple in morning 6 o'clock light

Sikher tar ett morgon dopp.

3 h för att skymta den heliga boken var inget vi nappade på denna morgon.

Inne i Guruwaran bjuds det på mat för alla besökare oavsett religion. Det här som en slags symbolik att ingen ska behöva svälta i Punjab. 

...och äts gör det. Uppemot 50 000 matgäster per dag. Under en gurus födelsedag säga det passera 100 000.

Frivilliga hackar lök, kokar och diskar. Finns en brödmaskin som spottar ut bröd på löpande band principen.

Lustiga polishattar

1 stycke turban inhandlas och knyts av affärsägaren. Tydligen inte världsbäst på det då det mest liknade ett bandage. Sikhernas kommentar: Du har knutit turbanen som en village person. 

En Sikh ska enligt religionen alltid bära med sig en kam, ett armband och ett svärd. Håret låter han vara oklippt och det göms inuti turbanen.

Ännu en gurudwara där folk får komma och äta.

I meterstora grytor lagas dal och ris.

Jag kollat runt i textilbazaarerna

Efter att öronen domnade bord bad Jesper chauffören att knyta om turbanen. Det blev världens uppståndelse på tågstationen men så här snygg blev han efterråt! Ingen village knytning här inte.

En dag som Sikh var väldigt givande och vi fick kontakt med många människor. Den fungerade också suveränt som kudde på tåget hem mot Delhi.

Appropå: Det goda livet

2010-11-28T23:05:00.004+05:30

I'm back to life. Mår fin fint igen! I lördags gjorde vi en heldag på Select City Walk, ett mega varuhus eller ska man säga nöjespark? J shoppade vinterjacka som alla andra just nu. Vi avslutade med lite käk på Hard Rock Café och iakttog några japanska sällskap som hade kommit för att avnjuta favoriten biff, råbiff givetvis. Stället ska tydligen bli helt invaderat av japanska expats på söndagar då det är kampanjpris på biffen. Lite svårt för dem att få tag på kossa här i trakten som ni förstår, så man får väl ta vara på sina tillfällen.

Efter första riktiga nötiga hamburgaren på tre månader åkte vi till en fest och träffade lite skandinaver med olika anledningar att befinna sig i Delhi. Det var ett kollektiv på fem tjejer som bodde där och jag fick såna backflashvibbar till när jag och vännerna klämde oss in i lyan i London. Spotify lista som spelade Natteravn. Tuborg i flaska. Partyklänningar i Gina stil och det kändes som man var långt ifrån Delhi. Blev tyvärr inte utgång den här gången heller.

Vid midnatt begav vi oss hemåt i natten med en chafför som inte ville hålla ögonen öppna under färd. Och mycket riktigt stängde han dem 1 sek för länge för rätt som det var slirade bilen sakta ut emot kanten av vägen och 3 bilar som tutar bakom. Ingen skada skedd den här gången. Var fullständigt livrädd att han skulle somna igen så jag satt och petade på honom hela resan medan Jesper hojtade till. Otrevligt......och arg var jag på det mesta just då!!!

Söndagen var det väl dags och leva loppan igen. In mot Delhi igen för Söndagsbrunch på Lodi Garden och ett litet reserverat bord för två i det gröna såg mycket inbjudande ut. Svepande tygstycken likt ett parasoll hindrade mot solen på ett irriterat bra vis. Den kontinentala buffén var heller inte fy skam. En kille stod och pressade juicer efter beställning, en salladsbuffe för alla smaker, åtskilliga varma oindiska rätter såsom citronstekt mandel fisk med vitlök-potatismos, fylld cantalloni med tomatsalsa, s.k Live Risotto som tillagades efter egen tycke och smak, Ostbord (jag gick två vändor), om inte tala om dessertbordet och för all del inte glömma våffel och crepé bordet. Som ni förstår så var det betydligt mer smarrigt än det svenska julbord ni just nu hugger in i ;)

Måndag till fredag lever vi på ungerfär en 10:a om dan. Aningen överdrivet till det lägre men det är liksom svårt att göra av med pengar i en kontorsbyggnad som varken har restaurang eller kiosk. Ni kan förstå att när helgklockan ringer så är spenderarrocken på. Vi lever det goda livet på helgerna med mat och allt vad det innebär. Man kan sätta sig på den fina restaurangen man bara skulle kunna gå på en gång om året hemma, om ens det. Dörrarna till det flottaste hotellet öppnas hjärtligt när man kommer och du har plånboken för att platsa in bland klientelet. Det är vissa dagar ja, då du vill göra saker och ting lite lätt för dig och unna dig lite ren LYX. Men det finns också de dagar då du inte vill känna dig som en societet som det kändes idag på restaurangen. Fyra hemmafruar från Frankrike sitter vid bordet jämte och skålar in brunchen med lite mousserande. Tilläggas bör att de såg ut precis som Sex and the City kvartetten till utseendet. Vid övriga bord och hamockar skådar man västerlänningar, eller bara tursamma turister som lyckats leta sig till det här gottebordet. Man undrar varför det inte är fler indiska familjer som letat sig hit och man får förklaringen när man får in notan.

Att först vistas i en miljö a la societe där det bara är den lilla violinorkestern som saknas, för att tjugo min senare stå och trängas (och då menar vi trängas) i en tunnelbanevagn. Väl avsläppt i Gurgaon ser man ett lastbilsflak frakta fram de människor som inte ens har råd att uttlösa en biljett, och man själv blir plötsligt överlycklig att ha haffat en tuk tuk. 50 meter från huset ska man till sist mötas av en flickas leende efter att du bjussat på en Vicks ask med tre sugtabletter kvar.

Vi tillhör de lyckligt lottade som i princip kan röra oss obehindrat genom alla samhällsklasser här. Det är lustigt nog en fråga om, vilka vill vi va idag? Vill vi följa med eliten på ett hörn eller ska vi istället gå och käka en liten tikka masala borta på kebaberian. Att inte äta nåt alls är ju en värld vi inte har testat på men den efterlämnas istället för iakttagelse.

Jag har på senare tid utvecklat ett växande intresse för båda de här världarna, den extremt snuskiga rikedom som fördärvar människan och den plågsamma fattigdom som svälter den...och hur de här världar lyckas leva sida vid sida.

Jag skulle kunna go on i all oändlighet om det här men det sparas till en annan gång. Det är dags att jag lägger upp bilder från vår resa vi gjorde förra helgen. Jag har backlog på det mesta just nu. Å hallejula min bästa jobbemåndag på länge väntar...not.

Keep up the good work nu när det är advent och allt.

Hälsningar från Falkenbergs Societet i Delhi som provat pa begreppet Söndagsbrunch

Lar sig uppskatta de sma stunderna i livet

2010-11-25T13:26:00.002+05:30

...namligen de stunder da magen inte krampar. Haft kanske nagra av mina varsta dagar i mitt liv. Sa inleder jag det har inlagget. I ren positiv klang!

Igar var jag hos doktorn och efter lite fragor och klam i balen sa konstaterades det att jag hade en maginfektion. Nagra blodprover eller tester for att styrka det behovdes inte. Pa en handskriven lapp far jag lite tips pa medicin. Den gar jag sedan sjalv och hamtar ut over disk i en chemist shop som mer eller mindres ser ut som en kiosk. Antibiotika, nagot forstoppande samt 10 piller som bara skulle tas nar det verkligen var SOS! Jag lag och kallsvettades och hade magkramper hela natten och enligt hur jag sjalv upplevde situationen sa var det verkligen SOS. Men pillerna kommer jag anda aldrig ta. SOS medicin later farligt starkt.

Mitt mal for dagen ar att borja ata igen. Men hunger har jag inte. Inte ens sugen pa choklad och da ar det illa. I tva dygn har jag levt pa vatskeersattning och en och annan rostmacka. Ar himla less och uttrakad pa det har tillstandet nu.

Men om man ska finna nat positivt i det hela sa ar det att jag har en kanning av att nu vander det. Det kan knappast bli sa mycket varre nu. Hoppas min kansla ar ratt...

Ha en bra dag!

Sjuk!

2010-11-23T19:06:00.000+05:30

Frossar i Papaya enligt Jespers rekommendation i hopp om att den mystiska febern ska ga ner. En mystisk indisk feber tar over din kropp pa knappt en timma utan forvarning. Du blir sa svag att du inte ens orkar stracka dig over andra sidan sangen for att slacka lampan. Du har ju blivit sa ljuskanslig. Kanske for att huvudet kanns som att det ar pavag att explodera.

Liten kapsel Paracetamol och du orkar atminstone satta dig uppratt i sangen. Vad ar det har nu for fuffens jag har fatt?!

Hoppas pa att Papayan ska gora sitt jobb.

Imorgon ar det en tyg massa i Gurgaon och jag MASTE bara friskna till tills dess. Vi har en massa ny sourcing av nya kvaliteter att gora.

Moving China-India without Oil

2010-11-20T00:37:00.000+05:30

A few weeks ago me and a few colleagues from CSE attended the Delhi International Renewable Energy Conference (DIREC) 2010 here in India. During one of the Transport sessions, a transport expert said that "higher oil-prices might be a more decisive force than policy-instruments to change the transport sector". In fact, this might already be happening.

The Wake-Up call

In 2007 the International Energy Agency´s (IEA) Chief Economist Fatih Birol stated that ”if we don´t do something very quickly, the wheels may fall off”. One year later world oil prices became high enough to constitute an oil shock that triggered a recession in the US – and other economies- through significant and interconnected impacts on the auto, housing and financial sectors. In an effort to hold back the domestic effects of the global crisis, Chinas response has been a massive increase in investment in domestic transport that does not depend on oil.

Where India has underinvested in its public transportation, China has embarked on what has been described as the ”largest railway expansion in history”, committing more than $1 trillion to expand the rail network from 78,000 to 120, 000 km of which 18, 000 km is to be capable of supporting high-speed passenger service (200-350 km/h). The stimulus investment, initiated late in 2008, has also provided substantial support for electrification of road vehicles, with a focus on battery technology. In a recent book called ”Transport Revolutions”, transport policy experts Richard Gilbert and Anthony Perl sketch out in profound detail that the share of electric versus ICE-based propulsion is to rise from zero in 2009 to about 3,5 % by 2011. If the share grows at that rate until 2025, perhaps a third of travel by automobile will be powered by electric traction. As a result, China is developing a flourishing transport manufactoring sector that can lead the world in producing much needed electric vehicles and rail systems. This would be much as the UK´s early 19^th-century boom in production of the steam engine and the automotive boom in the US did for the 20^th century production of cars during the oil age.

As moves have been made in the right direction in China, India clearly excels in information technology and has shown willingness to explore unusual forms of electrified transportation, such as monorails in Mumbai and Banagalore and PRT projects, which could be steps to shift India´s mobility away from todays dependence on oil. However, leadership makes the difference between recognition of a need and meeting the need.

Did you say leadership?

A key part of the challenge that lies ahead for both India and China will involve producing fiscal and administrative incentives from the top that put local governments on track to reorient transport development. While Chinas cities are hierarchically ordered with powerful and empowered mayors at the top, state governments in India are reluctant to devolve power to the cities. Part of Indias problem is that they dont have any systematic approach to it´s transport problems, with core leadership from centre to the local level. For India, the country seem at first glimpse to be ungovernable, partly because it is a two track democracy between state elites and a pluralistic society, and partly because every aspect of government seems in permanent election mode.

Governments in China are more than grateful to avoid such electoral considerations and can easier justify policies that impose costs on society today but yields benefits in the future. Chinas Achilles heel is, however, that wrong decisions may be more likely to made and sustained without the accountability provided by political opposition. The fact that there has been more digging of the hole of increased dependence on oil in road and air transport stems from a wrong decision that has not been exposed of sufficient pressure to reconsider it. In the Indian subcontinent, the bigger risk is that the governing process becomes mired in institutionalized conflict that impedes sufficient actions. Yet, Indias belief in its people can also be the main way to break out of the downward oil-spiral just as the mass movement threw away colonialism in 19^th century.

But the reality in India is that oil consumption in the subcontinent grew by 49 % between 1999 and 2009, and dependence on imports grew from 66 % of consumption to 76 %. As the oil-price shock of 2008 has served to begin moving China toward electrification of transport, the question is if India will embark on this kind of path or wait for another oil-price-induced recession?

The clock is ticking fast and India has every reason to follow Chinas path to fully launch the electrification of transport. Then we might finally see a race to the top, rather than the bottom.

This article is a small summary of the book " Transport Revolutions: Moving people and freight without oil" and the McKinsey report "Indias urban awakening: Building inclusive cities, sustaining economic growth"/ Jesper

Amritsar by train

2010-11-19T23:32:00.000+05:30

Imorgon kliver vi på morgontåget som ska ta oss i riktning mot den indiska staten Punjab. Amritsar ligger i gränslandet till Pakistan. Här ligger the "Golden temple" som ska vara ett måste att se. Mycket intressant finns nog att skåda längs med den 7 h x 2 långa tågresa som väntar. Låter ruskigt länge för en övernattning men Yeah yeah, det här ska väl gå bra.

Three months has gone...

2010-11-19T22:54:00.000+05:30

...and I have some confessions to make. 

1. Jag tillhörde lyckligtvis den del av skaran som säger sig gilla Indien. (Och tur var väl det, annars hade det blivit lite tufft :-p)

2. Indier låter dig få reda på sanningen. Har man en finne i ansiktet så får man gladeligen förklara vad det beror på, helst under lunchen alla samlade. Har du antagit en lite rundare ansiktsform det senaste så låter någon i din närhet berätta det för dig. Don't be offended.

3. Den indiska psykologin / mentaliteten människor emellan fascinerar och förundrar mig. Kommer behöva stanna här ett bra tag till för att greppa den.

4. Kastsystemets vara eller icke vara...en fråga jag ska behandla någon gång när jag väl förstår mig på det bättre.

5. Alla dessa människor! Även utanför storstan, i mindre byar, på annars ensliga vägar, så ser du bannemej folk precis överallt.

6. Utbudet av allt och inget. Fattigdom möter rikedom likt inget annat land jag besökt förut. 

7. Helgen betyder inte nödvändigtvis ledighet. För många människor är det ännu en dag det innebär tillfälle att tjäna pengar. Earning går före allt vad ledighet och familjetid står för. Ringer man en tuk tuk gubbe en söndag och frågar om han jobbar så förstår han verkligen inte vad man menar. Jag har slutat fråga detsamma. Alla vill Alltid jobba, så enkelt är det.

8. Jag har 10 ggr bättre tålamod än vad jag har i Sverige. Jag är definitivt av den åsikten lite kaos gör bara gott för människan. 

9. Vid vissa tillfällen i vardagen, ex när vi springer i den lilla parken här utanför, slår det en, att vi faktiskt är väldigt långt borta från Lindholmen. 

10. Utan Jesper vet jag fasen hur saker och ting hade gått. Nu ska älsklingen min börja skriva lite inlägg i bloggen också. Stay tuned

En riktig nitlott

2010-11-14T20:04:00.000+05:30

Sjukt sugen på Mexi food, framförallt tacos. Ivägfarande till Metropolitan mall efter en sökning på Tripadvisor. 2 recensioner varav bägge konstaterande att "music is great!" Väl inne på restaurangen, inga gäster att skymta. Bara vi, vi, vi, och två oseriösa servitriser som var utspökade i nån Texas outfit med boots. Hmm, stället andas oseriöst men ändå ska det beställas kycklingfajitas och tacos. Tilläggas bör att mexican food i Indien inte riktigt är vad vi är vana vid. Lammfärs istället för köttfärs och ni förstår säkert att det är skillnader vi pratar om. Det vegetariska alternativet faller isåfall på panéer, en slags ost som ser ut som feta eller tofu men smakar som mozarella ost = ingenting. Nja, let's take a risk today nu när magen är så motståndskraftig. Vi slår till på chicken! Kan vi spola tillbaka bandet så är det läge nu....

Maten var ingen höjdare men precis om resensionerna sa, music was great. Really great verkligen! Vi petade lite i den och plockade allt som inte var kyckling, bruna bönor och sallad. Droppen kom när vi skulle betala, och jag for in i köket för att slå in min pin kod. Tänkte först att, nej nu låter jag bli att kolla in köket här, bättre man inte vet. Men det gjorde jag ju givetvis. Det var inte så farligt, jag har sett värre under mina tre månader. Sen slängde jag en blick åt korridoren mot andra hållet och gjorde den förvånande upptäckten av en gammal kvinna liggandes på golvet med ett skynke över sig. Jag hoppas verkligen hon sov och att det inte var det jag trodde! Jag blev så paff och fick inte fram ett ord även om jag hade velat fråga. Var så fokuserad på utgången. En mycket konstig restaurang upplevelse må jag säga och jag lovar (Elin, Adam och Alice, och för den delen Gunilla och Peter) vi ska inte ta med er hit.

Ingen tacos på ett tag mina vänner. Men det hindrar ju inte mig från att önska er en skön taco kväll hemma, vi är absolut inte avundsjuka! Jag är bara glad om vi vaknar upp levande imorgon.

(ps. lagt upp lite bilder från gårdagen i inlägget nedan)

Weekend break

2010-11-14T14:33:00.002+05:30

Sovmorgon blev det idag istället men någon vidare skön natt bjöds det inte på. Illamående som varade i timmar, suck. Reason still unknown.

Vaknade upp galet hungrig i alla fall så det var nog bara nåt tillfälligt. Fick då ett samtal från bossen på taxibolaget (bolag och bolag???) som hävdar jag är skyldig honom 2200 RS, för taxi resor jag har gjort. Jag vet att jag var skyldig honom för några resor jag gjort då jag inte hade kontanter på mig, men hej å hå vad vi tar ett överpris här va?! Med barsk ton säger han att en kille kommer över om 10 min och sen slänger han på luren. Kändes som en sådär bra start på dagen. När han väl dök upp visade han oss kvitton jag förvisso hade signat men som jag hade noterat att jag betalat direkt till chaffören. Han fick hälften av pengarna den här gången och det var sista gången vi åker med dem igen. Ärligt talat så trött på alla som ska försöka lura en på pengar. Väntar bara på ett samtal från big boss som undrar varför han inte fick alla pengar. Vågar man gå utanför dörren idag tro? ;)

Igår hade vi en riktigt lyckad dag som först inleddes på ett s.k crafts emporium där de säljer hantverk från alla möjliga håll från Indien. Hittade en sån fin lampa i borstat silver men den var så stor så jag behöver lite betänketid. Måste hitta en plan över hur jag ska få hem allt också.

Skyn öppnade sig och det regnade för första gången på en månad. När regnet lättade upp åkte vi till Old Delhi för ett besök på Red Fort. Här var vi inte så jätte seriösa utan gick mest runt och softade. Panik utbröt för en stund då två skolklasser med lärare dök på oss när vi slog oss ner på en parkbänk och skulle ta kort och filma och allt vad dem höll på med. Folk som passerade blev ju nyfikna och undrade ju vad som pågick och hakade givetvis på. Situationen blev mycket, mycket jobbig för två blyga personer som oss, och vi var tvungna att avlägsna oss fortare kvickt.

Därefter en snabb visit på en marknad och sen vidare till ett skönt ställe i Hauz Khas Village (Hit ska vi ta er Elin, Adam och Alice, när ni kommer i Dec - you will like it...) för att möta upp några jobbarkompisar till Jesper. En riktigt kul dag överlag som fick ett ännu bättre slut i goa vänners lag och efterlängtad dansk Carlsberg.

Må gott!


Dagen inleddes med kaffe.

Fast i bilkö hör till. Här kollar sexologen ut igenom fönstret

Handeln av getter är i full gång inför muslimernas Eid.

All möjliga blickar möter en från bilfönstret.

En familj utanför Red Fort

Jag utanför Red Fort. Inte jätte piggt kort!

Några skolbarn (ett 60 tal) från Punjab passerar


Flickorna i sina skoldräkter

Foto session börjar, med ledning av lärarna. Djur i bur, javisst, kom och kläm!

Hej på dej!

All dessa söta barn man ser överallt. Sminkade med eyeliner inte ovanligt. Även pojkarna. Jag har inte riktigt förstått varför. Någon som vet?

Hösten har kommit och löven samlas ihop.

Tre män sitter och relaxar

Senare på kvällen, Jesper och Arun inne på TLR

Rouhi

Aruchi och Max

Chill in the sofa

Almost like in The Living Room. Men så heter ju också stället....

På nedervåningen spelade bandet

På andra våningen en konstnär uppslukad av sin tavla

This route includes a ferry

2010-11-12T21:58:00.000+05:30

När syster skriver att hon är hösttrött och har fredagsmys hemma vill man bara kunna åka hem till henne på stuns och säga Ho-ho i stugan. En mini weekend till Stockholm hade inte vart fel. Problemet är att jag hade fått påbörja resan redan i måndags...och haft ett tiotal chafförer med i bilen. Ett alt är ju att ta flyget också. 

Eller så kan man ju också tänka att vafasen vad kul med en ledig helg i Delhi. Furniture market låter det inte hur spännande som helst!? Om jag ska slå till med en matta imorgon kanske, om jag hittar den rätta vill säga...vi har varit runt och kollat hos lite olika mattoutlets men jag har is i magen. Ska ju vara här ett tag. Innan shoppingen ska Jesper få sin dos han också. Först ska vi åka och kolla på lite röda fort men först en låååång, skön, efterlängtad, alldeles underbar sovmorgon. We are worth it so damn much!!!

Må väl allihopa, speciellt syster söt.

Jag lämnar inte huset utan min kamera

2010-11-09T22:39:00.001+05:30

Ni önskar mer bilder. Ovan regel gäller från och med nu. Bilder från den gångna helgen.

Och så fick man då äntligen sin sushi... var ju i princip beroende innan jag åkte. Som jag har saknat.

Efterråt åkte vi till Chawri Bazar i norra Delhi. Inte det mest rofyllda och civiliserade stället på jorden kanske.

Men det finns ändå en splitter ny metro station.


Ovanför mark och man går liksom tillbaka i utvecklingen några 100 år.

Vi gjorde ett besök inne på Jama Masjid, Indiens största moské. Jag fick först inte komma in för att det var bön.

...så vi satte oss på trappan utanför och tog lite kort på folk, som tog kort på oss.


...och en videosekvens kan man väl bjuda på. Man är ju så exotisk av sig.

Till höger har vi herr barfota och till vänster golfsockan

Jesper svävar iväg i tankarna nånstans

Undrar vad den här lilla flickan tänker på?

I see you....

När vi skulle gå var solen på väg ner bakom kupolen

och det blev mörkt på nolltid...

En promenad i vårt kvarter

2010-11-06T12:21:00.003+05:30

Hawai inspirerat inför Diwali

Lekande små barn påväg ut från deras bostad - ett litet skjul mitt på en byggarbetsplats. Skulle inte kalla det en barnvänlig miljö direkt.

En byggarbetsplats som snart resulterar i nån sån här värstingvilla nån rik indier flyttar in i, och familjen i skjulet flyttar vidare någon annanstans. Det räcker med att gå 20 m längs med gatan för att förstå att man kommit till kontrasternas land.

En titt åt höger och det ser ut såhär...

Tre små grisar, så söta.

Jesper utanför Modern Bazaar, en mataffär vi brukar handla i.

Två vakter håller ihop. Att män håller om varandra och går hand i hand ser man hela tiden. Vänskapen visar helt annat kroppsspråk än vad man är van mot i Sverige.

Lite bazaaaar...

More is more! Diwali shopping

Det holländska bagels cafét har blivit ett måste varje helg. Här kan man köpa Gouda...

...och kakor med icing på!

Jesper läser tidningen

...och jag fotar vad som pågår utanför fönstret

En tio minuters promenad bort ligger Mega Mall. Problemet är bara hur man ska ta sig över vägen. En 1 km lång väg med varken en gångbro eller övergångsställe. Smart planned, very smart planned.

En helgdag och trafiken var relativt "lugn"...och mycket riktigt kom vi över tillslut.

Jesper ute efter en kurta (en slags lång skjorttunika som även männen klär sig i) I am looking for a long skirt, uttryckte sig Jesper. Något som jag hade väldigt roligt åt.

Orange, turkos eller pyjamasrandig? Det blev tillslut en svart och en blå pashima shawl till det

In my newbought suit ready for Diwali dinner!

Vi känner inte igen oss själva. Kanske ni gör det? Hur kunde det bli såhär...haha

Kl är midnatt

2010-11-06T00:38:00.000+05:30

...och vi är precis hemkomna från middag på en restaurang här i Gurgaon. Jag önskar ni kunde se hur rökfyllt vårt sovrum just nu är. Detta på grund av alla fyrverkerier = sprängladdningar som pågått de senaste 6 timmarna....konstant. Det bästa är att den tycks förpestat alla myggor för de verkar vara pust väck!

Nu blir det läggdags till grannens discoteque och hundar som skäller en non-stop. Stackarna, de måste vara helt livrädda för allt bombande! 

Nu tandas tusen Diwali ljus

2010-11-04T21:07:00.002+05:30

Era kommentarer varmer! Era mejl varmer! Era profilbilder pa facebook varmer! Malin Antonsson, du ska bara veta hur glad jag blev nar jag horde att du laser min blogg. Du lar vara den yngsta lasaren jag har och jag hoppas verkligen att nar du nagon gang blir aldre far tillfalle att aka till Indien. Om jag inte helt har skramt bort dig vill saga...Kan inte forsta att du blivit sa stor Malin. Du far halsa din mamma och pappa sa gott! Till sommaren nasta ar sa vill jag bjuda upp er till Goteborg sa vi kan hanga runt lite :)

Till er andra, som aktivt foljer med oss i var vardag, vill jag bara saga att vi saknar och ater saknar er. Ni ar sa fina, och era rader betyder sa mycket. Vi befinner oss lite langt bort bara men glom for den delen inte av oss.

Nu blir jag lite sentimental av mig, kanske beror det pa att den stora helgdagen av dem alla har infunnit sig. DIWALI! Indiens motsvarighet till julafton pa ett ytligt plan, men pa ett djupare sadant ar det nog sa langt man kan komma. Nagra likeheter med Jesus Kristus och elefanthuvade Ganesha har jag svart att se. Dock ar kanslorna och bestyren infor hogtiden desamma. Det ar "julklappar", det ar tanda ljus, det ar choklad och godis in mass, det ar pynt sa langt ogat kan se. Inte med julsladar och roda mulor forvisso, istallet farskplockade blommor som ar ihopaknutna i langa kransar. Julbelysning a la american way finns ocksa pa vart och vartannat hus. Folk gar i tempel och tillber gudarna Ganesha och Lakshmi som ar huvudgudarna infor Diwali da man tillber for lycka och halsa. Vill man inte ga till tempel sa gar det likval sa bra att halla en s.k puja ceremoni for vad man sa onskar vart man onskar. I vart fall sa behovde kontoret en lyckoonskning sa varfor inte hyra in en hindupredikande prast och halla det mitt pa kontorsgolvet?

Pooja ledaren knyter ett band runt höger handled vilket visar på att jag är ogift!?

De sma gudarna blir överösta med blommor, oljor, bananer och sötsaker som en del av ceremonin.

Efteråt traskade vi vidare till en restaurang för lite lunch. Alla så fint uppklädda!

The Ladies on the red carpet ;)

The team!

Mys hemma med tända lyktor jag fått i Diwali present

Ministatyetter av Ganesha och Lakshmi förgyller vårt skrivbord just nu

Natten till i torsdags har grannen oväntat slagit upp ett provisoriskt kök ute i trädgården. Fest, fyrverkerier och dancing pågick till 4 på natten. Bilden är tagen från vårt sovrum, och festen kändes som att den ägde rum liksom i vårt sovrum.

Nu ska jag och Jesper overaska "killarna" (de som stadar och donar i huset) med lite tanda diwali lyktor och gavor. Det ar otroligt viktigt det har med gavor och ar man vit och vasterlandsk sa forvantas det saker ska jag saga. Ger man inte nog med gavor till "sin" personal sa far man hora det rakt ut. Jesper fick fragan idag fran te-wallah-killen pa jobbet, any gift sir? ...joda, kann pressen...Likasa nar jag kom hem idag sa dok kokerskan upp igen, trots att jag bett henne ta ledigt for Diwali. Naaa, det var inte for att huvuddsakligen laga mat. Nej, det var for att fa en diwali bonus saklart. Den fina presenten jag noga utvalt till henne och stallt pa bordet var alltsa inte nog. Det ar pengar som betyder nagot i det har landet. Att jag inte kunde forsta det sjalv.

Nobelmingel med eller utan Maud

2010-10-31T19:16:00.000+05:30

Vill att min blogg ska vara levande och ständigt uppdaterad men det har visat sig mest bli söndagsbloggin tycker jag. Det är en sak och vilja, en annan sak att ha tid för det också. Veckorna två som gått har varit mycket hektiska och jag är glad att dem är avverkade. Vi står inför årets peak på jobbet och den har satt igång kan man säga!

No more job talk, nu till nåt roligare. Vi var på världens fest igår. Hemma hos Leffe. Just kidding. 

Nej du, det här slår högre...nämligen Nobelfest inne på Ambassaden. Närmare 1000 personer inbjudna, alla från olika bakgrund men med någon koppling till Sverige. I går hörde jag siffran att det är drygt 100 svenskar som är bosatta i Delhi (och cirka 400 totalt i Indien). Förvånansvärt få om jag får säga. Alla var garanterat här för ett sånt här baluns vill man inte missa. Tydligen ville Maud Olofsson missa detta, hon är nämligen i Delhi men dök oväntat nog aldrig upp. Ätit nån dålig kyckling må tro eller var det shopping som lockade mer?

Pia, en kollega från svenska kontoret hängde också med och det var väldans skoj. Vi anlände precis lagom till fyrverkeri pjäsen, och vi svepte vin vilket inte var igår...och flera glas kom det att bli. Vi åt svensk buffe mat, givetvis med sill och ägghalvor. Kallrökt lax och Janssons frestelse för att nämna höjdpunkterna. Det blev en runda runt den indiska buffén också följt av desserter. Idol Sibel var inflygen från Sverige för en playback show. Folk började tokdansa på dansgolvet, det fick vänta till senare för vi hade fullt upp att mingla runt i den här intressanta skaran av folk.....allt under bar himmel som i en film. Kul att få vara med om. 

Vi pratade med folk som visade sig var lite större och mäktigare än vad vi ens kunde förstå när vi väl stod där. Vi fick en gång frågan, känner du inte igen mig? Den är lite jobbig den där, men då är det bara att skylla på att man är svensk och ny i Delhi. Ett visitkort och en google sökning dagen efter visar det sig att vi har pratat med en av Indiens största ekonomer och författare till 40 böcker i ämnet. Wikipedia listad - yes. Känd - yes. Om vi har gjort bort oss - yes. Okej...och vi som trodde att han gick på något. Jag tar tillbaka vad jag sa ;) Jesper träffade därtill en indisk herre som uppgav sig känna Jan Eliasson och det blev väldigt snackigt där ett tag. (Jespers stora inspiration) Han uppmuntrade oss att höra av oss till honom så vi kunde komma hem till hans hem. Så han kunde visa upp fotona på han och Jan. 

På svenska sidan kan jag inte namedroppa fullt så många. Det ryktades om att Vd:n för Ericsson var där men han såg jag inte röken av. Och jag hade nog inte haft så mkt att säga till honom heller för den delen. He-he. Några vi stötte ihop med var inga mindre än några killar från Warner Music och EMA, som höll i Sibels framträdande. En Mattias Wachtmeister kanske ni har hört talas om. En producent som står bakom många svenskar artister och har säkert gjort sig en hacka av Boten Anna succén. Vi försökte djävulsk komma på några namn på band från hemstaden för att  sälja in dem till den här mannen ifråga men minnet svek. Den indiska managern för EMA, tror han hette Seval, sms bombade min telefon hela natten och frågade varför vi stack. Det hela var ett missförstånd och vi ångrar givetvis att natten inte hade kunnat fortsatt ut med de här människorna som man inte hänger med varje dag direkt. Det var kul att få prata med folk i musikvärlden och nu har vi iaf en kontakt när vi kommer till Mumbai. 

Kameran låg mest i väskan hela kvällen men vid två tillfällen kom jag på den och vi knäppte några kort.  

En fördrink hemma hos Cecilia

Festen hölls på innegården på Ambassaden. Fyrverkerier inledde festen.

Jesper fining!!!

Jesper, "advokaten" och Pia. Och en tallrik som helst gärna inte hade behövt kommit med.

En Absolute bar bjöd på obegränsat med vodka drinkar.


En kul tavla från utställningen som hölls i samband med festen.

En liten bild på oss bidde det.

Och en bild på nyköpt klänning och sko likaså....Akut köp: dvs klänning inköpt på fredagen kl 21.00. Skor inköpta 2 h innan festen började. Att jag aldrig ska lära mig vara ute i tid?

En 14 årig dotter kommer nog bli imponerad av mamma när hon varit och festat med Sibel.

Indisk disco musik varvat med Abba medleys och vi hade väldigt kul där på dansgolvet.


Goa och glada efter en festlig kväll.

Jag vill kalla det en riktig shopping helg

2010-10-25T00:02:00.000+05:30

Blogg i ny kostym! En liten forandring skulle goras men ojsan hoppsan den bidde total. Nu mer indisk touch i alla fall. Inte fullt sa vilseledande som innan da den mer sag ut som en hemsida till en fjallstation.

En helg har passerat fort som den brukar. I fredags traskade jag bort till den narmsta marknaden for att kopa pa mig ett lass mode och inredningsmagasin att varva mellan nasdukarna. Lite bedovande grejer till nasa och hals var ocksa behovligt men till min forvaning sa hade de inget nasspray, bara en san dar Vicks inhaler som ar hyfsat vardelos om jag far saga mitt. Har man en blockad nasa kan man ju inte ens andas in myntan eller vad det nu ar i den. Ingen lycka dar inte! Bland hyllorna forsokte jag frebrilt hitta en motsvarighet till var Idominsalva. (som jag i sista stund valde att plocka bort fran vaskan da tuben var sa stor) Aven har utan resultat. Det blev en liten burk s.k cold cream som lat trevligt men efter paforande pa en narig nasa kunde jag konstatera att den paminde om min dagcreme, till konsistens och lukt. En tuff fredag hor ni. Det var jag och sjukan, och mina tidningar da saklart. Sen kom Jesper hem, foljt av kocken, en bit mat och sen slapp i sangen med varsin dator i knat. H-E-L-G-E-N kom lagligt.

Tidig lordagsfrukost foljt av lite lite jobb fran datorn. Leverantorerna ringer och vill ha godkannaden av olika saker - de jobbar vanligen pa helgen ocksa och aven om vi inte sitter pa kontoret sa far vi forsoka losa saker over telefon istallet den man det gar. En springpojke aker moppe over halva stan bara for att leverera hem en kjol till dig for att du ska ge en visual approval att den ar OK att skicka till Sverige. Det ar annorlunda att jobba i Indien, pa ett roligt satt oftast. Folk ar bra pa att losa problem pa valdigt kreativa och snabba satt. Man dras med i det.

Eftermiddagen begav vi oss till Lajpat Nagar for att undersoka vad detta stalle hade att bjuda pa. Det var uppenbart att det var en marknad som indierna sjalva gillade och mer ruffig jamforelsevis med Khan Market elelr Dilli Hat. Absolut inte samre for det. Jesper av alla fick verkligen igang shopping nerven har pa Lajpat Nagar. (Man vet aldrig nar den kickar in men det ar alltid lika kul nar det gor det ) Han provade jeans och trojor och vi hade riktigt kul! Vi haffade en auto ritcha och tog en tur runt New Friends Colony, en community som en av inredningsmagasinen tipsade om. Kunde inte skymta sa manga inredningsaffarer som jag hade trott. Hittade en men det var inte riktigt i var prisklass om man sager sa. Vi skuttade istallet ut fran det overdadiga stallet och in pa en glassbar tvars over. Oj sa manga ice cream sundae man kan fa for ett fat beprytt med vitguld. Det var inte dumt. Vi gav betyget "Excellent" pa deras lilla utvarderingsenkat. Denna lilla enkat som vi for ovrigt alltid ska fa vart vi en gar. Borjar nastintill bli lite komiskt. Pa cafeer, restaurange, barer, butiker - Overallt ska denna service enkat fyllas i. Den ska sen hangivet lasas av personalen sa fort vi lamnar tillbaka den. Inte diskret eller sa, helst framfor oss eller i nat horn dar all serveringspersonal samlas. Att det ska vara sa spannande vad tva ljushyade personer skriver pa den dar lappen. Haha. Jag skrattar bara nar jag tanker pa alla dessa ggr det hander. Och fler kommer det la bli.

Imorse ringe vi Quick Cabs och en timme senare stod det till var forvaning en stor skapbil ute pa uppfarten. Man vet aldrig vad man far for fordon nar man ringer taxi i det har landet :) Den var lite stor men dog fullstandingt utmarkt att kora oss till Ambience mall nagra kilometer bort dar vi spenderade flertalet timmar att springa runt i dess oandliga utbud av affarer och inte minst deras imponerande food court. Har kan du hitta all varldens mat bortsett fran svensk skulle jag vilja saga. Efter lite velande styrde vi kosan mot en av de sydindiska restaurangerna. Till den kryddstarka dracks det kokosvatten och avslutades med bananglass och south indian coffee. A real sothie combo! Om vi fick forfragan att fylla i en san dar utvarderingsenkat. Ja, det fick vi.

Jesper och jag shoppade pa likt aldrig forr. Sparren gick loss nar det gick upp for mig att vi far lon imorgon. Och plotsligt kande man sig valdigt bra tillmods. Sa bra att man slar till pa tva par Calvin Klein jeans. Sa kan det ga! Men oj oj oj, jag sager da det. Vilken passform, vilken harlig kvalisort som vi sager, vilken tvatt. Det stod Cavendish pa samtliga av modellerna i hyllan och tva fick hanga med. Ingrid och ovriga byxkollegor hemma i Sverige om ni laser det har. Ta en titt pa Calvin Kleins nya kvalitet "X" nasta gang ni ar ute och reser.

Om jag fick en enkat att utvardera forsaljarens service niva? Ja, alldeles riktigt det fick jag. Han fick bra betyg av mig. Han var inte jattekunnig men han var sot. Han gav mig dessutom en vardecheck pa Rs 1500 sa jag lar nog snart vara tillbaka igen.

Nu, ny vecka allesammans.

Kram pa Er!

Lite svammel

2010-10-21T21:21:00.000+05:30

Nerbaddad i min indiska harda sang. Takflakten pa lagsta ljudlosa niva som gar. Ett blockljus tant som kampar att halla lagan igang mot den flaktande brisen. Gardinerna fordragna samtidigt som kvartershundarna skaller och slass om sitt revir utanfor. Det ar alltid tre hundar mot en och jag kan inte lata bli att tycka synd om hundrackarn. For uppspelt for att vila vilket en sjukling som jag borde gora. Istallet vilar jag med halvoppna ogon pa folks statusuppdateringar. Jag laser om snon och jag kan doma av bilderna att folk myser av den forsta hosten som anlant till Sverige. Den har fina bilden fick jag skickad av Johanna. Det ar sa betong-Goteborg den kan bli men jag gillar det jag ser.

Och fragan jag staller mig ar om jag fortfarande kan minnas hur den dar friska krispiga luften kanns nar man beger sig ivag till jobbet en tidig hostmorgon. Att fa ta ett andetag av frisk skandinavisk luft hade man ju inte tackat nej till men jag ska da inte klaga. I byraladan bredvid mig har jag namligen en bit av Sverige, namligen en halv kaka Marabou kvar. Rumstempurerad (nja...+ 28 grader) Perfekt. Tack inkopar Maria , precis vad en sjukling behover. Chokladen varvas med de mjukaste nasdukarna du kan tanka dig. Den indiska typen... Och jag peppar mig sjalv att vi har det ratt bra i Indialand anda.

Antivirus program till hals och dator onskas

2010-10-18T23:48:00.000+05:30

Kvallen kommen och jag borde ga och lagga mig efter en lang och intensiv dag. En helg i Corbett var verkligen behovlig och kan verkligen saga att vi kom ner i varv. Varken tv eller dator pa 4 dagar! Vi bodde pa ett bra hotell som hade service man bara kan dromma om. God mat som serverades 3 ggr dagligen. Vi levde som kung och drottning, men det var vi allt varda :-) Helgen bjod pa Jeep safari samt safari by foot (...och det sistnamda gor jag aldrig om igen!) En tur upp till bergen med panoramavy over Himalaya. Ett besok i Nanital - en bergsdal pa 2000 m hojd med den vackraste sjo jag skadat. Andats frisk luft och till och med fatt frysa lite :) 

Nar jag har mer flyt med datorer (vilket jag inte direkt har haft idag) lovar jag aterkomma med galna historier samt bildbevis vad helgen bjudit pa... Just i skrivande stund tycks min gamla Mac gora sina sista knyck. Den vill inte riktigt som jag vill kan man saga. Tidigare pa dagen far jag ett samtal fran IT avdelningen fran Sverige som ringer med anledning av min jobb PC. "Jag ber dig att genast stanga ner din dator och dra ut alla sladdar som finns. Ditt konto ar blockerat. Din laptop ar allvarligt infekterad"

Jag har san datorflyt just for tillfallet. Virus i dator och i hals kan man saga. Hoppas ej i mage. Jag at en mycket suspekt pasta ratt for 4 h sen. 

Så, om jag ar offline for ett tag sa kan det bero på flera ting.

Pa aterseende my dears! 

En ny layout pa bloggen skulle sitta fint

2010-10-12T22:16:00.000+05:30

Bloggar man om livet i Indien sa kan man ju inte ha snotackta landskap som huvudfot. Det ar daligt med sno har nere och vintern i sig kanns avlagsen. Bloggen ska fa en mer exotisk touch snarast!

Later den dock forbli lite snoig ett tag till da vi till helgen beger oss norrut mot Himalaya bergen. En 6 h + bilfard och vi anlander till Corbett National Park dar ett Wildlife paket vantar pa oss.

Ska man fa se en livs levande tiger eller inte ar fragan?

10.10.10

2010-10-10T18:42:00.002+05:30

A special day, glom inte att onska er nat kl. 10.10 PM

Veckan som gatt har varit hektiskt och det ar inte mycket ork kvar i en nar man kommer hem efter jobbet. Projekt "borja gymma" ligger just nu lagt pa listan. Kanner mig inte alls motiverad till det. Kanns mycket mer motiverande att hugga in i den fardiglagade maten som star pa bordet varje kvall man kommer hem. Jag tror jag har borjat bli lite bortskamd. Det stora storningsmomentet idag har namligen varit disken som star pa diskbanken och sangen som inte blivit baddad. Det har hor inte till vanligheterna i det har huset. Jesper och min forsta reaktion nar vi kom in innanfor dorren efter att ha varit pa ett shoppingmall i narheten:
- Stadarna har inte varit har!?

Jag vet, man borde skammas men jag talar bara om hur snabbt man vanjer sig vid det har livet. Ar arligt talat redan oroad hur man ska kunna aterstalla sig till det svenska.

Vad har mer hant i veckan? Var baste kock har slutat!!! Anej mycket trakigt. Men han har fatt ett heltidsjobb hos nan annan familj. Heltid innebar 12 h dag! En losning pa det hela var att han skulle komma pa morgonen 6.30 och laga lunch men det kandes som en mindre bra losning...Vi kande oss heller inte bekvama med att han ska jobba sa mycket! Vi har dock en hittat ersattare, denna gang en kvinna, som kommer borjar imorgon mandag. Vi far testa en vecka hur det gar. Ar lattad over att det gick sa snabbt och latt for en vecka utan matlada blir en mer komlicerad vecka. Jesper ar lite trott pa dal (som ar basfodan i vardagsmaten har i Indien) Vi overvagde darfor att skaffa en kock som kunde laga lite mer kontinental mat. Nu blev det dock inte sa eftersom var hyresvard varit sa snall att hittat oss den har kvinnan. Vi fortsatter pa det indiska sparet ett tag till tills vagen ger utslag, haha.

I torsdags kvall var vi inne i Delhi och kollade pa badminton...av alla sporter tanker ni. Det var semi-final och Indien vann. Indians are loud! Gud vilket liv det var pa laktaren!Det var en upplevelse i sig. Sakerhetspadraget ar enormt i hela Delhi just nu. Overallt star vakter och bunkrar upp bakom sandsackar - i metron, pa gator och andra offentliga platser. Det kanns sadar att ha ett pipa riktad mot sig nar man aker upp for rulltrappan i metron. Att ta sig in pa arenan var ett projekt i sig. Kandes mer som att ta sig in pa en flygplats fast det hela agde rum i ett temporart talt. Det var scanning av biljetten, och av dig! det togs foto pa dig. du fick plocka av dig alla metallforemal inkl skanka alla mynt till 'hospital patients' (dit kan man ju alltid hoppas pa att pengarna gar). Jesper fick skicka igenom sin planbok tre ggr i apparaten eftersom ett mynt visst hade fastnat inne i fodret. Vakten envisades med att skrika, "I can see one coin is in there!!!"...och att vi maste hitta myntet och ta ut det. Vi letade bland icakort och vasttrafik kort efter denna Rupee som stannade upp kon i sakert 5 min. Jesper var mattligt glad over det hela da han tycker hela den har sakerhetshysterin ar ratt overdriven. Efter ett tag fick aven vi passera trots det mystiska myntet. Inte nog med det, darefter inspekterades mobilen! Det rackte inte att vakten sag och kande pa den. Nej, den skulle ocksa oppnas och klickas lite pa knapparna ocksa. Oj vilket ramaskri det hade blivit om det hande i Sverige.

Nagra enstaka bilder som vi klickade i helgen.
Har vid Central Secretariat - med en valpolerad fasad man inte ser alltfor ofta.

...och tomt på folk var det också. Men likval lyckas nan stalla sig framfor Indian Gate.

Har filosoferas det pa en mysig caféterass på Khan Market.

...och på andra sidan bordet rapas det.

Jag har hittat en ny lordagssyssla. Ga pa salong och gora pedikyr vilket ar riktig lyx for att vara mig. Dalig pa att unna mig sant. Salongbesoket innebar alltsa min livs forsta pedikyr och stackars kille som fick fila och skrubba mina fotter efter 25 ars hart levene :) Det var fotbad och skrubb och pedikyr av naglarna och lite nagelack pa det. Darefter en massage som var lite i det hardaste laget. Denna forhallandevis lilla kille klamde sa att mina vader holl pa att domna bort. Det var lite smartsamt men oj vilken kansla det var att ga igen efter behandligen. Jag blir lika forvanad varje gang nar man ska betala saker och ting i det har landet. 150 rupees motsvarande ca 25 kr och jag tror dem kan kalla mig stammis hardanefter. Idag nar jag provade skor och slangde en blick pa fotterna var det ju nastan sa att man inte kande igen dem.

Fortf star da diskberget har, fragan ar vem av oss som ska ta det? Vi kom overrens om att ta halften var och just nu star Jesper med en valdigt bister min mindre road over diskandets konst.